Fynd av okända journaler från Finska kriget 1808–1809

Hösten 2014 kontaktades jag av Olle Rudolphi, som tidigare arbetat som överläkare i Umeå (se faktaruta). Han undrade om jag ville komma och titta på ett journalmaterial, som han fått tag på via Hagströmerbiblioteket i Stockholm. Han berättade om sitt stora historiska intresse som bl a lett till en artikel om krigssjukvården i Umeå under Finska kriget 1808–1809 [1]. Den byggde på journalmaterial från ett av stadens två s k nederlagssjukhus, det i Röbäck, som den ansvarige läkaren Wegelius hade fört med sig hem till Finland när han hemförlovades på våren 1809. Dessa journaler finns sparade i krigsarkivet i Helsingfors och ger en god bild av det kolossala lidande som de arma sjuka och blesserade soldaterna, finska, svenska och ryska, utsattes för. Man kan utgå från att situationen var likartad vid det andra sjukhuset i Umeå, Kyrkhamn. Det är idag svårt att föreställa sig hur en stadsbefolkning på ca 1 000 personer i Umeå på kort tid hösten 1808 kunde ta emot över 3 000 sjuka och sårade soldater från hamnstäderna längs den finska kusten och efter hand från krigssjukhuset i Torneå i norr.

Det finns många berättelser om det Finska kriget, som ledde till att Sverige och Finland separerades. Allt från ögonvittnesskildringar av fältprästen Holm som följde med Savolaks-brigaden [2] och av löjtnanten, sedermera översten och landshövdingen, Gustaf Montgomery [3], till Runebergs diktepos Fänrik Ståls sägner [4] och nutida historieskrivning av professorn i historia i Umeå, Martin Hårdstedt [5].

Johan Fredrik Fåhrée (1763–1829)

Vill man veta mer om sjukvården under kriget får man gå till K.E. Lindén och hans »Sjukvård och läkare under kriget 1808–1809« [6], utgiven i Helsingfors 1908 i samband med 100-årsminnet. Här finns ett innehållsrikt kapitel om den erfarne och frispråkige fältläkaren i Umeå, Johan Fredrik Fåhrée (1763–1829), och om Umeå nederlagssjukhus. Lindén beklagar att det saknas medicinska journaler, frånsett de av Wegelius till Finland hemförda, och förklarar det med den allmänna oreda och villervallan som uppstod när mängder av sjuka och sårade soldater anlände. Redan i september 1808 uppgick sjuktalet i Umeå till 2350. De fåtaliga läkarna var oerfarna och outbildade och hann inte med att skriva journaler. Därför är det extra spännande att Olle Rudolphis förfrågan till Hagströmerbiblioteket ledde till en ny journalupptäckt 200 år senare.

Ny journalupptäckt på Hagströmerbiblioteket

I Anders Hagströmers (1753–1830) eget arkiv på Hagströmerbiblioteket fann bibliotekarien Gertie Johansson 16 sidor, där 93 sjuka och blesserade officerare och andra befäl redovisas individuellt. På försättsbladet anges att det handlar om Umeås Nosocomium Castrense, dvs. ett sjukhus för sårade och sjuka militärer som transporterats över Bottniska viken från Wasa, Nykarleby, Gamla Karleby, Jacobstad, Brahestad och Uleåborg. Ett registerblad anger hur många från respektive regemente som vårdas. Övriga blad innehåller mer eller mindre detaljerade beskrivningar av enskilda personer och vad som hänt dessa. Alla har anlänt till Umeå mellan september 1808 och början av januari 1809.

Det finns grundad anledning att tro att det är Fåhrée själv som hållit i pennan. Hans handstil är inte lätt att tyda och han skriver mycket på latin. På Hagströmerbiblioteket förvaras brev undertecknade av Fåhrée som uppvisar samma delvis svårtydda handstil som i journalerna. Det framkommer också stildrag, som redan Lindén påtalar: Fåhrées rapporter till förste fältläkaren Bjerkén karakteriseras av »en skoningslös öppenhet«, »ställvis något lätt och oengagerad« och »hans skrivelser, såväl ämbets- som privata, präglas av en säregen originalitet och förråda därjämte, att de dåvarande oblida förhållandena stundom blev honom övermäktiga«.

Förhållandena var verkligen eländiga för de meniga soldaterna. Det saknades utrustning och förnödenheter, saniteten och hygienen var ytterst bristfällig, många sjuka fick ligga trångt på golvet på rutten halm. Dödligheten var mycket hög framför allt i febrar av olika slag. Av detta framkommer inte mycket i de nyfunna befälsjournalerna. Det kan bero på att militärer av rang mestadels placerades hos borgarna i Umeå stad eller i offentliga byggnader med högre standard och där också kunde erbjudas en bättre vårdmiljö.

I översikten är diagnoserna uppdelade efter blesserade (sårade), olika febrar, invärtes sjukdomar och övriga sjukdomar. Men när enskilda personer beskrivs kan det bli endera mycket kortfattat: ankommit – avrest eller långa haranger om vederbörandes skador och sjukdomar, men också kommentarer om deras moraliska kvalifikationer, ibland interfolierade med korta filosofiska betraktelser.

