Annons
Annons
Annons Annons

Senaste nytt från Läkartidningen

»Och sedan, prick kl 12, är det över. Kaoset av pusselbitar har mirakulöst fallit på plats – igen!«

Krönika 23 FEB 2018 Först är man ute och cyklar, på väg till sin överläkartjänst på den överbokade ultraljudskliniken. Med ett flertal extra akutpatienter att ta hand om blir kaoset fulländat – men så faller alla bitar mirakulöst på plats, liksom av sig själva, och snart cyklar man samma väg tillbaka. Joanna Ahlkvist berättar i sin krönika. ()

»Det är händerna vi kramar i mörkret som gör att vi sitter kvar.«

Krönika 19 FEB 2018 Livets biosalong kan ibland vara en psykakut med publik sittande i olika ändar av samma bord. Någon i vit rock med namnskylt, någon i huvtröja och med personnummer, trött på filmen och beredd att lämna bion. AT-läkaren Olivia Landén berättar i sin krönika. (3 kommentarer)

»Hur föräldraskapet nästlar sig in i mitt läkarskap.«

Krönika 09 FEB 2018 Rollen som läkare och rollen som förälder. Hur likartade de kan vara, funderar Ulrika Nettelblad i sin krönika. Läkarrollen nästlar sig in i föräldraskapet – föräldraskapet i läkarskapet. Och man blir väl bara så bra som man orkar. ()

»Om man ska bry sig om människor måste man bry sig om hela människor.«

Krönika 02 FEB 2018 Själva läkarjobbet är allt hon har drömt om, men människan visar sig vara helt annorlunda än hon hade trott. »Det känns som en oändligt tung börda, och jag blir rädd för vad jag ser«, berättar ST-läkaren Evelina Rosenqvist i sin krönika.  (4 kommentarer)

»Jag tror, trots alla skräckhistorier, att personal i sjukvården är trogna sina patienter.«

Krönika 30 JAN 2018 Har man väl upplevt vad svensk sjukvård kan ge någon som verkligen behöver den vill man, som Hans Olsson i sin krönika, tacka läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, ambulanspersonal, sekreterare, städarna på avdelningarna och alla andra som drar runt sjukvårsapparaten. (2 kommentarer)

»Det finns osignerade provsvar – är du säker på att du vill skicka hem patienten?«

Krönika 19 JAN 2018 Det är mänskligt att begå misstag – och mänskligt att vilja berätta om det i vänners och kollegers sällskap. Och ännu mänskligare kan det bli om man låter maskiner ingripa mot den mänskliga faktorn hos dem som har ansvar för andras liv och hälsa. Jakob Ratz Endler berättar i sin krönika. (3 kommentarer)

»Vi vinner inte ensamma över kraven, lika lite som vi kan vinna över havet.«

Krönika 15 JAN 2018 Stress beror på organisatoriska brister, inte individuella brister. Det fick man lära sig på Handelshögskolan, enligt Läkartidningens krönikör. På läkarutbildningen fick man lära sig att även om det inte fanns tid till ens det viktigaste så skulle man ändå alltid ta sig den tiden. (2 kommentarer)

»Jag har hållit ett stort antal ledsna människors händer.«

Krönika 05 JAN 2018 Transportsträckorna till och från jobbet avverkas i sällskap med alla människor man bär med sig i huvudet. Alla patienter man har mött som doktor, alla berättelser man lyssnat på, öden man bevittnat. Ibland känns det till brädden fyllt – som att man inte får plats med mer, skriver Nina Cavalli-Björkman i sin krönika. (6 kommentarer)

»Vi går till jobbet … tar beslut, svåra som lätta, utreder, diagnostiserar, lyckas och misslyckas.«

Krönika 18 DEC 2017 Under utbildningen till specialist i akutsjukvård fattar man såväl lyckade som misslyckade beslut om vartannat. Viktigast att fortsätta fatta besluten är just när man känner att man borde ge upp att göra det, enligt ST-läkaren Magdalena Forsbergs krönika. (2 kommentarer)

»Vet du om invandrare har svårt för fyrverkerier och smällare med tanke på krigserfarenheter?«

Krönika 04 DEC 2017 Uppdraget efter pensioneringen gäller att träffa allmänläkare på möten, berätta om tortyrskador och visa bilder med utgångspunkt från olika patientärenden. Kristian Svenberg, läkare vid Flyktingmedicinsk mottagning i Göteborg, berättar om ett tungt ämne som lyser med sin frånvaro i svensk läkarutbildning. (1 kommentar)

