I dag lyssnade jag mest

 

första patienten med misstänkt hypofystumör

hade botat alla symtom med faste-te

 

den andra, en charmig kvinna

med glimten i ögat vid 75, blodtrycket bra

 

den tredje, med magkatarr, sa mamman

 

den fjärde och femte tillsammans

lesbiska sambos glatt rökslutandes

men förkylda

 

den sjätte, en man från annat land men med

svensk åkomma, nackmuskelvärk

och många tack för min undersökning

 

den sjunde, en tjej som stukat foten

för en vecka sen

brutit, sa jag

 

den åttonde för ryggen

så förståndig »jag kan leva med det här

men vill veta vad det är«

 

sen den trötte lettiske mannen 

»snälla fru doktor jag vill ha opiatterapi«

mot restless legs

 

sen kom hon som fått barn sent precis som jag 

och fått krämpor i handleder och höfter

och inte har något jobb att gå tillbaks till

 

nu hade hon gått ner de extra kilona

och var inte hjälplöst desperat längre

det hade hon nog egentligen aldrig varit

förstod jag nu

bara skärrad över förlorad kontroll

 

kände igen mig så mycket

 

rik, uppfylld av

andras erfarenheter

åkte jag till dagis

och hämtade

(Ur diktsamlingen: »Ett bett i mitt hjärta. Om möten i vården«, av Yvonne Jarlvik)