Historien om tillkomsten av Nya Karolinska Solna (NKS) lockar nu forskare. Det är välkommet! NKS skulle ha kostat 14 men verkar fördyras till 24 miljarder kronor. Upphandlingen med drift till 2040 uppgår till osannolika 62 miljarder kronor. NKS skulle bli kronjuvelen bland europeiska universitetssjukhus och navet i Stockholms sjukvård och i ett biomedicinskt forsknings- och företagskluster av världsklass i Hagastaden. Drömmen förblev okontroversiell till 2010. Då skrev den regerande landstingsalliansen på bygg- och driftavtalet med ett paraplybolag ägt av Skanska och ett brittiskt riskkapitalbolag. Oppositionen röstade emot. Alliansregeringen och tjänstemän hade avrått från att acceptera ett oprövat offentligt-privat-samverkansavtal efter enbart ett anbud.

Jan Öhrming är professor i företagsekonomi vid Södertörns högskola och meriterad forskare i sjukvårdsorganisation. Han skildrar hur Stockholms läns landsting beslöt bygga ett supersjukhus utan att först utreda regionens behov och sjukhusets funktion. Författaren beskriver på ett milt språk med analytisk skärpa en händelsestyrd planering. Han förundras över politiker, som inte tar ansvar. Idén om NKS föddes under 90-talet. Byggbeslutet togs 2008. Anbudet accepterades 2010. Den nya s k sömlösa nätverkssjukvården i Stockholm började införas först 2012. NKS tog emot de första patienterna i november 2016 med planerad full drift under 2018.   

Öhrming saknar systemperspektivet. Hur kan ett högspecialiserat interventionssjukhus med korta vårdtider samarbeta med övrig sjukvård och erbjuda verksamhetsförlagd utbildning för studenter? Han konstaterar att all sjukvård i Stockholm idag anpassas efter byggnaden NKS, i stället för tvärtom. Författaren diskuterar hur komplexa offentliga beslut ofta är slumpmässiga och sällan rationella. Turerna kring NKS beskrivs som en »märklig fotbollsmatch«. Matchens spelare växlar över tid. De kastar in bollar, sparkar bort dem eller gör mål i någon av många målburar. Han instämmer med kollegan Svalander att »...det inte finns någon ägare i Stockholms läns landsting som representerar medborgarna« (2001).

Författaren har plöjt protokoll, granskat beslut och intervjuat 81 ledande politiker, tjänstemän, läkare och forskare inom Stockholms sjukvård och vid Karolinska institutet (KI). Metodbilagan upplyser pikant att fyra moderata finans- och sjukvårdslandstingsråd och ytterst ansvariga för NKS-bygget avböjt att intervjuas. Dock saknar jag intervjuer med flera namnkunniga chefer och chefläkare inom sjukvården och vid KI under 00-talet. Boken bidrar därför med ett perspektiv av hur NKS planerades.

Rapporten är rik på detaljer och hänvisar till aktuell forskning kring planering av komplexa projekt. Boken skulle ha vunnit på att inkludera en analys av hur lobbygrupper och finansiella intressenter kan ha bidragit till den händelsestyrda plan- och beslutsprocessen. Byggbranschen är den samhällssektor med flest lobbyister. Reflektionen är att politikers och tjänstemäns hantering av NKS-projektet är ett levande stöd för att nobelpriset i ekonomi år 2017 är välmotiverat. Richard Thaler har påvisat att »begränsad rationalitet, sociala preferenser och bristande självkontroll« styr ekonomiska beslut på ett förutsägbart sätt.

Öhrmings bok bör inspirera andra forskare, gärna socialantropologer, att tolka hur NKS-projektet kunde gå så snett och skapa en »tysthetskultur«. Boken ger mångdubbelt vid omläsningar. Den rekommenderas läkare, chefer och alla sjukvårdspolitiker. Den Guldspadeprisade boken »Sjukt hus« av SvD-journalisterna Ennart och Mellgren från 2016 är ett komplement. Dess fokus är landstingets usla NKS-avtal (Jan Halldin recenserade boken i Läkartidningen (2016;113:ECUZ)). Den boken kom ut i år som pocket, kompletterad med utvecklingen till april 2017.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Seniorprofessor vid Karolinska institutet, ordförande LÄKSAK (Läkemedelssakkunniga) 2000-2009 och verksamhetschef för Läkemedels-centrum 2001-2008 vid Stockholms läns landsting.