»Lätt att feltolka och missa hjärtsvikt hos en patient med KOL«

Elzbieta Kaszuba, specialist i allmänmedicin vid utbildningsvårdcentralen Samariten i Karlshamn, påpekar i sin doktorsavhandling svårigheter med att i primärvården diagnostisera hjärtsvikt bland patienter som har KOL.

Varför valde du hjärtsvikt som ämne för din doktorsavhandling?

– Jag har undersökt hjärtsvikt hos patienter med KOL, inte hjärtsvikt i allmänhet. Det är vanligt att primärvården möter patienter med flera kroniska sjukdomar samtidigt. När jag fick fördjupa mig lite i behandling av patienter med KOL fann jag att det är mycket lätt att tolka varje försämring av hostsymtom hos dessa patienter som en exacerbation av själva sjukdomen KOL, och inte – vilket ofta är fallet – som någon annan bakomliggande orsak, ofta hjärtsvikt. Det behöver inte vara så allvarligt, men även mindre avancerad hjärtsvikt har samma symtom som KOL. Det är lätt att feltolka och därigenom missa hjärtsvikten hos en patient med KOL. Jag ville studera både utredningsgång i primärvården och förekomst av hjärtsvikt hos patienter med KOL.

– Genom att studera dia­gnosfrekvens i ett svenskt register fann vi att 19 procent av patienter med KOL hade hjärtsvikt. Det finns tidigare studier från andra länder som visar att KOL och hjärtsvikt ofta förekommer samtidigt, men någon studie på svenska patienter har det inte funnits hittills. Symtomöverlappning gör att doktorer i alla länder har svårt att särskilja den ena sjukdomen från den andra hos samma patient. 

Är det extra svårt att upptäcka KOL-patienters hjärtsvikt just i primärvården?

– En hjärtsviktsdiagnos måste säkerställas genom ultraljudsundersökning av hjärtat,
och sådant har vi ju inte tillgång till. Undersökningen kräver insats från sekundärvård, men där är väntetiderna långa. Hjärtsviktsdiagnosen ställs därför kliniskt på basis av symtomen, vilket i sin tur kan medföra en över- eller underdiagnostisering.

Hur ska du gå vidare med din forskning?

– Jag blev intresserad av multisjuklighetens fenomen. Tänker att detta problem inte har studerats tillräckligt, trots att en multisjuk patient har blivit normalfallet i primärvården, och multisjukligheten kommer att bli en allt större utmaning för samhället. Det skulle vara bra att göra kvalitativa studier där multi­sjuka patienter själva får berätta hur de mår, vad de behöver och vilken vård de själva förväntar sig att få.

Hur har din läkarkarriär varit hittills?

– Jag har arbetat i primärvården här i Sverige i 14 år. Jag utbildade mig till läkare i Polen, där jag även blev specialist i allmänmedicin. I Sverige fick jag göra en kort komplettering för att få min specialistkompetens godkänd även här. Största utmaningen hittills har varit att forska som deltidsdoktorand, arbeta kliniskt och samtidigt upptäcka forskarvärlden genom koppling till Lunds universitet och Nationella forskarskolan i allmänmedicin. Det tog lite tid att få avhandlingen klar, men nu har jag nått målet. 

Hur jobbar du i dag? 

– Jag är huvudhandledare och projektledare på en utbildningsvårdcentral – den första här i Blekinge. Jag träffar patienter varje dag och har möjlighet att dela min erfarenhet med yngre kolleger.

Varför arbetar du just i Karlshamn?

– Landstinget i Blekinge rekryterade läkare i Polen, och jag bestämde mig för att ta jobbet. Det skulle egentligen bli ett äventyr och vara i tre år. Men sedan blev det mycket längre. Att skriva en avhandling och disputera ingick definitivt inte i mina planer, så det har överträffat alla mina förväntningar.