Johannes Leidinger, specialist i obstetrik, gynekologi och fostermedicin, leder informationsmöten om kvinnlig könsstympning.

Varför blev du engagerad i det här problemet?

– När jag läste till läkare trodde jag att kvinnlig könsstympning förekom bara i begränsad omfattning. Inte förrän jag var klar med ST-utbildningen insåg jag vilket enormt problem det är. Cirka 200 miljoner av världens kvinnor är könsstympade i dag, och det görs omkring 3,6 miljoner nya ingrepp varje år. Det innebär 10 000 ingrepp om dagen, 400 per timme. Och akutmortaliteten är 10 procent. Första gången jag träffade en könsstympad patient var 1985, då jag som nyutexaminerad läkare jobbade på ett missionssjukhus i Kenya. En kvinna kom in till kliniken efter en hemmaförlossning och hade en enorm förlossningsskada, en direkt följd av att hon var könsstympad. Det väckte mitt intresse för problemet.

Hur är situationen i Sverige?

– Enligt Socialstyrelsens pub­likation från 2015 lever cirka 38 000 kvinnor i Sverige från länder där könsstympning är vanligt förekommande: Somalia, Eritrea, Etiopien, Egypten och Gambia. 19 000 flickor, födda i Sverige av en mor född i ett land där könsstympning praktiseras, definieras som riskgrupp därför att de kan bli hemskickade till respektive land för att underkastas ingreppet. Men vi vet inte hur många som faktiskt blir könsstympade under uppväxten. 

Görs ingreppet i Sverige?

– Inte officiellt i alla fall, men ett mörkertal finns säkert. Jag har själv hört en kvinna från Somalia berätta i en privat kommentar att hon som nyanländ kom i kontakt med kvinnor från hemlandet som redan bott här en längre tid. Redan vid första kontakten berättade kvinnorna för den nyanlända att om hon ville åtgärda sina flickor enligt hemlandets tradition så kunde de hjälpa henne med att ordna det. Sådana uppgifter är naturligtvis obekräftade men det vore en illusion att tro att sådant inte händer här. 

Träffar du könsstympade kvinnor i ditt jobb?

– I min specialitet som gynekolog och obstetriker är det praktiskt taget omöjligt att inte komma i kontakt med problematiken även här i det svenska vardagslivet. Prevalensen av somaliska kvinnor som blir könsstympade i hemlandet är ju nära 100-procentig. 

Hur reagerar åhörarna vid dina informationsmöten?

– Jag får bara positiv feedback. Men på en informationskväll som hölls av en kvinna, själv från Somalia, var reaktionerna delade. Vissa menade att informationen som gavs var diskriminerande för hemlandets kultur och skulle skapa en negativ stämning mot invandrare. 

Finns det de som försvarar kvinnlig könsstympning?

– En norsk enkätstudie bland invandrare från berörda länder visar att nästan alla accepterar den medicinska ståndpunkten att kvinnlig könsstympning är ett ingrepp som skadar och har flera biverkningar. Det är inte heller någon religion som kräver att kvinnans könsorgan ska skäras bort, traditionen är mycket äldre än både islam och kristendomen. Däremot, ur den traditionella sexualmoralens synpunkt, anses könsstympning som någonting positivt. Man vill inte se de egna döttrarna hamna i ett beteende som fördöms av den traditionella sexualmoralen.

Namn: Johannes Leidinger

Yrke: Överläkare, specialist i obstetrik och gynekologi samt fostermedicin på Mälarsjukhuset i Eskilstuna, Södersjukhuset i Stockholm och Akademiska sjukhuset i Uppsala samt universitetslärare i folkhälsa (public health).

Ålder: 57 år.

Bor: I Eskilstuna.

Familj: Hustru (veterinär), fyra barn, 5, 7, 9 och 11 år.

Aktuell: Föreläser regelbundet för sjukvårdspersonal och allmänhet om kvinnlig könsstympning. Medverkar sedan 1985 i hälso- och sjukvårdsinsatser i olika länder, och har i tio år varit styrelsemedlem i Läkare utan gränser. Som universitetslärare undervisar han i global kvinnohälsa vid universitetet i München en vecka varje termin.