Jón Karlsson, professor i ortopedi och klinisk forskare, tog emot sitt pris av prins Daniel. 

Foto: Lars Nyman

Du är en av mottagarna av Nordis­ka medicinpriset. Vad kände du när du tog emot utmärkelsen av prins Daniel?

– Det var festligt. Och fantastiskt trevligt med middag efteråt.

Är det här kulmen på din kar­riär som klinisk forskare?

– Jag har jobbat som läkare i nästan 40 år. I dag är jag klinisk forskare med målsättningen att ta fram metoder som förbättrar patienters livskvalitet. Sedan en tid leder jag ett stort projekt gällande behandling av smärta i höften med titthålsteknik – en helt ny behandlingsmetod. 

Varför valde du läkaryrket?

– Redan som nioåring, på Island där jag är född, bestämde jag mig för att bli läkare. Det var lätt att komma in på läkarlinjen på universitetet i Reykja­vik, men utbild­ningen var tuff. Av 180 som kom in 1972 var vi bara 50 som blev klara sex år senare. 

Varför blev det just ortopedi, och varför i Göteborg?

– En tillfällighet. Jag gick som underläkare på en avdelning på Island, och råkade ha jour samtidigt som en äldre kollega som var bakjour. Vi trivdes att arbeta tillsammans, och han hade utbildat sig i Göte­borg innan han flyttade tillbaka till Island. Han ordna­de jobb åt mig i Göteborg, dit jag åkte 1981. Och sedan dess har jag varit i Göteborg, förutom ett år, då jag jobbade i Alingsås.

Vilket av dina forsknings­resul­tat är du stoltast över hittills?

– I samband med att jag skrev min doktorsavhandling i slutet av 80-talet skapade jag en metod för att behandla skadade fotleder. Metoden visade sig vara hållbar på såväl kort som lång sikt, och används numera världen över som första­handsmetod i stället för äldre krångligare metoder. 

Är metoden uppkallad efter dig?

– Ja, faktiskt, men jag för­söker göra allt för att inte använda den benämningen, för att komma bort ifrån personfixeringen. 

Vad gör du på fritiden, när du inte är doktor?

– Mina käraste hobbyer är dels att ägna mig åt mina fyra barnbarn, dels att jobba med fotbollslaget. Jag är ju IFK Göte­borgs lagläkare och går på alla hemmamatcher.

Hur blev du lagläkare?

– Också av en slump. IFK Göte­borgs läkare hoppade av med väldigt kort varsel 1984, och en av mina kolleger började hjälpa till som lagläkare. Han frågade mig om jag kunde hjälpa honom. Vi har nu varit IFK:s läkare i över 30 år. 

Träffar du patienter fortfarande?

– Jajamän, jag har patienter och opererar på ortopeden här på Sahlgrenska. I dag, till exempel, gjorde jag en fotleds­operation och så ett bakre kors­band. Ingen av patienterna var fotbollsspelare. 

Men du har skrivit boken om fotbollskador – en klassiker. 

– Ja, jag har skrivit 30 böcker, men just den om fotbollsskador är jag rätt så stolt över. Skadorna har förändrats med åren, mycket tack vare att man i dag har lärt sig att före­bygga vissa typer av skador genom att sätta upp speciella träningsprogram. 

Vad läser du själv för böcker?

– Mest deckare. En favorit är Arnaldur Indridason, en isländsk författare. 

Jón Karlsson 

Yrke: Professor i ortopedi, Göteborgs universitet, överläkare, Sahlgrenska universitetssjukhuset. 

Ålder: 62 år.

Familj: Hustru, tre döttrar, fyra barnbarn.

Bor: Hus i Floda utanför Göteborg.

Aktuell: Har tilldelats Nordis­ka medicinpriset 2015, en av Nordens främsta medicinska utmärkelser, inkluderande diplom och en miljon kronor att dela på för fyra skandinaviska forskare.