Joy Roy, docent och kärlkirurg, och Darko Bogdanovic, student och underläkare, var mentor respektive adept i första upplagan av »Mentorsprogrammet inom kärlkirurgi för yngre kollegor«.

Hur blev ni ett team i mentorsprogrammet?

JR: Kärlkirurgi är numera en egen specialitet som man kan satsa på redan från början. Tanken med mentorsprogrammet är att få nybakade läkare att göra det.

DB: Jag fick tips om programmet av en handledare under min placering på kärlkir­urgen som läkarstudent. Jag är intresserad av kirurgi och har generellt saknat mentorsprogram. Jag tror att tidig kontakt med en bra mentor är mycket värdefullt såväl professionellt som privat. Bra erfarenhet att ha med på cv:t också.  

Hur gick samarbetet till?

JR: Det kändes bekvämt att ha en läkarstudent som adept eftersom det är någonting jag är van vid. Darko och jag träffades mest på jourerna då vi kunde prata. Om det var helg gick vi ronden och tog hand om patienterna tillsammans.

DB: Som min mentors adept blev jag introducerad till kärlkirurgin, lärde känna patienterna och behandlingarna. Jag fick assistera på operationer, lära mig att sätta in och ta ut subkutana venportar och mycket annat. Det gick väldigt bra. Med tiden visste min mentor ungefär vad jag är bekväm med att göra och hur mycket ansvar som kan delegeras till mig.   

Vad ville du lära ut som mentor?

JR: Att man inte jobbar ensam utan tillhör ett team. Och att en kärlkirurg i dag måste räkna med att mycket jourarbete ingår. Vi tar inte emot patienter från akuten utan blir kontaktade direkt av andra specialiteter, så det blir en del bakjoursarbete. Två typer av ingrepp dominerar: öppen kir­urgi, då vi åtgärdar exempelvis aorta, karotis eller något av benens kärl, eller också gör vi endovaskulära ingrepp med kateter för att stoppa blödningar eller laga kärl. Patienterna har oftast kroniska besvär och återkommer därför.

Vad lärde du dig som adept?

DB: Att arbetet som kärlkir­urg är mer varierande än jag trodde från början. En dag på jobbet kan innebära allt från mottagning, avdelningstjänst, öppna och endovaskulära ingrepp, konsulterande för and­ra specialiteter, inläggning av accesser och fistlar, trauma och akuta operationer samt spännande jourarbete i hela Stockholm. Speciellt spännande var en nästan tio timmar lång operation på Södersjukhuset med en patient som hade luxerat armbågen och slitit av kärl, senor och nerver. Tydligen ganska ovanligt.

Varför blev du kärlkirurg?

JR: Jag blev intresserad av kärlsjukdomar tidigt, framför allt när jag insåg att hjärt–kärlsjukdom är ett stort problem inte bara i höginkomstländer utan även globalt. Jag skrev min avhandling i experimentell kärlkirurgi före ST. Jag gillar att kärlkirurgi kräver noggrannhet och bred kunskap, och att man jobbar i nästan hela kroppen från fall till fall.

Ska du bli kärlkirurg? 

DB: Kärlkirurgi är en av tre specialiteter som jag troligen ska välja mellan för framtiden. Mycket beror på omständigheter förstås. Jag har just börjat som underläkare på transplantationskirurgen på Huddinge sjukhus och trivs väldigt bra. Den specialiteten har mycket gemensamt med kärlkirurgi. Jag har faktiskt kopplat ihop båda fälten i ett forskningsprojekt som vi just ska starta. Det är bland annat tack vare min mentor och mentorsprogrammet som detta har kunnat uppstå.

Ett utbildningsprojekt

Namn: Joy Roy och Darko Bogdanovic

Yrke: Joy Roy är docent och överläkare i kärlkirurgi. Darko Bogdanovic är student på termin 11 och vikarierande underläkare på transplantationsklinik, Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge.

Ålder: Joy Roy är 45, Darko Bogdanovic är 32 år.

Bor: Saltsjö-Boo respektive Solna.

Familj: Joy Roy har sambo och två barn, Darko Bogdanovic är gift och har en dotter på 1 år.

Aktuella: Mentor respektive adept i »Mentorsprogrammet inom kärlkirurgi för yngre kollegor«, ett utbildningsprojekt som startade 2017 på initiativ av Svensk kärlkirurgisk förening (SSVS). 2018 genomförs programmet på nytt.