För oss som skickades med en inköpslista av mamma att handla hos specerihandlare på 50-talet existerade inte snabbköp. Med gör-det-själv-begreppet blev snabbköpet sedermera en revolution. Till och med självbetjäning på Systembolaget tillkom, om än först i början på 2000-talet.

Vi ska numera göra jobbet på egen hand. Resebyråbranschen är utdöende. I dag hanterar vi hela biljettverksamheten själva, skannar in det utskrivna färdbeviset på flygplatsen och eliminerar den kostnad personalen skulle betinga.

Musikradions P2 bygger på att lyssnarna gör jobbet, ringer in och berättar vilken musik som passar när man sitter på cykeln (Strauss »Perpetuum mobile«), hur det känns en regnig vårdag (Chopins »Regndroppspreludium«), varför man mår allmänt taskigt (Sibelius »Valse Triste«) eller hur kul det ska bli med jul (»Tomtarnas vaktparad«). Radion låter med ojämna mellanrum meddela att »spellistan finns på nätet« – en medial gör-det-själv-variant. I brist på bättre kreativa idéer har programmakarna på tv tagit allmänheten till hjälp för att i ett otal former förnedra dem och exponera dem för orimliga situationer fysiskt och psykiskt, och allt detta med deltagarnas gillande.

Men en individuell medverkan behöver inte enbart vara av ondo. Visselblåsarna matar medierna och har blivit en förutsättning för att upptäcka vanstyre, korruption och allmänna missförhållanden, när våra polisiära myndigheter uppenbarligen inte räcker till.

För den som vill veta vad som väntar bakom hörnet kan man svabba sig i munhålan, skicka in ett prov och för några tusenlappar få en analys som berör ett 40-tal sjukdomar. Vad man ska ha för glädje av att veta att man löper en 30-procentig risk för en viss åkomma medan incidensen i referenspopulationen bara är 27 procent är svårt att förstå, men marknadsföringen är aggressiv och folk ängsligt övertygade om teknikens välsignade profetiska förmåga.

Och nu gäller det alltså möjligheterna att själv medverka i diagnostiken över nätet och kommunicera med en doktor eller annan sjukvårdpersonal på okänd ort. Att se och höra kan ju gå bra över nätet men att känna och lukta är än så länge omöjligt.

Hur det kommer att gå med de uppstickande kreativa företag som tillhandahåller vård över nätet utan direktkontakt med patienten är ännu ovisst. Argumenta­tion från båda läger fortsätter med allt högre röster och verksamheten beskrivs som allt från avlastning från rutinvård, och serviceanpassning för patienten till russinplockning för skattepengar. Men att gör-det-själv-eran har kommit för att stanna är uppenbart.

Läkare har gjort starka gör-det-själv-insatser. von Pettenkofer drack kolerasoppa inför sina studenter och överlevde. Syfilidologen Lindemann inokulerade sekret från en syfilispatient på sig själv – det gick bra. Doktor Rogozov tog i lokalanestesi bort sitt sjuka appendix, och kirurgen O’Neill Kane tog leende inför en framhållen spegel först sin blindtarm, fixade sen ett ljumskbråck och amputerade ett finger.

I hur stor utsträckning framtidens sjukvård kommer att lägga över hela jobbet på patienterna återstår att se. Men förebilder saknas inte.