Humanism och hälsa är ett forskningsområde väl värt en professur, anser man åtminstone i Frankrike. Men i Sverige är lärostolen fortfarande utan ockupant.
Foto: Colourbox
Ett växande problemområde i vårddebatten benämns i dag med det diffusa begreppet psykisk ohälsa, som tycks omfatta allehanda känslor av otillräcklighet och vilsenhet i den modernitet som är vår samtid. Människor som i yttre mening verkar må bra och kroppsligt är friska börjar i stor utsträckning uttrycka att de »mår dåligt«.
Vi kommer här nära problemområden som Freud berörde i sin skrift från 1929, »Vi vantrivs i kulturen«. Han förmedlade här sociologiska och filosofiska reflexioner kring människans psykologiska villkor.
Olika tänkare ställer alltså sedan länge frågor som mer övergripande berör folkhälsan och i viss mån sjukvården.
Filosofer har i alla tider reflekterat över frågan »Vad är ett gott liv?«
Den franska filosofen Cynthia Fleury (född 1974) har i en rad böcker, som filosof och psykoanalytiker med klinisk verksamhet, bland annat diskuterat demokratins dilemma i den utvecklade västvärlden. Hon har efterlyst mod och civilkurage som nödvändiga egenskaper för att bevara en anständig tillvaro i dagens samhälle. I boken »De icke utbytbara« (»Les irremplaçables«; 2009) betonar hon just den sårbarhet som uppstår hos de människor som känner sig utbytbara och som inte förmår utrycka sin individualitet och därför lätt faller offer för sjukdom, vare sig den råkar bli kroppslig eller själslig.
Cynthia Fleury har i år erhållit en unik professur i »humanité et santé« vid CNAM (Conservatoire National des Arts et Métiers). Detta är en nyinrättad lärostol med uppgift att förmedla ett brett holistiskt perspektiv på uppkomsten av ohälsa och sjukdom i vid bemärkelse.
I sin installationsföreläsning i år betonade Fleury sin uppgift att ständigt påminna om hur det specifikt mänskliga – att i fantasin kunna föreställa sig det förflutna och att också hysa bilder av en möjlig framtid – leder till ett ständigt vidgat etiskt ansvar för egna och andras möjligheter att bygga och bibehålla ett anständigt samhälle. Fleury har ett slags optimistisk tilltro till varje människas strävan till det hon kallar individuation, det vill säga att i tillräcklig grad sträva efter sin egenart, och hon betonar hur sårbarheten – som kan leda till upplevelse av maktlöshet och sjukdom – har att göra med individernas mod att urskilja sin speciella plats och uppgift i tillvaron.
Fleury betonar att vi i nutiden upplever ett subjektets kris i det att den digitaliserade världen tenderar att skynda förbi de svåra humanistiska frågorna och reducera dem. Genom farliga förenklingar och förvanskningar av fakta riskerar massmedierna att undergräva den långsamma demokratiska processen och hotar rättsstatens frihet. Fleury betonar hur dessa samhälleliga skeenden och till synes rationella överväganden också söker sig in i vårdsektorn och att »subjektets kris« drabbar såväl patienterna som upplever sig förtingligade som vårdarna som ibland ser sig som livlösa kuggar i en väldig vårdapparat.
Fleury uppmanar oss som är vårdande i vid bemärkelse att inte bara tänka i filosofiska termer, utan också sannskyldigt i vårt arbete som kliniker »utöva filosofi«. Detta sker genom att sätta in sjukdomsyttringar, akuta som kroniska, i sitt samhälleliga sammanhang.
Fleurys utgångspunkt är de tidigare arbetena kring sanning och föreställningsförmåga som hon i sin doktorsavhandling från millennieskiftet betitlat ungefär: »Den sanna föreställningsförmågans metafysik« (»Metaphysique de l’imagination«; 2000.) Vilka faktorer begränsar människors förmåga att uppfatta sin omvärld på ett genuint sätt? Hur underlättar rättsstaten de demokratiska processer som ger människor mod och frihet att uppfatta och påverka sin tillvaro? Vilka hinder finns dolda i vårt samhälles brister som leder till passivitet och missmod? På vilka sätt kan sådana upplevelser leda till sjukdom, missbruk, våld och kriminalitet och andra samhällssjukdomar? »Känslan av förtryck och maktlöshet leder till sjukdom« är en av Fleurys teser.
Cynthia Fleury, med sin dubbla bakgrund både som filosof och utövande psykoanalytiker, har skaffat sig en djup förståelse för samhälleliga sjukdomsprocesser på såväl individ- som på makronivå i nutidens alltmer polariserade kulturdebatt. Hon publicerade tidigt verk som »Demokratins patologier« (»Les pathologies de la démocratie«; 2005) och »Meningen med mod« (»La fin du courage«; 2011) där hon formulerat politiska aspekter på de hot som i dag finns mot samhällsfunktioner som kan utgöra tilltagande risker för den psykiska folkhälsan. I sitt verk »De icke utbytbara« från 2009 skärper hon tonen till att omfatta de hot mot den psykiska (och fysiska) hälsan som ligger i att medborgare känner sig alltmer maktlösa och utbytbara i sin livssituation. Detta är ju något som vi dagligen kan iaktta i de sammanhang som har med migration och integration att göra och som då och då bokstavligen exploderar i olika slags desperata utbrott.
Min omedelbara upplevelse av professor Fleurys program från sin nyinrättade professur i Paris är förstås att vi här i Sverige borde tillskapa en liknande fristående lärostol någonstans inom sjukvården, en lärostol som har frihet att granska och kritisera den så kallade vårdapparaten i ett utvidgat sammanhang för att genom forskning och utbildning belysa folkhälsoproblemen i vid mening. En lärostol liknande Fleurys i Paris skulle verka fristående och producera ny kunskap och förmedla humanistiska perspektiv på alla vårdformer samt knyta samman de politiska, naturvetenskapliga och humanistiska liksom kulturella och kanske till och med klimatpåverkande strävandena för att visa på okonventionella vägar till en ny syn på folkhälsa i vid mening.
Vilka vägar kan finnas för att en sådan lärostol skulle få en plats? Kan Nobels namn knytas till en sådan instans och (hoppfullt) bringa prestige åt dess göranden och produkter? Fristående men prestigetungt.
Det är möjligt att ett sådant projekt uppfattas som något i hög grad osvenskt, därför att påhitt av detta slag möts med den svenska skepsis som tillsätter utredningar och skapar någon tungfotad och svårrörlig koloss. Jag vill väcka frågan i egenskap av en gammal psykoanalytiker med långt samhällsperspektiv som upplivats på min ålderdom av Cynthia Fleurys ungdomliga kraft och förmåga att entusiasmera i den franska intellektuella världen.