Journalspråket

Journalerna är skrivna med bläck, omväxlande på svenska och latin, med frekventa förkortningar av diagnoser och läkemedel, men också ordförkortningar av stenografisk karaktär. Det har varit ett tidsödande arbete att renskriva och översätta till begriplighet.

Några journalexempel kan illustrera stilen i dessa vanligtvis kortfattade rapporter. Vissa namn är kända från krigshistorien och vissa återfinns också i Fänrik Ståls sägner. I dikten »Fältmarskalken« har ett antal höga militärer samlats i Generalen Herr Greven Cronstedts läger för att utbyta erfarenheter och lufta förtreten över den retirerande fältmarskalken Klingspor. Flera av de namngivna militärerna omnämns också i journalrapporten. Där återfinns förutom generalen själv överstelöjtnant Furumarck, major Aminoff, kapten Tigerstedt och överste Lode, som också blivit tillägnad en egen dikt, »Gamle Lode«.

Här nedan återges texten något anpassad för att underlätta förståelsen för nutida läkare och läsare. Översättning i kursiv stil inom parentes.

Generalen Herr Grefve Cronstedt från Wasa d. 11 hitkom d. 15 Sept. 1808. 

Efter injectiones af Infa: Salviae med mel Kafor läktes skadan medio Novemb: men bröt efter 8 dagar upp – Inject: af Solutio Caust: Lunar: ehuru svag gjorde feber och … stark bulning hvarefter den åter läktes – men uppbröt åter i slutet af December – nu har jag ej grälat med den – inga symptomer finnes som säger att den är djup, eller att lefvern kan vara sårad – månne denna fistelgång som är blott knappt 1 tum djup, kan vara mellan Musc: intercostales In et Externi ? (inre och yttre revbensmuskulaturen). Svallkjött som blöder, pöser alltid ut – Jag hade lust söka ett Setaceum (Ev. Pennisetum setaceum = fjäderborstgräs, först beskrivet av linnélärjungen Peter Forsskål) i närheten, under skadan? Säg mig –

Öfverste Lode från Wasa d. 11 hitkom d. 15 Sept. 1808.

Vuln: Sclop: abdom: later: sinistri (skottsår i vänstra sidan av buken) En benskjerfva är uttagen, jag gissar af crista iliaca (höftkammen) – Skadan är precis som förr – sonden går in 6 tum i direction ad vertebr: lumbor: (riktning mot ryggkotorna)  – Erectiones nocturne: nullae (nattliga erektioner: inga) Urina … Testes non dolent (testiklar ömmar ej) Paralysis extrem:inf: nunc devictus (förlamning i nedre extremitet: nu hävd) och Animus nunc temporis tranquillus (andningen för tillfället lugn).

Öfverste Lieutenant Furumark från Wasa 11, hitkom d. 15 Sept. 1808.

Vuln: Sclop: antebrach: dextr:cum fractura radii (Skottsår i höger underarm med strålbensfraktur, ett misstänkt hotande nytt utbrott i början av November, men i slutet av samma månad var han säkert och fullständigt botad. För övrigt ett ytligt skottsår i magen med samma slags kula, botat i början av november. – Nu finns en viss svaghet i hans högerhand och han saknar förmåga att med den göra rörelserna pronation och supination. Men han kan med vänster hand raka skägget. – Han uppbär lön som stridande soldat, eftersom han är svag i höger hand och oförmögen att göra pronation och supination. – Kanske skulle en sådan man vara nyttig här för ekonomi och god ordning på legionen? En sann man och soldat. En verklig Man med Character.)

Major Aminoff Uleåborg d. 11 Nov. hitkom d. 15 Dec. 1808

Venatori olim sylvarum/Veneris forsan etjam/ strenuo – liberorum decem patri, bona amissa uxorem et familiam deploranti … quid valet Officina Pharmacoplae Castrensis? Medicus quid valet Castrensis? (en modig jägare i skogarna [kanske också en jägare av Venus], en tiobarnsfar, som sörjer förlusten av sin egendom, sin hustru och sin familj, vad kan ett fältapotek göra för honom? Vad förmår en fältläkare?)

Capten Tigerstedt från Uleåborg d. 12 Nov. hitkom d. 19 Dec. 1808.

Sub febre Nervosa in Kallajoki (narratio propria) (Drabbad av nervfeber i Kallajoki (egen berättelse) så säger han (en energisk suput) att han angripits av en virulent gonorré och veneriska sår (verkligen elegant) Inkvarterad i Herr Berzelii hus ägnar han sig ständigt bland pokalerna åt kort och tärningar, hjälten från Savolax, dock blott Regementets qvartermästare. Han ståtade med allt tänkbart fint och i kvällsstunden nöjde han sig inte med två utan ville ha fem ljus. – Avvisad från huset tog han med sig en tjänsteflicka. ‑ Beundra hjälten!)

En annan känd person i journalrullorna är löjtnant Mörner från Upplands Regemente, som efter att ha blivit sårad i slaget vid Oravais, kom till Umeå den 25 september 1808 med »Vulnera puncta Abdominis sanata« (läkta sticksår efter bajonetthugg i buken). Han permitterades och avreste 14 november 1808. Han blev sedermera känd som »kungamakaren«, sedan han självsvåldigt hade åkt till Paris och föreslagit Napoleons marskalk Bernadotte att bli tronföljare i Sverige.