Författarna till »Handbok i biomedicinsk forskning« har på ett och samma ställe velat samla handfasta tips under forskarutbildningsprocessens alla steg. De är båda professorer vid Uppsala universitet och beskriver själva boken som knattarnas Gröngölingsbok för doktorander. Inspirationen kommer från frågor som de fått av sina doktorander genom åren och svaren som de själva hade velat få när de var i början av sin forskarkarriär. Tanken är att besvara även de mest basala frågorna som doktoranden kanske inte ens törs ställa till sin handledare eller till sina kolleger.
Boken har inget fråga-svar-upplägg, utan är just en handbok med pedagogisk struktur. Författarna går grundligt igenom hela forskningsprocessen, från hypotesgenerering till disputation. Efter en kort inledning om vetenskapsteori följer konkreta tips på hur man formulerar en bra hypotes som är anpassad efter studiens syfte. Två längre avsnitt behandlar sedan hur man designar och genomför själva studien. Kapitlen innehåller många praktiska tips och exempel på saker som en doktorand behöver tänka på. Här förklaras också en rad epidemiologiska begrepp och hur man exempelvis handskas med förväxlingsfaktorer. Läsaren får dessutom en inblick i hur man skriver en bra forskningsansökan och hur man gör en ekonomisk kalkyl, något som kan vara nog så viktigt som studiedesignen. Listan över medicinska fonder informerar om vilka potentiella forskningsfinansiärer doktoranden kan vända sig till.
Mest utrymme i boken får dock avsnittet som behandlar analysen av studien, där läsaren bland annat får bred information om olika statistiska metoder. Man kan tänka sig att just de statistiska analyserna väcker många frågetecken hos doktorander eftersom det finns en hel drös metoder att välja mellan. Avsnittet innehåller just en genomgång av de vanligaste statistiska testen inom medicinsk och biologisk forskning. Det ger en bild av vilka test som fungerar bäst i olika lägen. Förklaringar ges också till en rad statistiska begrepp, såsom risk, rate, odds och hasard, och vad som egentligen skiljer dem åt.
I slutet av boken behandlas själva redovisningen av resultaten i form av artikelskrivande och disputation. Där besvaras frågan vad man egentligen behöver tänka på när man skriver en vetenskaplig artikel för att maximera chanserna till publicering i en önskvärd tidskrift.
Slutligen underlättar bokens register för läsaren att få svar på specifika frågor. Överlag är »Handbok i biomedicinsk forskning« en bra guide som troligen innehåller det mesta som doktorander går runt och funderar kring om dagarna.