»En timmes flygresa bort finns alla moderna behandlingsmöjligheter, men de kunde lika gärna ha varit på en annan planet.«

Krönika 24 NOV 2017 En klen tröst i hopplösheten var att den terminalt sjuke patienten inte skulle ha överlevt ens i det tekniskt mest avancerade land. Men nu fördes brytpunktssamtalet i Dili på Östtimor och man ville kanske inbilla sig att alla moderna behandlingsmöjligheter bara en timmes flygresa bort skulle ha gjort någon skillnad. ()

»... som Fångarna på fortet-celler med uppgifter att klara under tidspress.«

Krönika 17 NOV 2017 Något är skevt i systemet när man så ofta måste kliva utanför sitt inlärda fundament och därför önska att man från början blivit lärd att arbeta avskalat med en gnutta ofarligt slarv och utan för mycket tidskrävande empati, funderar allmänläkaren och vårdcentralsdoktorn Sara Åkerberg i sin krönika. (6 kommentarer)

»Högt och tydligt ropar han: 'Jag har ebola!' … och på bara någon minut är hela väntrummet tomt.«

Krönika 10 NOV 2017 När K sätter press på vårdapparaten står det klart för alla att han egentligen inte är mottaglig för vård utan måste få rå sig själv. Men sjuksköterskan på mottagningen som portionerar ut hans piller är en livförsäkring som han i bättre stunder till och med kan tycka om, skriver Hans Olsson i sin krönika. (7 kommentarer)

»Jag är en människa som har rätt att säga ja eller nej. Även om jag råkade få två X och bli en kvinna.«

Krönika 31 OKT 2017 Jag är visst någon – även om jag är kvinna. Och säger jag som kvinna nej så behöver inte det recenseras, skriver överläkaren Jenny Persson i sin krönika, apropå ovälkomna händer vid besök på dansrestaurang – och hos gynekologen. (23 kommentarer)

»Nu har Joanna tillräckligt bra koll på vad hon inte kan för att bli överläkare.«

Krönika 20 OKT 2017 Cirka sex år efter läkarlegitimeringen har man bra koll på vad man kan i sitt läkaryrke. Och tillräckligt bra koll även på vad man inte kan. Man är helt enkelt kvalificerad att bli överläkare, berättar Joanna Ahlkvist i sin krönika. (2 kommentarer)

»Man kan sörja bristen på positiva överraskningar och värna om de tillfällen som ges.«

Krönika 13 OKT 2017 Läkare såväl som patient kan applådera tillförlitligheten i sjukvården – resultat av en standardisering som gör att vårdkonsumenter vet vad de får. Överraskningar är inte önskvärda men man kan sörja bristen på positiva sådana och värna om de tillfällen som faktiskt ges, menar Jakob Ratz Endler i sin krönika. (1 kommentar)

»Man går från topp till botten – på mindre än en timme, mindre än en minut.«

Krönika 06 OKT 2017 Den bästa av tider och den värsta av tider – sådan är tiden som AT-läkare med allt som uppstår och händer, såväl positivt som negativt. Som ung läkare är man uppfylld av både och – en vidunderlig känsla, skriver Ulrika Nettelblad i sin krönika.  (4 kommentarer)

»På baksidan av en medicinlista skriver jag 'då var det ju klart' ...«

Krönika 28 SEP 2017 Det finns många olika sätt att lämna besked om allvarlig sjukdom. I vissa fall kan besked om att avstå från köp av ett stycke skog vara besked nog. Nina Cavalli-Björkman berättar i sin krönika. ()

»Informerar patienten om fyndet på akuten, men oklart hur mycket av informationen han tar till sig.«

Krönika 21 SEP 2017 Att åtgärda en potentiellt trasig cykel är långtifrån lika avgörande som att behandla en potentiellt sjuk patient. Men i båda fallen kan man välja antingen att följa expertens råd eller att följa den egna magkänslan och låta allt bli som det blir. Evelina Rosenqvist, ST-läkare internmedicin, illustrerar dilemmat i sin krönika. ()

»…vetenskap och beprövad erfarenhet å ena sidan, och det marknadstänk som finns ... å den andra.«

Krönika 14 SEP 2017 Patienten ville ha mer antibiotika. Läkaren ville skriva recept till röntgen. Patienten sa sig förstå men tillade: »Du får gärna skicka remissen, men det finns ju andra också att vända sig till.« Andreas Lundgren berättar i sin krönika om en handelsresandes eventuella födelse. (9 kommentarer)