Flera undersökningar har visat att en stor del av alla svenskar beskriver att de någon gång sett en stark björn i blå byxor och blå mössa som äter honung. En omfattande litteratur från 1966 och framåt talar också för att vissa individer kan bli oerhört starka efter intag av en särskild form av honung, dunderhonung [1]. Bäst effekt har honung som tillverkats av farmödrar [1]. Enstaka föräldrar som jag stött på under jour på akutmottagningen i Örebro har också med framgång prövat att ge »vanlig honung« till sina barn för att lindra hosta. En Cochranestudie från 2014 kunde varken bekräfta eller motbevisa effekten av honung på hosta [2]. Enstaka studier har också visat att honung kan ha positiv effekt på sårläkning [3], medan risken för karies eventuellt ökar hos spädbarn som suger på nappar dop­pade i honung [4]. 

I den engelskspråkiga delen av världen ­används ofta ordet honung för att uppmuntra eller tilltala någon (»Hi, honey«), och nygifta människor äter ofta stora mängder honung (»honey-moon«), vilket verkar ha en positiv korrelation med fertiliteten. 

Bland rapporterade biverkningar finns ont i magen [1], men det är heller inte ovanligt att patienter på akuten rapporterar att de fått stick och allergiska reaktioner på platser i naturen där det förekommer mycket honung.

Honung kan således ha både positiva och negativa effekter på hälsan, men det saknas evidens för att människor blir starkare av honung.

I en enkelblindad crossover-studie undersökte vi om dunderhonung gör vårdpersonal starkare.

Metod

Personalen på barnkliniken i Örebro erbjöds i november 2017 att delta i en crossover-studie (N = 170) för att undersöka om man blir starkare av dunderhonung. Dunderhonungen inhandlades på ICA nära Dundret i Gällivare (Dunderhonung), (tack till pilot Thomas Björling).

Deltagarna randomiserades till att äta en sked dunderhonung per dag under studieveckans första tre dagar (dag 1–3) eller sista tre dagar (dag 5–7); halva veckan var alltså honungsfri. Dag 4 sattes som behandlingsfri period för att förhindra att en eventuell effekt av dunderhonungen överfördes från interventionsdagar till placeboperioden hos dem med tidig start. Tiden när studiedeltagarna konsumerade dunderhonung kallas i denna studie dunderhonungsdagar medan de tre dagarna utan dunderhonung kallas placebodagar, även om deltagarna inte erhöll någon placebohonung.

Under studieperioden fick deltagarna inte äta annan typ av honung. Däremot tilläts konsumtion av andra sötsaker inklusive rent socker.

Studiedeltagarna fick själva utse var sin extern bedömare som erhöll skriftliga instruktioner för att värdera hur starka deltagarna var på en skala mellan 0 och 10 (0 = inte alls stark, 10 = mycket stark). Bedömarna uppmanades också att ge exempel på hur studiedeltagarna visat prov på stor styrka. Studiedeltagarna instruerades att konsumera honung i smyg och inte berätta för bedömarna vilka dagar de ätit dunderhonung (bedömarna var alltså blindade).

I huvudanalysen (Blir man starkare av dunderhonung?) jämfördes varje persons totala poängsumma för de tre dunder­honungsdagarna med poängsumman för placebodagarna (Wilcoxons teckenrangtest). 

Resultat

14 personer deltog i den veckolånga studien. En av studiedeltagarna kunde av praktiska skäl inte tilldelas poäng dag 6 + 7, och då användes värdet för dag 5 (5 av max 10) även för dagarna 6 och 7. Studie­deltagarnas genomsnittliga ålder var 49 år (95 procents konfidensintervall 45–53). 11 deltagare var kvinnor (79 procent) och 3 var män. 4 var läkare (barnläkare).

Totalpoängen under dunderhonungsdagarna varierade mellan 13 och 30 poäng, medan totalpoängen under placebodagarna varierade mellan 12 och 27. En manlig läkare protesterade i efterhand mot att han enbart tilldelats 3 poäng en av dagarna med motiveringen att han hade en mycket tuff bedömare. Hans protest godkändes inte och vi har behållit hans 3-­poängare i studien.

Deltagarnas styrka ökade som mest med 9 poäng från placebo till dunderhonung (1 person gick i motsatt riktning och hade totalt 14 poäng lägre värde under dunderhonungsdagarna), Figur 1. 7 studie­deltagare blev starkare av dunderhonung, en påverkades inte i sin styrka, medan 6 personer bedömdes som svagare. Sammantaget påverkade inte dunderhonungen deltagarnas styrka (P = 0,77).

