Vi har nu lämnat den geologiska perioden holocen och gått in i antropocen – en tidsålder där klimatet och därmed livet på jorden för första gången i världshistorien påverkas av mänsklig aktivitet i global skala. Ingenstans är den tilltagande uppvärmningen av vår jord så kraftig som över Nordkalotten – cirka 2°C – med snabbt minskade glaciärer och istäcke som följd.

Förändringen som Arktis genomgår är så stor att det nu kallas Det Nya Arktis. Det är symtom på mänsklig dumhet som är svår att hejda. Klimatförändringen har dessutom gjort att flera länder tävlar om att utvinna den olja som nu blivit åtkomlig – olja som förbränd till koldioxid är orsak till den allt mer hotande förändringen, och som kan orsaka lokala katastrofala oljeutsläpp.

»The new Arctic« är namnet på en nyligen utkommen vetenskaplig redogörelse i bokform, som i 24 kapitel skildrar den genomgripande förändring som nu sker – i vilken också globaliseringen spelar roll. Texten skildrar hur förändringen påverkar de arktiska samhällenas mat- och vattensäkerhet, hälsa, kultur, tradition, marknad och ekonomi, samt hur människorna i området på olika vis försöker anpassar sig till detta.

Boken redogör för stora hälsoproblem. Hög tbc-förekomst i vissa arktiska områden – särskilt de ryska – med en förekomst av nyinsjuknande på omkring 100 fall per 100 000 invånare och år. Spädbarnsdödligheten varierar stort med värden över 20/1000 i vissa ryska områden. Höga tal för skador orsakade av olycka och våld, och hög självmordsfrekvens rapporteras. Många infektionssjukdomar är vanliga, särskilt bland ursprungsbefolkningen. Dit hör bland annat olika former av lunginflammation och sexuellt överförda sjukdomar.

Boken skildrar också hur ursprungsbefolkningens mänskliga rättigheter förstärkts genom olika internationella överenskommelser som Rovaniemi-Deklarationen antagen av de åtta arktiska staterna 1991, och Arctic Environmental Protection Strategy. Arktiska rådet, upprättat 1996, är ett samarbetsorgan med stor betydelse och implementering sker bland annat genom den inflytelserika Arctic Monitoring and Assessment Programme (AMAP) – men konflikterna mellan ursprungsbefolkning och dem som exploaterar naturtillgångarna kan ändå ibland bli hård och hänsynslös.

Framställningen ger en bred, saklig inblick i vad som händer i Arktis, och i många pågående forskningsprojekt. De genomförs vanligen i internationell samverkan och utreder bland annat lokalbefolkningen, frågor om hälsa, klimatförändringen samt spridning av persisterande organiska föroreningar (POP) och tungmetaller söderifrån.

Nina Worms, KTH Stockholm, problematiserar på ett intressant vis hur internationella rapporter som redogör för hur förändringar i Arktis på grund av växthuseffekten och nedsmutsningen med POP, tunga metaller, radioaktivitet och oljespill tonas ner och ansvaret läggs på lokalbefolkningen som uppmanas till adaptation. Bland annat har politiska påtryckningar från USA bidragit till detta.

Boken rekommenderas. Den ger en inblick i vikten av att utsläppen av växthusgaser reduceras till nära noll för att förhindra en ännu allvarligare rubbning av Arktis, vilket i sin tur kan hämma utvecklingen av ett hållbart globalt samhälle.

Alla artiklar om klimat och hälsa:

Klimatförändring och hälsa – samlingssida!