Gabriel Wikström – vem då?

Hälso- och sjukvården är politiskt styrd. Borde vi läkare känna till vem som är Sveriges sjukvårdsminister? På tentamen för kursen »Hälsa i samhälle och miljö«, termin 11 på läkarprogrammet, Karolinska institutet, ställde jag som sista fråga: vem är Sveriges sjukvårdsminister? 

Inspirationen till detta fick jag i viss mån från kollegan David Bergqvists tidigare försök att belysa vikten av allmänbildning och reflektion bland läkarstudenter samt önskan att studera reaktionerna på en helt oväntad skrivningsfråga (Läkartidningen nr 6/2015). 

»Vad heter Sveriges sjukvårdsminister?« löd frågan på min tentamen. 

Rätt svar: Gabriel Wikström (S). 

Studenternas reaktioner var blandade – liksom svaren: 

Korrekt eller delvis korrekt svar: Av 140 studenter svarade 20 helt rätt, ytterligare 10 angav Gabriel men inget efternamn, ytterligare 10 angav i olika varianter »ung, lågutbildad socialdemokrat«. 

Fel svar, men ett allvarligt menat förslag eller en rimlig gissning: Ett stort antal olika socialdemokratiska och miljöpartistiska politiker kom på förslag, men även flera borgerliga politiker, inklusive den tidigare sjukvårdsministern. Svårt att bedöma om några av dessa cirka 30 svar i stället var skämtsamma svar. 

Självkritiska kommentarer: Cirka 10 studenter angav att »det borde man kunna«, »jag skäms«, »pinsamt« eller liknande.

Två självkritiska kommentarer med glimten i ögat var: »Haha! Ylva Johansson är väl arbetsmarknadsminister och Mehmet Kaplan bostadsminister och eftersom båda spelar roll även för folkhälsan kanske jag kan få en halv poäng? »:–)« Och: »Haha! Kan man få en kvarts poäng om man vet att det inte är Filippa Reinfeldt?«

Skämtsamma svar: Några få direkt uppenbart skämtsamma svar.

Ilskna svar: Cirka 10 studenter angav att ämnet för frågan inte fanns med i kursmålen, att frågan var irrelevant och liknande svar. 

»Vet inte«, »kan inte«: Cirka 10 studenter angav att de inte kunde svaret. 

Blankt svar: Cirka 40 studenter lämnade frågan obesvarad.  Samma morgon som tentamen gavs hade Gabriel Wikström varit med i morgonsoffan i tv. Strax därefter kom Läkartidningen med sjukvårdsministern på omslaget (Läkartidningen nr 13/2015).

Kursen »Hälsa i samhälle och miljö« får kritik, delvis för att studenterna upplever att det är oklart vad de förväntas kunna efter kursen. Placeringen av kursen upplevs också som olycklig av såväl studenterna som kursledningen: den är placerad direkt före den integrerade sluttentamen där studenterna examineras i framför allt kliniska färdigheter, och den är sista obligatoriska kursen under utbildningen innan studenterna går ut på självvalda kurser. Nära inpå tentamen brukar också AT-intervjuer vara i full gång.

Således har studenterna ett tydligt fokus på sin stundande kliniska vardag där det är av största vikt att kunna handlägga akuta patienter. Med sådana förutsättningar är det en utmaning att engagera studenterna i att reflektera över hur individers och olika gruppers hälsa och sjukdom påverkas av sociala och psykosociala faktorer, villkor i arbetslivet och i den allmänna miljön samt av samhällsstrukturen över huvud taget.

Ett av lärandemålen för kursen är att »kunna redogöra för relevanta författningar inom hälso-och sjukvården samt arbetslivet och den allmänna miljön samt relatera dessa till läkarens ansvar«.

På kursens första dag förklarade jag vad det övergripande målet för hälso- och sjukvården är enligt hälso- och sjukvårdslagen, HSL (1982:763), och klargjorde att den frågan kommer på denna och alla nästkommande tentamina så länge jag är kursledare. 

I lagtexten heter det: 

2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Lag (1997:142) 

Ingen har klagat på att den frågan kom upp på tentamen. 

Men nu funderar jag som bäst på vilken sista frågan ska bli på nästa tentamen.