Vi fann ingen effekt av dunderhonung på deltagarnas styrka när vi analyserade subgrupper av deltagare (män versus
kvinnor; ≤ 49 år versus ≥ 50 år; läkare versus övrig vårdpersonal (alla P > 0,05). I själva verket var skillnaderna mycket små utom bland manliga barnläkare där dunderhonung hade en antydd men icke-signifikant effekt (P > 0,05). 

Dunderhonung verkar ha mycket få biverkningar. En person beskrev ångest (med dunderhonung) och en annan var seg och trött (med placebo). Ingen rapporterade magont men en person beskrev lös avföring ett par dagar efter sista intag av dunderhonung och en person hade svår »jet lag« veckan efter studien. Det bör dock samtidigt noteras att ett flertal biverkningar rapporterades även under placebodagarna (flera försökspersoner upplevdes som svaga och trötta och en av dem orkade inte ens öppna en flaska med skruvkork). Ingen deltagare rapporterade någon arbetsskada eller överbelastning under arbetet.

De externa bedömarna uppmanades också att ge exempel på hur studiedeltagarna visat prov på stor styrka under studieperioden. Här fanns ingen säker koppling mellan dagar där deltagarna visat stor styrka och den samtidiga styrkepoängen.

Under dunderhonungsdagar visade deltagarna bland annat stor styrka genom att välta isfyllda vattentunnor, lyfta hantlar, byta däck på bilen, cykla trots dåligt väder och halka samt bära tunga matkassar. En person bar till och med sin partner in i huset! Men även under perioder med dunderhonung uppvisade flera försöks­personer påfallande svaghet (orkade inte hänga tvätt). Flera beskrev stor energi i samband med träningspass, och en person klarade också ensam av att ta hand om två sjuka barn en hel kväll. En person ska ha uppvisat stort mod under dunderhonungsdagarna (en annan typ av styrka).

Diskussion

Vår crossover-studie talar tyvärr för att vårdpersonal inte blir starkare av dunderhonung. Däremot ingick inte några björnar i studien, så resultaten kan inte överföras till andra arter.

Vi fann heller inte några tecken på att dunderhonung skulle ha någon uttalat positiv effekt bland läkare versus annan vårdpersonal, bland yngre versus äldre eller män versus kvinnor. Biverkningar förekom både under dunderhonungsdagar och placebodagar. 

Vår studie har ett antal styrkor, men också svagheter. Alla studiedeltagare arbetade på barnklinik. Det kan inte uteslutas att dunderhonung har en mer uttalad effekt i vårdyrken där ren muskelkraft spelar större roll (hos obstetriker för att dra ut ett barn i samband med en akut förlossning, ortoped för att dra rätt en fraktur etc). En snabb internetsökning ger vid hand att betydligt fler läkare redan heter Stark än Svag i efternamn, och det är möjligt att dunderhonung fungerar bättre i andra yrkesgrupper än bland läkare.

Undertecknad inhandlade, via ombud, tre burkar honung. För att dessa skulle räcka till studien fick varje deltagare enbart äta en sked honung per dag. Det kan inte uteslutas att detta var en alltför liten mängd för att ha effekt på styrkan.

I flera av Rune Andréassons publikationer (Bamse) framkommer att magont är vanligt bland björnar och vargar som konsumerar dunderhonung. Ingen av våra studiedeltagare redovisade magont, och studien innehöll inga vargar. 

Sambandet honung–magont (och hos en av deltagarna lös avföring) är dock vetenskapligt rimligt då man i en studie kunnat påvisa ett samband mellan honungskonsumtion (i vissa grupper) och tarmens mikrobiota [5]. 

Sammantaget var andelen deltagare som rapporterade biverkningar i vår studie låg jämfört med den för andra mediciner vid en snabb titt i Fass. En svaghet med vår studie var dock att vi följde upp biverkningar under mycket kort tid.

Honung (och dunderhonung) är energi­rikt (ca 300 kcal/100 g). Den som äter en hel burk om dagen får potentiellt i sig väldigt mycket energi. Honung innehåller inget kolesterol, men är samtidigt mycket fattigt på vitamin A. En kost enbart bestående av dunderhonung skulle på sikt alltså kunna leda till kolesterolbrist och synpåverkan, i värsta fall blindhet. Samtidigt är vår erfarenhet att de flesta använder honung som smaksättare eller till rostat bröd. Men just till jul kan honung med fördel blandas med saffran och blodapelsin i en sallad, eller
i degen till julbrödet. 

Sammanfattningsvis fann vi ingen evidens för att man blir starkare av dunderhonung. Men oj, så god den är!

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Författaren har själv betalat för burkarna med dunderhonung.