Helt oväntat kom jag av en vän att få låna ett exemplar av Nils Rosén von Rosensteins berömda bok »Underrättelser om barnsjukdomar och deras botemedel«, tryckt 1764 på Kongl Vetenskapsakademiens bekostnad. Rosenstein hade 20 år tidigare bytt ut sin professur i botanik och anatomi mot Linnés i teoretisk och praktisk medicin. Här finns mycket av intresse att läsa för en sentida barndoktor.
Ammornas roll poängteras starkt; deras kost och arbete men inte minst deras sinnestillstånd är viktigt. »Ingen sinnesrörelse hafwer på barn så svår och bedröfwelig påwerkan som Ammans förargelse.« Diarré får noggrann genomgång i ett långt avsnitt, varefter följer »Om koppor« som inleds med en historisk resumé från 600-talet och framåt. »När de först kommit till ett land har de varit faseligen dödande.«
Från södra Afrika får vi veta att ett holländskt skepp år 1718 förde med sig sjukdomen, »…hwarefter Sjukdomen bredde sig widare up åt landet, och stannade ej förr, än Hottentotterne kastade up en wall och besatte den med Wagt … Därmed sattes ett mål för Kopporna, utom hwilket de ej kunde komma.«
Författaren beskriver mycket klart hur spridning av kopporna gick till re-spektive kunde förhindras. Han beskriver flera metoder att lindra eller förhind-ra kopporna genom mediciner baserade på till exempel kvicksilver eller tjära, men »…det allra säkraste medlet at förekomma Koppors skadeliga wärkan, är at låta ympa dem på sina barn, medan de ännu äro unga, på det sättet, som nu brukas i Ängelland.«
Rosenstein blev en stark förkämpe för smittkoppsympning. Egentlig vaccination, alltså inympning av virus från kokoppor, startade i Sverige 1801, och redan 1816 var ympning av barn obligatorisk.
I avsnittet »Om mässling« konstaterar Rosenstein att det i allmänhet är en så lindrig sjukdom att få barn dör av den, »…om de annars hafwa god skötsel«, dock ibland »…så rasat att mäst alla, som fått den, måst sätta lifwet till …« varav kommer benämningen »Morbilli eller Lilla pesten«. Försök till mässlings-ympning i Edinburgh beskrivs också, drygt 200 år innan vi kunde inbjuda till allmän mässlingvaccination här i Sverige. Vi kan läsa: »Vi äro gärna de förste, at taga efter Utlänningars seder. Få se om vi blifwa de förste, at följa dem i det som duger, och kan gifwa wårt land styrka?«
Kanske är det märkligaste kapitlet det »Om Ängelska sjukan«. »Då barnet har klara svullnader av lederna och slakt hull …« säger man att det redan har stark anstöt av engelska sjukan (rachitis incompleta). Har det endast till exempel stora ben vid lederna, så har det en släng av engelska sjukan. Men »när köttet blifwer tillika så slakt, att Barnet ej kan gå, då är denna Sjukdomen i sin högd och kallas Ängelska Sjukan« (rachitis completa).
Det är troligt, att äfwen denna Sjukdomen är ny. Den har först yppat sig uti Ängland mellan åren 1612 och 1620 … Uti Ängelsmännernas dö-listor finnes den ej förr än 1634. Från Ängland kom den till Frankrike, och någon tid därefter till Holland. När den kom till Sverige är obekant. Man tycker sig se att sjukdomen är vanligast i låglänta och fuktiga områden.«
I dag vet vi ju att engelska sjukan inte var någon ny sjukdom på 1700-talet; man har i stenåldersgravar funnit skelett med tecken på rakit. Rosenstein fortsätter: »Det är ovisst, om något Barn födes med denna Sjukdomen.« Skelettförändringarna beskrivs utförligt. Tänkbara orsaker som anges är klena eller sjukliga föräldrar, fattiga föräldrar med dålig kost eller gamla, en av många anledningar dåliga amma.
»När denna Sjukdomen är i sin början, står den gemenligen til att mota, men Barnet fordrar då en ogement god skötsel … Har sjukdomen redan hunnit til någon högd, och Barnet nu mera ej förmår wara uppe eller gå, så slår sällan någon kur an.« Men – och nu närmar vi oss den verkliga orsaken: »Sommaren är för sådana Sjuklingar en wälsignad tid, hälst om den är wäl warm och torr.« Inga slutsatser dras med rådgivning om till exempel utevistelse. Fattiga familjer plågas mer än välbärgade. Sjukdomen förekommer också hos allmogens barn. »Det vore wärt at weta, om den allenast wisar sig på de ställen, som ligga när Landswägar eller Herregårdar, dit Venerisk smitta lätt kan komma.«
Också de som inte kan kosta på sina barn stort kan använda sig av två kurer: den ena med pottaska i rent källvatten, den andra piller innehållande bland annat oregalla, som tas fyra stycken middag och kväll. »Man låter taga hem av dem från Apotheket för 3 månader i sänder, och förwarar dem i väl täpt glas i kjällaren.« Diverse tips om omsorgerna ges, som kalldusch eller kallbad, men också »…starkt gnida över hela kroppen med en ylle-klut«. Däremot avrådes från fett i kosten.
Redan vid samma tid iakttogs dock effekten av fiskleverolja eller av solbelysning av barnet. Först kring 1920 upptäcktes D-vitaminet och de magiska riterna för att bota barnet kom gradvis ur bruk.
