Jonatan Hedlund, specialist i psykiatri och rättspsykiatri och  överläkare vid Rättsmedicinalverket, har i sin doktorsavhandling kartlagt förekoms­ten av dödligt våld mot vuxna och barn i Sverige. 

Vad är bakgrunden till att du disputerade just på detta ämne?

– Tanken på att genomgå forskarutbildning har funnits hos mig sedan läkarutbildningen. Jag blev psykiater, och i samband med vidareutbildningen till rättspsykiater föll det sig naturligt att ta del i den forskning som pågick inom verksamheten. Min huvudhandledare – som är kriminolog – höll på att bygga upp en databas om dödligt våld och behövde hjälp att tolka rättskemiska analysresultat. Som läkare kunde jag bistå, och samarbetet utvecklades till en avhandling.

Var du intresserad av rätts­psykiatri redan innan?

– Ja, jag vikarierade som mentalskötare inom rättspsykiatrin i slutet av 90-talet och blev intresserad av fältet. På det stora hela skiljer jag mig nog inte nämnvärt från den genomsnittlige svensken som tycker om att läsa kriminalromaner och titta på Leif G W Persson på tv. Vi är många som fängslas av den oåterkalleliga tragiken i det dödliga våldet.

Vad kommer du fram till i avhandlingen?

– Vår forskning är uteslutande registerbaserad. Genom att kombinera data kring uthämtade recept med rättskemiska analyser har vi kunnat få en uppfattning om följsamheten
till läkemedelsbehandling hos personer som begått, eller fallit offer för, dödligt våld. Vi har funnit att bristande följsamhet till behandling med antipsykotiska, stämningsstabiliserande eller antidepressiva läkemedel tycks medföra en ökad risk att begå dödligt våld. Det är det mest intressanta fyndet. Ett annat fynd är att användning av bensodiazepiner och så kallade Z-preparat tycks medföra en ökad risk för inblandning i dödligt våld – endera som gärningsperson eller offer. Det är intressant eftersom den typen av läkemedel har associerats med aggressivt beteende och länge uppfattats som problematiska inom rättspsykiatrin.

Hur jobbar du i dag? 

– Jag har en överläkartjänst vid Rättsmedicinalverkets rättspsykiatriska undersökningsenhet i Stockholm, där vår huvuduppgift är att genomföra stora och små rättspsykiatriska undersökningar på uppdrag av domstol. De små, som kallas för § 7-undersökningar, består av ett timslångt samtal med en individ som är misstänkt för brott, medan de stora undersökningarna genomförs i en teamprocess som sträcker sig över flera veckor, där jag som rättspsykiater leder arbetet. Vårt uppdrag är att vägleda domstolen så att den bättre kan anpassa påföljden till den person som ska lagföras – i fall där det föreligger en allvarlig psykisk störning brukar rättspsykiatrisk vård komma i fråga snarare än fängelse.

Vilka personer utövar dödligt våld?

– Det är en mycket hetero­gen grupp. I ena änden av spektret finns de svårt psykiskt sjuka individerna som agerat under inflytande av psykotiska symtom – inte sällan förvärrade sådana till följd av avbruten läkemedelsbehandling. I andra änden har vi de så kallade kriminella morden, det vill säga dödligt våld inom ramen för organiserad brottslighet och gänguppgörelser. De senare gärningarna har mer sällan inslag av psykisk sjukdom och inbegriper ofta yngre män i socialt utsatta områden med hög arbetslöshet och en stor andel människor födda i andra länder. Där, bland unga män, har skjutvapenvåldet ökat dramatiskt – både med dödlig och icke-dödlig utgång. Och det är väldigt oroande.  

Vilka kommer att läsa din avhandling?

– Medicinska avhandlingar brukar väl knappast sträckläsas, men de artiklar som ingår finns sökbara via de etablerade sökmotorerna. Förhoppningsvis kan någon intressera sig för vårt arbete och bygga vidare på det med förfinade metoder. 

Namn: Jonatan Hedlund

Yrke: Specialist i psykiatri och rättspsykiatri, överläkare vid Rättsmedicinalverket, Rättspsykiatriska undersökningsenheten i Stockholm.

Ålder: 42 år.

Bor: I Stockholm.  

Aktuell: Har nyligen disputerat på avhandlingen »Child and adult homicide in Sweden: epidemiological and forensic features«, en kartläggning av dödligt våld mot vuxna och barn i Sverige.