Matildas dröm – att bli både läkare och författare

Vinnaren av Lilla Augustpriset meddelas på Augustgalan i Stockholm den 28 november. Vad tror du om dina chanser? 

– Just nu vill jag fokusera på själva nomineringen och glädja mig åt den. För nomineringen i sig betyder ganska mycket för mig. Det är det första färdiga manuset jag skickat in någonstans. Mitt bidrag var ett av 632 som hade kommit in, juryn valde ut sex stycken. 

Nomineringen motiveras bland annat med att din novell är »en liten samtidspärla«. Vad handlar den om?

– Det är en berättelse till viss del om tro och religion, om gemenskap och utanförskap – och faktiskt om en tjej som vill in på läkarlinjen. Det är huvudpersonen. Men jag skrev texten långt innan jag själv börjat läsa medicin. 

Betyder religion mycket för dig?

– Nja … Jag är agnostiker, men intresserad av det mesta. Psykologi, filosofi, naturvetenskap. I just den här novellen som jag skickade in handlar det om att inte … ojoj, det låter plötsligt så klyschigt … Men det handlar om att inte se folk bara till det yttre, utan lära sig att alla är vi människor och att skillnaderna mellan religioner och olika sätt att tro inte nödvändigtvis är så stora som vi kanske inbillar oss. Jag tycker att det är viktigt att man kan lära känna människor som inte bara är lika en själv. 

Du vill skriva – men också bli läkare.

– Läkarlinjen kändes som ett naturligt val för mig. Jag älskar naturvetenskap, är jätteintresserad av forskning och vill arbeta med det. Men läkar­yrket har ju också en humanistisk sida, mitt i all naturvetenskap. Den insikten vägde också in i mitt val. 

Vilka områden inom medicinen tror du att du kommer att intressera dig för?

– Jag är nog sugen att jobba inom Läkare utan gränser eller någonting liknande. Och då är det väl viktigt att specialisera sig på någonting praktiskt som behövs ute på fältet – narkos kanske. Men sen är ju medicinsk forskning också mycket intressant och lockande. 

Vilka förebilder har du inom medicinen eller litteraturen?

– Inom medicinen har jag nog inte hunnit skaffa mig någon förebild ännu, men inom litteraturen finns många. Till exempel gillar jag J K Rowling (Harry Potter-författaren) och hennes förmåga att spinna på flera trådar samtidigt i en berättelse, och sedan knyta ihop allting så att det blir trovärdigt fastän det liksom inte kan vara det. Det är jag jätteimponerad av. Och sedan gillar jag Muriel Barbery, en fransk författare och filosofilärare, som skrev »Igelkottens elegans«, en fantastisk roman. Så lågmäld i tonen, men ändå med så enormt mycket gömt under ytan, på djupet, utan att det känns överdrivet. 

Har du själv mycket material i gömmorna, i väntan på publicering?

– Jag har alltid tyckt om att skriva, kartlägga och ventilera det jag tänker. Först skrev jag bara för det egna nöjets skull, och det tog ganska lång tid innan jag gradvis insåg att jag ändå »kunde skriva«. Jag har inte blivit publicerad ännu, men det är klart att jag vill fortsätta skriva, särskilt nu när jag har fått den här nomineringen. Det är först nu som det hela börjar kännas verkligt, och en publicering kanske lite närmare.

Om tio år … Är du författare eller läkare då – eller både och?

– Om jag får drömma, så är jag både och. Men man vet aldrig.