Hans akuthjälp ger asylsökande läkare snabbspår till sjukvården

Projektet som du drog i gång kan ge en grupp asylsökande läkare från Syrien, Irak, Afghanistan, Turkiet, och Ukraina arbete i den svenska sjukvården redan i slutet av året. Hur kom du på tanken att engagera dig i det här?  

– Förra hösten blev jag som andra djupt berörd av tv-bilderna på flyktingströmmen från bland annat Mellanöstern. Närmast till hands för mig låg att göra något för att hjälpa de asylsökande färdigutbildade läkarna som kom, så att de snabbt kunde börja arbeta i den svenska sjukvården. Jag ville hjälpa dem förbi den förödande, passiva asyltiden som kan ta upp till två år. De nyanlända har inte tillgång till svenska för invandrare eller andra pågående program inom universitetsvärlden förrän de fått temporärt eller permanent uppehållstillstånd. Och efter det, för en läkare, följer en studiegång som tar ytterligare minst två år.

Hur gick du till väga?

– Jag kontaktade centralt placerade personer på Migrationsverket i Solna och presenterade ett accelererat program som skulle äga rum tidigt under asylperioden och vara fokuserat på läkarspecialister. Migrationsverket identifierade en grupp nyanlända flyktingläkare som kunde ingå i pilotprojektet.

Alla gillade ditt förslag direkt?

– Inte så. Ledningen för Karolinska institutet avböjde att gå vidare med projektet med motivering att upplägget inte kunde rymmas under KI:s aktiviteter. Enskilda kolleger slöt upp, Migrationsverket, Södertörns högskola och slutligen även länsstyrelsen och ett läkemdelsföretag. Vi kunde sätta i gång med pilotprojektet i början av 2016.

Hur såg upplägget ut?

– De utvalda läkarna fick först under tre veckor en introduktion till svensk sjukvård, på engelska. Därefter en två månader lång intensivkurs i svenska på Södertörns högskola.

Under sommaren hölls kurser dels i psykiatri och svenska anpassad för läkare, dels i preklinisk medicin. Nu i höst hoppades vi att läkarna skulle kunna gå igenom Socialstyrelsens examinering inför legitimering. Detta blir dock tyvärr försenat och kan först ske efter nyår.

Enligt en »kostnadsanalys« som du har gjort lönar det sig för samhället att få de här läkarna snabbt i arbete?

– En svensk läkarutbildning tar 5,5 år och kostar totalt 4,1 miljoner kronor per person. Kostnaden för anpassning av tredje lands läkare till svensk sjukvård är billigare eftersom den ursprungliga kostnaden för hela läkarutbildningen belastar hemlandet. Vårt projekt avseende tio färdigutbildade flyktingläkare kan genomföras till en totalkostnad av 1,8 miljoner kronor, inkluderande språkutbildning och logopedi samt de medicinska kurserna. Det är alltså totalt 39,2 miljoner kronor billigare att få tio flyktingläkare i arbete än att få in lika många nya svenskutbildade läkare.

Vad händer härnäst?

– Jag hoppas ju att det här pilotprojektet kan övergå till någonting varaktigt, med nya grupper av asylsökande läkare i snabbspåret – på flera håll.

Du själv disputerade i Lund, blev professor på KI, forskningschef på Karolinska universitetssjukhuset, ordförande i Nobelkommittén för priset i fysiologi eller medicin… Var det så du hade planerat din karriär?

– Som ung siktade jag på att bli barnläkare på en vårdcentral någonstans i skånska landsorten. Insåg tidigt att jag inte var tillräckligt händig för kirurgi men fick upp ögonen för vetenskapen. Jag trivdes med att forska och gjorde mest det sedan.

I dag är du pensionär. Hur får du tiden att gå, när du inte verkar för att hjälpa asylsökande kolleger?

­– Det står en cello i rummet som jag håller på att lära mig spela på. Och snart åker min fru och jag till Kalifornien. Jag föreläser vid ett symposium på en smärtklinik, och därefter ska vi vidare till Hawaii för att träffa vänner.