Stefan Eriksson Corbett, läkarstuderande, termin 8 på läkarlinjen vid Karolinska institutet, har sadlat om från ett yrkesliv som bland annat konsult i telekombranschen.

Vad fick dig att ta steget?

– Jag hade arbetat inom tele­komområdet i ganska många år, först som lönsamhetsanalytiker, sedan som produktchef på Telia. En kund rekryterade mig till att vara vd på ett litet telekombolag, och därefter blev jag konsult. Alla de här jobben var intressanta och inspirerande den första tiden, men sedan kom frågan: »Om jag sysslar med det här ända tills jag går i pension, kommer jag att tycka att jag har gjort någonting meningsfullt av mitt yrkesliv?« Och eftersom jag var osäker på svaret började jag fundera på vad jag egentligen ville arbeta med.

Varför just läkare?

– Jag ville välja ett yrke som har en mening för andra människor, och för mig själv. Arbetsuppgifter som är intellektuellt stimulerande, kräver kunskap och analytisk förmåga och där det finns ett konstant behov att lösa problem.

Var du intresserad av medicin redan tidigare?

– Jag funderade lite i de banorna när jag gick på gymnasiet. Men som ung kände jag att bara utbildningen skulle ta halva det liv jag såg framför mig. I dag tänker jag: »Gör jag det inte nu så kommer jag aldrig att göra det – och jag vill göra det.«

Du är äldst bland studenterna på läkarlinjen – fördel eller nackdel?

– Jag var 45 år när jag började läsa till läkare. Många av mina klasskamrater är betydligt yngre, förstås. Det är härligt att märka att de flesta är väldigt mogna och förstår saker och ting på ett helt annat sätt än jag själv gjorde i den åldern. Min studieteknik har kanske varit mig till nackdel från början. Jag pluggar för att lära mig »allt« inom ett område, inte bara de saker som man tror ska komma upp på tentan. Pluggandet tar längre tid för mig än för dem som studerar lite taktiskt. Fast det kan ju vara en fördel också eftersom jag bygger upp en kunskapsbas att ta ur vid nästa tenta.

Att studera mitt i livet – är det en ekonomisk påfrestning?

– Jag är ju inte ekonomiskt oberoende, tyvärr. Min lön som AT om ett par år kommer nog inte att kunna matcha lönen jag hade för tjugo år sedan, men pengar är inte det viktigaste. Mina barn är vuxna, har egna jobb och rår sig själva. Jag tog ut det studielån jag hade kvar, och så jobbar jag lite extra. I somras vaccinerade jag folk, och så har jag ett extrajobb på sjukhus som undersköterska. 

Vilket område inom medicinen vill du satsa på?

– Jag räknar med att jobba tills jag är 70 år, en karriär på kanske 20 år. Mest känner jag för att bli allmänläkare, just för att patientmötet alltid är det viktigaste. Varje möte är ett oskrivet blad, även när man träffar någon som man träffat tidigare. Det är utmanande att etablera kontakt, göra analyser utifrån individen och inte utifrån de sjukdomskategorier man har lärt känna igen från studierna.

Vill du jobba i glesbygd eller i en stad?

– Jag är öppen för båda möjligheterna. Inte alls självklart att jag kommer att jobba i Stockholm. Dels har jag hört att man får bredare erfarenhet om man arbetar på ett mindre sjukhus, dels är den genomsnittliga kötiden för att göra AT i Stockholm mellan ett och ett halvt och drygt två år. Uppgiften om ålder i min ansökan kan göra att jag blir bortsorterad. Jag hoppas att det kommer till en intervjusituation inför AT, för då kan jag själv argumentera för fördelarna med att anställa mig.


Läs också:

De blir nya läkare – mitt i livet

Namn: Stefan Eriksson Corbett.

Yrke: Läkarstuderande,
termin 8.

Ålder: 48 år.

Familj: Särbo, vuxna barn, en son bor kvar hemma.

Bor: I Älta, södra Stockholm.

Aktuell: Bestämde sig mitt i livet för att börja läsa medicin. Har sadlat om från ett yrkesliv som bland annat konsult i telekombranschen.