»Kampen mot dödsstraffet är nu en viktig del i mitt liv som pensionär«, berättar Birgit Feychting.

Foto: Privat

Birgit Feychting, narkos- och intensivvårdsläkare, numera pensionär, är aktiv i kampen mot dödsstraffet genom Amnesty Internationals hälso- och sjukvårdsgrupp i Sverige.     

Hur blev du engagerad i kampen mot dödsstraff?

– I slutet av 80-talet träffade jag Peter Allebeck – senare professor i socialmedicin – som var aktiv i Amnesty International och hade ordnat en liten utställning i anslutning till ett seminarium i medicinsk etik. Jag blev värvad som med­lem i Amnestys hälso- och sjuk­vårdsgrupp. Dödsstraffet ingick inte i ursprungsmandadet för Amnestys verksamhet, men kom senare in som en angelägen fråga. Och arbetet med den frågan är nu en viktig del i mitt liv som pensionär.

Vilka medicinska aspekter finns på dödsstraffet?

– Dödsstraffet innebär mord i lagens namn och är ju den yttersta formen av tortyr, och tortyr är alltid en medicinsk angelägenhet. Jag talar ofta om »lethal injections« – dödliga injektioner – en avrättningsmetod som började användas i USA 1982 och sedan fick spridning över världen. Det var en läkarkollega Stanley Deutsch vid universitetssjukhuset i Oklahoma, som blev tillfrågad av delstatsguvernören om hur man kan avrätta på ett »humant sätt«. Tre vanliga läkemedel som vi läkare annars använder dagligen vid narkos för att rädda liv, används nu för att avsluta liv: sömnmedlet pentothal, muskelavslappningsmedlet pankuroniumbromid och kaliumklorid, ett salt som gör att hjärtat slutar slå.

Är det läkare som ger den dödliga injektionen?

– Det amerikanska läkarförbundet har förbjudit läkare att medverka vid verkställanden av dödsstraff. Nu är läkare på plats ändå när de dödliga injektionerna ges för att konstatera dödsfallen. Men det sker anonymt, framgår aldrig av något protokoll vilka läkarna är. De dödliga injektionerna administreras av personal utan medicinsk utbildning, vilket kan medföra att infarts­kanyler sätts på ett oprofessionellt sätt, läkemedlen inte går in i kroppen eller hamnar i musklerna … Det så kallade humana dödsstraffet kan då bli en ganska utdragen och plågsam ceremoni. På sina håll har man därför infört möjligheten att återgå till gamla metoder att döda genom pistolskott, gaskammare eller elektriska stolen.

Ni är även kritiska mot skördande av organ från avrättade?

– Användningen av organ från avrättade fångar har varit en storindustri i Kina. Där var läkare involverade för att ta hand om organen i omedelbar anslutning till avrättningen. Amnesty International och World Medical Association motarbetar att arkebuserade fångar används för organhandel och att läkare medverkar i hanteringen. 

Får ni gehör för ert budskap?

– I Sverige förefaller frågan vara perifer. Men jag anser att det här faktiskt angår alla läkare och all sjukvårdspersonal som möter invandrare och flyktingar här i Sverige. Dessa patienter kan ha fasansfulla erfarenheter med sig, till exempel vistelse i fängelser där dödsstraff och tortyr förekommit. På ett internationellt plan har kampen mot dödsstraff varit mycket framgångsrik. Fram till 2016 har 141 länder avskaffat dödsstraffet i lag eller i praktiken. Samtidigt vet vi att det sitter 18 848 personer på »death row« i världen just nu.

Har du själv bevittnat någon avrättning eller träffat någon dödsdömd?

– Jag träffade faktiskt den person som sist blev dömd till döden i Sverige. Anton Nilsson,
Sveriges förste terrorist, »Amalthea-mannen« kallad, kom 100 år gammal in till Södersjukhuset där jag jobbade. 1908 sprängde han en hemmagjord bomb på båten Amalthea med engelska strejkbrytare ombord. En dog, 23 skadades. 

Namn: Birgit Feychting

Yrke: Specialist i anestesi och intensivvård, pensionär.

Ålder: 75 år.

Bor: I Stockholm.

Familj: Ja.

Aktuell: Engagerad i kampen mot dödsstraff genom Amnesty Internationals hälso- och sjukvårdsgrupp i Sverige. Hon föreläste i Stockholm på Internationella dagen mot dödsstraffet den 10 oktober.