Cancerläkaren och professorn i palliativ medicin Peter Strang diskuterar i sin bok »Att höra till – om ensamhet och gemenskap« grundläggande frågor om människors livsvillkor och samexistens med varandra.
Boken består av tre delar, den första är en utvecklingsbiologisk del med kapitel bl a om ensamheten som varningssignal och om ensamhetens olika former. Den andra delen avhandlar hälsoeffekter av både gemenskap och ensamhet, och den tredje diskuterar den existentiella ensamheten eller »människans obotliga ensamhet«.
De olika delarna och kapitlen går bitvis in i varandra vilket kan vara svårt att undvika i en tankebok av det här slaget.
Strang gör en ingående analys av ämnet ur ett flertal aspekter. Han beskriver främst ensamhetens respektive gemenskapens påverkan på individen.
På några ställen tas dock viktiga samhällsperspektiv på ensamhet och utanförskap upp. Ett exempel är äldreomsorgen där alltför många gamla i dag vistas ensamma i sin egen bostad. Visserligen kommer hemtjänsten då och då men många skulle må mycket bättre av social samvaro på ett seniorboende.
Att ett långvarigt utanförskap kan leda till urskillningslös aggressivitet mot samhällssymboler som polis, brandkår visar bilbränningarna i Husby sommaren 2013.
Författaren för förtjänstfull fram tankar som underbyggs med vetenskapliga diskussioner och referenser. I ett avsnitt om vårt behov av hudkontakt framhålls att önskad beröring ger frisättning av olika hormoner som skapar närhet och gemenskapskänslor.
Att hjärnan har ett nervsystem, som kallas för spegelneuron, d v s nerver som speglar den andres känslor och avsikter, upptäcktes först på 1990-talet av den italienske neurofysiologen Rizzolatti. Spegelneuronen reagerar inte bara på kroppsrörelser och ansiktsminer utan även på hörsel och syn. Peter Strang använder kunskapen om spegelneuronen i kontakterna med sina patienter. Inför mötet med varje ny patient tänker han på sitt kroppsspråk för att skapa en positiv kontakt – en viktig lärdom.
Strang för i sina texter in egna väl utvalda patientmöten. Dessa möten pekar på hur viktig patient-läkarrelationen är. Det handlar om inlevelseförmåga och empati, och för patienten om att bli sedd. Några patientberättelser visar hur önskan om medicinering efter ett samtal inte längre är aktuellt för patienten.
Vid livshotande sjukdom, när patientens hela existens står på spel, krävs det förutom ett professionellt bemötande också ett medmänskligt möte mellan patient och läkare.
Avslutningskapitlet handlar om döden som aktiverar människans existentiella ensamhet. Författarens sätt att lyssna till, samtala med och endast vara med den döende kan ge många vårdanställda ökad visdom och kraft att delta i möten med döende patienter
Peter Strangs bok är livsviktig i det som händer i vård och omsorg i dag. Den visar på ett tydligt sätt vad vårdens innersta kärna handlar om, och är skriven på ett lättillgängligt språk. Boken rekommenderas främst till läkare, sjuksköterskor och andra vårdarbetare men också som kurslitteratur för blivande läkare och sjuksköterskor.