Foto: Colourbox
Det torde höra till ovanligheterna att tre generationer av läkare finns med i en och samma publikation. Så är emellertid fallet i en artikel i Journal of Urology [2013;189:1870–5.] Rapporten har titeln »Half century of followup after ureterosigmoidostomy performed in early childhood«. Författarna är Louise Pettersson, Johan Tranberg, Kate Abrahamsson, Silas Pettersson, Ulla Sillén och Olof Johnsson.
Louise Pettersson, yngst av de tre, arbetar som patolog vid Hallandssjukhuset i Halmstad och var den som gjorde de histologiska och immunohistokemiska analyserna. Den andre är undertecknad, som erhöll materialet av operatören och tog initiativet till sammanställningen och den äldste i familjen Pettersson var operatören själv, framlidne med dr Gustaf Pettersson (1901–1973), som 1943–1966 var kirurgchef på Göteborgs barnsjukhus, i dag Drottning Silvias barnsjukhus. Mellan 1944 och 1961 opererade han 25 patienter med ureterosigmoideostomi enligt Coffey/Nesbit, flertalet på grund av blåsextrofi/epispadi (BEEC). På den tiden var denna typ av urindeviation hos barn med BEEC den vanligen använda, då kontinent rekonstruktion av blåsan ej var möjlig.
Av de 24 patienterna som överlevde ingreppet levde 17 fortfarande vid uppföljning 50 år senare. Tjugo hade re-devierats (flertalet enligt Bricker eller Kock). Närmare en tredjedel av patienterna hade utvecklat colorektal cancer (CRAC) efter 20 år eller mer, vilket är en 42 gånger högre risk än i populationen i sin helhet. Incidensen lågt differentierad tumör i materialet var dessutom extremt hög.
I en »Editorial comment« antyds att metoden skulle kunna användas för temporär kontinent deviation under en kortare period, kanske upp mot 15 år, men betonar samtidigt den absoluta nödvändigheten av att vid redeviationen inkludera del av tarmen i resektatet av uretär-kolonanastomoserna.
