Det bästa vi underläkare vet är ju att utbyta rysliga historier från vårt arbetsliv. Vissa historier blir legender. Liksom det i sagans värld finns återkommande figurer, som goda féer och drakar, så har vi underläkare våra goda sköterskor och draken, ja, det måste väl vara bakjouren det. Någon som tyvärr måste konfronteras titt som tätt, men jag tror att de flesta läkare drömmer om att rädda prinsessan, förlåt, patienten menar jag, utan att behöva väcka den drake som sover.

I en av de historier jag hört spelade en riktig drake till bakjour en nyckelroll. Hoppas ni sitter bekvämt vid lägerelden kära läsare så ska jag berätta för er också. Enligt legenden skulle en ny underläkare gå sin första nattjour på ortopedakuten. Efter att han träffat sin första patient ringde han bakjouren för att stämma av handläggningen. Bakjouren var dock inte på sitt goda humör denna kväll. Vad som exakt sades är oklart men kontentan var: ring inte igen! Sagt och gjort, varpå underläkaren helt sonika lade in samtliga patienter som sökte på akuten den natten. Ortopedavdelningen blev snart full, inläggningarna fortsatte, och morgonen därefter var det rekord i antal ortopediska patienter som låg som satelliter på huset. Det var också rekord i höjda ögonbryn vid morgonronden. Så kan det gå.

På mitt första vikariat på en psykiatrisk klinik gick jag också nattjourer. Ingen bakjour bad mig någonsin sluta ringa, men det säger säkert mer om dem än om mig. Av en psykiatriker krävs tålamod och förmågan att hitta styrkor även hos de allra sköraste individer, och dessa talanger kan den psykiatriska bakjouren få god användning för när hon konfronteras med en grupp individer som är ytterligt tålamodsprövande och sköra: nämligen underläkare som går sin första jour.

Vad som helst kunde hända under natten. En patient fick hjärtklappning, någon drack en flaska handsprit, och en tredje drabbades av akut buksmärta. Jag hade gått kirurgkursen med den legendariske överläkaren Sahlin och var tack vare detta väl drillad i buksmärtor. Har man handletts av doktor Sahlin så kan man även i sömnen ta en rask anamnes och utföra en bukstatus med viss schvung.

Mitt i vargtimmen ringde jag sen för att rådgöra med kirurgjouren om vidare handläggning. Jag bad växeln koppla mig till jouren och drog glatt min lilla rapport. Inte för att jag hade väntat mig en applåd av mottagaren av min SBAR, men när jag fick en lång och för varje sekund mer iskall tystnad som respons började jag ana oråd. Plötsligt dundrade en mansröst genom linjen. »Men varför ringer du inte till kirurgprimärjouren som är på huset i stället?«, röt en mäkta vresig kirurg. Jag frös till is. Kirurgbakjouren! Jag hade, om än inte med avsikt, lyckats väcka kirurgbakjouren över en epigastriesveda.

Slutligen vill jag lugna den oroade läsaren med att ingen patient eller kirurgbakjour kom till skada vid denna lilla incident. Och jag har numera vissa bevis för att drakar inte kan spruta eld genom telefonlinjer. Så var aldrig rädd för att lyfta på luren. Jag har dessutom hört från säkra källor att de får mera guld i sina drakgrottor när de blir väckta mitt i natten, så på sikt kommer både de, du själv och patienterna bli gladast så.