Tanken på att forska om suicid väcktes i jobbet som journalist

Christine Takami Lageborn, underläkare på psykiatriska akutmottagningen, S:t Görans sjukhus i Stockholm, sadlade om från journalist till läkare. Hon håller på att etablera sig som forskare kring suicid.

Du var journalist i fyra år – i dag är du läkare och doktorand?

– Jag pluggade journalistik på Södertörns högskola och jobbade sedan på dagstidningar i Karlstad och Västerås samt på en nyhetsbyrå i Stockholm. Men vid 30 års ålder bestämde jag mig för att läsa till läkare. Det var en tanke som hade funnits ganska länge hos mig. Jag tänkte redan som barn att jag ville bli journalist eller läkare.

Du blev båda ­– och nu går du på en forskarskola?

– Ja, jag har precis läst klart den andra omgången av en forskarskola för kliniskt verksamma inom psykiatrin som Karolinska institutet och Stockholms läns landsting anordnar. Utbildningen är 16 veckor lång, uppdelad på fyra veckor per termin under två års tid. Vi läser kurser som i stort sett motsvarar doktorandutbildningens krav.

Vad gör du i ditt kliniska arbete?

– Jag jobbar ungefär 20 procent (en dag i veckan) på psykiatriska akutmottagningen på S:t Görans sjukhus. Det är en underläkartjänst i väntan
på AT. Jag lär mig otroligt mycket i det arbetet genom att träffa och bistå människor som mår psykiskt dåligt. Det kan handla om alla slags problem.

Du går i skola, arbetar kliniskt och forskar samtidigt?

– Ja, jag tog läkarexamen i juni 2017 och blev registrerad som doktorand i maj samma år. Jag hade tidigare haft en termins uppehåll och forskat mellan termin 9 och 10, men examen och den formella början på doktorandtiden gick hand i hand, så att säga. Jag håller på med suicidforskning.

Varför just det området?

– I mitt tidigare yrkesliv som journalist intervjuade
jag anhöriga till personer som hade tagit sina liv. Och då började jag intressera mig för suicidforskning och suicidprevention. Det är ett ämne som jag är nyfiken på och vill lära mig mer om och som det känns angeläget att forska mer kring. När det dök upp ett forskningsprojekt som jag kunde bli involverad i så kändes det rätt.

Vad går forskningsprojektet ut på?

– Vi tittar på riskfaktorer för suicid och självskada hos universitetsstuderande. Den första studien publice­rades i februari 2017, redan innan jag formellt började som doktorand. Den visade att suicidrisken är dubbelt så hög under pågående universitetsstudier jämfört med om man någon gång har studerat minst en termin på högskola eller universitet. Skillnaden var större än vad man kunde förvänta sig, vilket väckte en del uppmärksamhet. Det ska bli intressant att följa upp det fyndet, till exempel genom att studera vilka specifika riskfaktorer för suicid som finns under studietiden.

Blir det mest epidemiologiska studier?

– Huvuddelen kommer att vara epidemiologisk. Det är registerstudier där vi ur hela befolkningen tittar på vuxna personer under 39 år som har dött i suicid eller gjort suicidförsök, och bland dessa särskilt på dem som är studerande. Att forska är för mig ett sätt att få tillbaka mycket av det som jag älskade inom journalistiken. Att vara undersökande, ställa frågor och fördjupa mig i ämnen. Och att skriva.

Men skriver gör du ju redan på fritiden?

– Ja, jag har varit bloggare och sedan krönikör i Sjukhusläkaren – i tidningen och på webben. Under studietiden skrev jag om sådant som relaterade till att vara läkarstudent. Nu skriver jag mina tankar och funderingar om rollen som underläkare och doktorand.