En svensk lärobok i njurmedicin.

Njursjukvården har under de senaste dryga 50 åren uppnått stora framsteg inom såväl medicinsk som aktiv uremibehandling (dialys och njurtransplantation). Utan tvekan finns det en självskriven plats för en bra svensk lärobok i njurmedicin.

Inte mindre än ett 40-tal författare har bidragit till bokens innehåll, som är indelat i åtta delar.

Del 1 behandlar kardiovaskulära sjukdomar, varefter följer två delar om dels glomerulära sjukdomar – som inleds med ett välskrivet kapitel om immunsystemet och dess vävnadsskadande mekanismer – dels tubulointerstitiella sjukdomar och stensjukdomar.  Därefter följer en del om undersökningsmetoder, innan akut njurskada och kronisk njursjukdom avhandlas i två olika delar.

Boken avslutas sedan med ett antal kapitel om bland annat kostbehandling, dialys och njurtransplantation, följt av en intressant avslutande del om Svenskt njurregister (SNR). Uppdelningen i både delar och kapitel kan dock kännas lite artificiell, då det ibland saknas en »röd tråd« inom de olika delarna. I del 7, »Att förebygga njursjukdom«, ingår t ex även kapitel om självdialys och palliativ nefrologi.

Generellt kan tyckas att kapitlens omfattning och djup ibland är lite ojämna, så att vissa ämnen tillåts ta mycket plats på bekostnad av andra. Ibland saknar man även handfasta behandlingsråd. Varje kapitel avslutas med en kortare referenslista, vilket är bra.

Innehållet i respektive kapitel är ganska varierande och av olika kvalitet, och inte alltid uppdaterat. En del behandlingsalternativ omnämns inte konsekvent, t ex rituximab som behandlingsalternativ vid glomerulonefriter såsom minimal change-nefropati och membranös glomerulonefit, trots att rituximab i dag används relativt ofta på dessa indikationer. Rituximab omnämns däremot kortfattat i SLE- och vaskulitavsnitten.

Vad som dessutom är mindre bra är att boken ställvis är slarvigt korrekturläst. Åtskilliga är de stavfel och andra fel som insmugit sig i texter, tabeller, bildtexter/figurer och faktarutor, ibland ledande till direkta sakfel. För att inte förvirra läsaren vore det också bra om korrekta benämningar användes genomgående, t ex ESL kontra ESA, ateroskleros kontra arterioskleros och u-ACR kontra u-PCR, samt att inte kliniska fynd förväxlas med symtom.

Trots en del tillkortakommanden är detta ändå en bra svensk lärobok i njurmedicin och jag vill rekommendera den till framför allt AT- och ST-läkare samt även till sjuksköterskor och övrig personal med intresse för njurmedicin. För ST-läkare/nyblivna specialister i njurmedicin, som planerar att genomföra specialistexamen, kan boken utgöra ett utmärkt avstamp och en översiktlig repetition, varefter komplettering kan ske inom valda delar. Boken lämpar sig även i vissa delar som en bra repetition/uppdatering för erfarna nefrologer. Personligen har jag fått en och annan aha-upplevelse vid läsningen av boken.

När man i den and­ra upplagan har kommit till rätta med »barnsjukdomarna« kommer den här läroboken att bli ännu bättre – och en självklar kunskapskälla för bland andra ovannämnda yrkeskategorier.