En handelsresandes födelse? 

Säljande är det som vi alla ägnar oss åt varenda dag. Det står så, i informationstexten till en känd mäklares bok om konsten att sälja vad som helst till vem som helst.

Om detta påstående kan man tycka vad man vill. Klart är dock att jag härförleden var en usel säljare. En patient sökte för öronvärk och tryck över bihålorna. Det var första gången jag träffade patienten, men det var tredje gången på några veckors tid som hen var på vårdcentralen för likartade besvär. Vid första tillfället skrevs det ut Kåvepenin, som enligt patienten inte hade någon effekt alls. Vid andra tillfället skrevs det ut bredspektrumantibiotika. Det fungerade finfint, och patienten blev symtomfri under pågående behandling. Men nu var behandlingen slut sedan några dagar tillbaka – och besvären hade återkommit. Nu uttryckte patienten önskemål om mer av samma vara som sist, för det var vad hen behövde. 

Trumhinnorna inspekterades bleka och utan kärlinjektion bilateralt, om än ogenomskinliga och utan ljusreflex. Ömhet över sinus maxillaris bilateralt. Avsaknad av vargata. Mot bakgrund av två tidigare antibiotikabehandlingar under de senaste veckorna, och efter samråd med mer erfaren kollega, blev mitt förslag att börja med röntgen av bihålorna på det närbelägna sjukhuset, därefter ställningstagande till remiss till ÖNH-specialist.

Här följde en i mina ögon väl underbyggd argumentation om varför enbart mer antibiotika inte nödvändigtvis var svaret på patientens besvär. Patienten sa att hen förstod, men att hen uppfattade det hela som onödigt. Mer av samma vara som sist var vad som behövdes. Vi kunde till slut likväl enas om att börja med remiss för DT sinus så snart som möjligt.

»Fast jag kommer nog att se mig om efter andra alternativ«, sa patienten i det att hen gjorde sig klar för att gå ut från mottagningsrummet. »Alltså, du får gärna skicka remissen, men det finns ju andra också att vända sig till.«

En tid senare dök svaret från röntgenkliniken upp i min signeringslista. »Undersökningen har avbeställts av patienten«, stod det.

Utan att ha läst ovan nämnda bok tror jag att man ur ett försäljningsperspektiv skulle kunna beskriva det som att mitt försök att sälja in en annan lösning än den som kunden haft i sikte helt uppenbart nesligen hade misslyckats. Saken är nu dock den att jag i den beskrivna situationen inte ens hade försökt saluföra något. Jag betraktade personen ifråga som patient, inte kund.

När jag läste svaret från röntgenkliniken fick jag ändå en känsla av att jag brustit i en roll som jag aldrig velat ha: den som försäljare. Mina konkurrenter? Olika sjukvårdstjänster på nätet, exempelvis. »Läkarbesök på dina villkor« frestar en av dem med. »Ett smartare och enklare läkarbesök« hävdar en annan. Enkelt och smidigt, alltså. Det är oklart om det var till ett av dessa alternativ som patienten till slut vände sig. Likväl är det kanske så att om patienten själv har en tydlig bild av vad som behövs i ett visst läge ligger det nära till hands att vända sig till någon som säljer in sig genom att utlova en smidig process.

Något som jag dock kommit att fundera över är hur man egentligen kombinerar vetenskap och beprövad erfarenhet å ena sidan och det marknadstänk som finns i stora delar av samhället å den andra. Hur gör man? Bör jag köpa en bok om att sälja vad som helst?