Bakgrund

Månen skuggas av jorden, och när den iakttas från vår planet får den till synes olika former.

I alla tider har människor haft en mycket speciell relation till himlakropparna, inklusive månen. Ett antal fallbeskrivningar talar för att människors beteende påverkas av vilken fas månen befinner sig i.

Det finns flera skäl till att månen »borde« påverka människokroppen. Människokroppen består till stor del av vatten, och månens gravitationskraft påverkar ju vatten på andra håll (exempelvis tidvattnet). Därför bör alltså rimligen även »kroppens oceaner« påverkas. Ett flertal studier har utrett sambandet mellan sjukdom och månens olika faser. Vissa epilepsipatienter anger att deras anfall förvärras i samband med fullmåne; forskning har dock inte lyckats påvisa något samband mellan månfas och epilepsi-anfall [1] (detta trots att månen sägs ha en »epileptiform bana«). Ett par studier har också analyserat huruvida fler patienter söker vård på akutmottagningen vid fullmåne [2], och då i synnerhet för psykiska symtom (inklusive barnpsykiatriska besvär [3]) men inte funnit något samband.

Frågan om huruvida läkare påverkas i sin yrkesutövning av månens effekter är väsentligen outforskad. Jag har därför genomfört en retrospektiv studie av hur läkares jourbelastning (i form av antal arbetade timmar) påverkas av månens faser.

Min hypotes var att läkare blir mer oroliga och stressade av fullmåne och att det leder till att man jobbar långsammare, alternativt mindre rationellt, och på så vis skriver upp fler timmar arbetad tid.

Metod

Studien genomfördes vid barnkliniken på Örebro universitetssjukhus mellan den 16 januari 2014 och den 1 oktober 2016. Alla som ingick i jourlinjen, oavsett tjänstenivå, deltog i studien. Data insamlades retrospektivt eftersom vetskap om studien annars hade kunnat påverka hur läkarna skrev upp sin arbetade tid.

Under ovanstående period insamlades data över alla jourpass som inträffade under fullmåne respektive nymåne (cirka 14 dagar senare). Eftersom jag bara kunde få fram data om läkare som arbetade kvar på kliniken i november 2016 föll vissa observationer från framför allt 2014 bort. Eftersom »kompletta par« (»nymåne–fullmåne-par«) krävdes för den matchade statistiska analysen begränsades studien till 134 matchade jourpass (58 primärjourspass – alltså 29 matchade par – 66 neonatalbakjourspass samt 10 allmänbakjourspass). Att antalet bakjourspass var så pass lågt beror på att bara vissa i primärjouren har allmänbakjour.

Vid 64 matchade jourpass hade jourhavande samma kön (36 manliga par och 28 kvinnliga par). I elva fall (22 nätter) var samma person jour eller bakjour både vid nymåne och fullmåne.

Eftersom tjänstgöringstiden var ojämnt fördelad användes Wilcoxons teckenrangtest för jämförelser av antal arbetade timmar under fullmånenätter jämfört med nymånenätter. Varje fullmånenatt jämfördes alltså med påföljande nymånenatt två veckor senare. Ingen hänsyn togs till om tjänstgöringsnatten inföll en vardag eller en helg.

Resultat

Huvudanalyser

Den genomsnittligt arbetade tiden var 4,5 h under nätter med fullmåne och 5,1 h under nymåne.  Denna skillnad var inte statistiskt signifikant (P = 0,111). Inte heller när olika jourpass analyserades separat sågs någon skillnad (primärjour: P = 0,971; neonatalbakjour: P = 0,127; samt allmänbakjour: P = 0,109).

Könsspecifika analyser

När vi tog hänsyn till kön och bara jämförde man–man och kvinna–kvinna var skillnaden »nästan signifikant« (P = 0,063). Månfasen förefaller inte spela någon roll för vare sig manliga (P = 0,227) eller kvinnliga jourhavande (P = 0,117).

Inompersonsjämförelse

För elva personer fanns helt matchade nätter (samma person hade först gått ett fullmånepass och sedan ett nymånepass), men inte heller i denna jämförelse påverkades antal arbetade timmar av om det var fullmåne (P = 0,534).

Diskussion

Huruvida läkare påverkas av fullmåne eller ej är en fråga som diskuterats i flera tusen år. Vad jag vet är denna studie det första seriösa försöket att råda bot på den skriande kunskapsbristen. Studien visar att antalet arbetade timmar inte ökar vid fullmåne, men man kan se en intressant trend mot att barnläkare arbetar mindre vid fullmåne. 

Tyvärr var studiens styrka alltför låg för att kunna upptäcka en statistiskt signifikant skillnad mellan fullmåne och nymåne. Bland möjliga orsaker till att barnläkare skulle jobba något mindre under fullmånenätter kan vara att föräldrar blir oroliga och helst inte vill ge sig ut på vägarna med sina sjuka barn. Detta skulle indirekt leda till att färre barn söker på akuten och arbetsbelastningen går ned. Det finns också indiska data som talar för att antalet barn som föds vid fullmåne är litet lägre än vid nymåne (även om inte heller deras P-värde var statistiskt signifikant [4]), och detta torde också påverka barnläkarnas arbetssituation. 

Man kan slutligen tänka sig att om många föräldrar förvandlas till varulvar i samband med fullmåne så minskar deras benägenhet att söka vård för barnen.

Jag hoppas att min studie kommer att följas upp av många större studier, och gärna med prospektiv studiedesign. I dagsläget finns dock inget som talar för att det är värre att gå jour när det är fullmåne än när det är nymåne.