Vad går kunskaper i transkulturell psykiatri ut på?

– Det gäller att uppfatta betydelsen av kulturella faktorer, men också sammanhanget genom vilka de kommer till uttryck. Man måste försöka ta sig in bakom orden och lära sig att tyda vad de egentligen betyder.

När började du arbeta med det här området?

– Jag jobbade i många år på en öppenvårdsmottagning som servade dels några villaområden i nordvästra Stockholm, dels höghusområdena i Rinkeby, Tensta och Hjulsta, med många människor från andra länder och kulturer. För mig blev det något av en krock med verkligheten när jag upptäckte att mycket av det som jag hade lärt mig om metoder och teorier inom yrket inte riktigt stämde i mötet med en mångkulturell patientgrupp. Då blev jag intresserad av det här kunskapsområdet.

Skiljer sig människor från olika kulturer mycket i sin reaktion på ohälsa?

– Vi människor är inte så olika, men det finns skillnader i hur vi tänker och kommunicerar. Jag tyckte att jag hade svårt att tolka patienternas presentation av sina besvär, så det blev vanskligt med diagnostiken. Det var till exempel svårt att möta människor som kommunicerade en eventuell psykisk ohälsa med kroppen ­– inte på grund av oförmåga att prata, utan därför att det var så de hade lärt sig att göra.

Varför började du arbeta just i ett »mångkulturellt« område?

– Jag sökte mig dit för jag ville jobba i ett område där många invånare hade flyktingbakgrund. Det var väl en önskan att göra något bra, hjälpa människor…

Hur var det att arbeta på mottagningen?

– Vissa patienter gick det bra med, men det fanns andra som jag kände att jag inte kunde nå. Det var stressande att inte riktigt förstå vad det berodde på. Jag befarade att jag pratade över huvudet på folk, eller att jag erbjöd behandlingsmetoder som jag redan från början förstod inte skulle få följsamhet. Jag tänkte: antingen hittar jag ett sätt att göra någonting konstruktivt för att göra ett bättre jobb, eller så slutar jag. Jag satte en tidsgräns på ett år, och bestämde att jag skulle byta jobb om jag inte hittade någon utvecklingsmöjlighet inom den tiden.

Men du blev kvar?

– På en kongress, i mitten av 90-talet, hörde jag två professorer föreläsa om transkulturell psykiatri. Det var ett helt nytt begrepp för mig. Senare bjöd vi in samma föreläsare till en konferens i Rinkeby, och det var då som jag började se möjligheter att utveckla det här kunskapsområdet. Jag stannade kvar på mottagningen ända till 1999.

Var finns behovet i dag för den kunskap som du och kollegerna förmedlar?

– Den stora flyktingströmmen nyligen har aktualiserat förfrågningar om transkulturell vård, till exempel i Stockholm. Det gällde såväl psykiatrisk som somatisk sjukvård för vuxna och barn, men också tandvård. Många hör av sig till oss nu när patienter från andra kulturer inte bara finns i vissa invandrartäta områden. Frågor kommer också från mindre landsting som inte har så mycket stödresurser.  

Du gav ut en bok 2014 om transkulturell psykiatri. Har du någon ny på gång?

– Just nu jobbar jag och kolleger inom Svenska psykiatriska föreningen med att ta fram föreningens riktlinjer i transkulturell psykiatri. Jag jobbar också i WPA (World Psychiatric Association) med frågor som rör vård för asylsökande flyktingar på internationell nivå.

Hur kan man utveckla kunskaperna i transkulturell psykiatri?

– Jag vill se mycket mer klinisk forskning inom det här området, som kan ge sjukvårdspersonalen kliniska verktyg för att göra ett bättre jobb.

Läs mer om transkulturell psykiatri:

Kulturell erfarenhet präglar mötet med psykiatrin

Namn: Sofie Bäärnhielm

Yrke: Med dr, specialist i psykiatri.

Ålder: 60 år

Familj: Make och tre vuxna barn.

Bor: Stockholm

Aktuell: Enhetschef vid Transkulturellt centrum, Stockholms läns landstings kunskapscentrum för transkulturell psykiatri, frågor som berör migration och vård/tandvård samt och hälsokommunikation. Hon och kollegerna ger bland annat kurser och föreläsningar om kulturella faktorers betydelse för bemötande, diagnostik och behandling av olika psykiatriska tillstånd.