Gunnar Hägglund, professor i barnortopedi vid institutionen för kliniska vetenskaper, Lund, har utnämnts till hedersmedlem i Royal College of Surgeons of Edinburgh, som tecken på uppskattning av hans insatser för barn och vuxna med cerebral pares (CP).

Ditt program används i Sverige, Norge, Danmark, Island och Skottland – blir det fler länder?

– Intresse finns i hela världen. Flera europeiska länder driver liknande program lokalt. Men sjukvårdens organisation skiljer sig från land till land. Det är inte lika lätt överallt att driva ett program på nationell basis eller att samla alla kring ett enda koncept.

Hur fungerar programmet?

– I mitten på 90-talet såg vi barnortopeder att många barn med cerebral pares hade höften ur led, med svår skolios och svåra deformiteter. Vi insåg att om vi kunde göra en standardiserad uppföljning av barnen med kliniska undersökningar och röntgenuppföljning av höfterna, så skulle vi kunna upptäcka höftproblemet och andra problem mycket tidigare – och förebygga dessa komplikationer.

Hänger höftproblemen ihop med den cerebrala paresen?

– CP är ju en hjärnskada som drabbar den omogna hjärnan före två års ålder. Det finns risk för sekundärkomplikationer till följd av exempelvis muskelobalans och spasticitet som förekommer. Barnen kan drabbas av kontrakturer, höftlateralisering och skolios. Problemen börjar ofta långsamt och kan sedan plötsligt förvärras. En tidig uppföljning kan mycket lättare förhindra att höften går ur led. Åtgärderna bestäms sedan från fall till fall: sjukgymnastik, ortosbehandling, spasticitetsreducerande behandling eller operation.

Finns dina patienter över hela Sverige?

– I Sverige föds cirka 200 barn per år som får cerebral pares. Uppföljningsprogrammet började som ett samarbetsprojekt mellan barnortopedi och habilitering inom Region Skåne och var grunden till det som sedermera blivit ett nationellt kvalitetsregister. Över 95 procent av alla barn i Sverige med CP är med, och sedan några år tillbaka följer vi även vuxna med CP eftersom vi ser att de här komplikationerna kan uppstå även i vuxenlivet.

Arbetar du även med andra forskningsprojekt?

– Uppföljningsprogrammet och forskning kring CP har dominerat min verksamhet under de senaste 10–15 åren. Men jag har ju hållit på i 30 år med barnortopedi och har forskat på mycket annat också, till exempel på tillväxtstörningar i barnskelettet och operativ behandling av de tillstånden. Min avhandling beskrev långtidsuppföljningar av barn med höftfysiolys. 

Varför blev du just barnortoped?

– Jag blev legitimerad 1980 och specialist i ortopedi 1985. Sedan fick jag den första professuren i barnortopedi i Sverige 2010. Ortopedin på 80-talet lovade att bli ett intressant område där det hände mycket, till exempel inom utveckling av ledartroplastiker. Efter hand såg jag det breda spekt­rum av tillstånd som barnortopedin behandlar, liksom möjligheten till allt samarbete på habiliteringens område.

Är ditt arbete uppskattat även på hemmaplan?

– I början var vi osäkra på om familjerna med barn med cerebral pares skulle vilja att deras barn följdes upp i ett register. Men när CP Norden, en sammanslutning av alla nordiska patientorganisationer kring cerebral pares, hade sitt startmöte 2010 satte de upp som första mål att alla personer med CP i Norden ska ha rätt att vara med i CPUP (registret). Det var mycket glädjande – ett tecken på erkännande och uppskattning från patienterna och deras anhöriga.

Namn: Gunnar Hägglund

Yrke: Professor i barnortopedi.

Ålder: 62 år.

Bor: I Lund.

Aktuell: Utnämnd till heders­medlem i Royal College of Surgeons of Edinburgh, Skottland, en sammanslutning med anor från 1300-talet. Anledningen är hans pionjärarbete med ett uppföljningsprogram som innebär prevention av höftluxation, en vanlig komplikation hos barn med cerebral pares.