Livia, Sveriges första sjukhushund som behandlar barn, samarbetar nära med Ann Edner, matte och barnläkare. 

Foto: Bo Bergendal

Ann Edner, överläkare på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala, driver en studie med målsättning att dokumentera effekten av hund som komplementär behandling av barn.  

Du är matte och arbetskamrat till labradoodlen Livia, Sveriges första sjukhushund. Nu vill du visa att hundens insats gör skillnad?    

– Det finns tusentals »case-reports« och kvalitativa undersökningar från alla håll i världen som berättar att utbildade hundar förbättrar patienters välmående – men inte en enda kvantitativ undersökning. Vi har nu inkluderat 50 barn i en »cross-over«-studie där barnen blir sin egen kontroll. Halva gruppen börjar med 40 minuters lek med Livia, sedan paus, och sedan »egen lek« med någonting som patienterna tycker är »roligast här i världen«. Andra halvan av gruppen gör tvärtom: först egen lek, sedan paus och därefter lek med Livia. Vi mäter fysiologiska parametrar och förekomst av allergener före och efter kontakten med sjukhushunden, kontrollerar hjärtfrekvens, hormoner, oxytocin- och kortisolnivåer och annat. Vi tar bakterieodling och allergenprov på Livia före och efter varje patient. 

Hur har det gått hittills?

– Vi stötte på vissa svårigheter i början. Det tog över ett år innan den etiska ansökan blev godkänd, och så höjdes röster även beträffande allergirisk och eventuell bakteriesmitta. Vi jobbade i säkert två år med riskanalyser och svar på olika ifrågasättanden men skapade ett gott samarbetsklimat kring studien, bland annat med Astma– och allergiförbundet som fått ta del av hur vi går till väga. Sjukhuset och sjukhusledningen har varit väldigt bra att jobba med. Vi kommer in och går ut genom personalingången strax intill mitt rum. Vi har även installerat en dusch för cirka 115 000 kronor så att vi kan tvätta Livia med specialschampo och allergischampo innan det är dags att träffa patienter.  

Är det samma rutin för varje möte?

– Faktiskt. Vi har minst 24 timmar mellan patientmötena för att vara på den säkra sidan. Det har blivit max tre patienter i veckan. Resultatet av studiens bakteriedel visar att hunden inte är någon vektor och att smittorisken via pälsen är försumbar. Mycket få bakterier fastnar i pälsen, vilket är oerhört fascinerande. Däremot är nosen full av bakterier. Livia är därför lärd att inte slicka. Målet är att ta fram rekommendationer angående träning och skötsel samt hygienrutiner att följa vid komplementär behandling med sjukhushund.

Har ni redovisat några resultat?

– Vi presenterade bakterieproverna på en nordisk barncancerkonferens på våren 2017. Nu håller vi på att sammanställa allergipaketet och arbetar med observationsstudierna. Vi har gjort enkäter med personal, barn och föräldrar före och efter mötet med Livia. Personalen har fått berätta vad de hade för inställning före mötet med sjukhushunden och efter – fantastiskt intressanta enkätsvar! Vi gjorde studien på barnneurologisk, barnkirurgisk och barnortopedisk avdelning, där barn med hjärntumörer vårdas. Vi har inkluderat alla 50 forskningspatienter och hoppas vara klara med studien till nästa vår eller höst. Hela avhandlingen är förhoppningvis klar inom två år. Många barnkliniker i Sverige väntar på resultat från hela vår studie för att kunna följa de beforskade rutiner vi använt oss av, så att de så säkert som möjligt ska kunna använda hund som komplementär behandling för sjuka barn.  

Tycker Livia också att det här är roligt?

– Det här är det roligaste hon vet! Hon är arbetsgivarens dröm: vill aldrig ha semester. Man måste bara se till att hon får tillräcklig vila eftersom hon engagerar sig hundraprocentigt i varje patient. Livia läser av patienten och reagerar på ett väldigt fint sätt – om patienten är lugn är hon det också. Hon har tre grundlägen, enligt min doktorand. Som föreläsningshund, när matte föreläser, ligger hon bara stilla på en matta. Som sjukhushund lever hon upp, för även om det är tråkigt att bli duschad varje gång så är jobbet med patienter det roligaste hon vet. Och så har hon livet som vanlig hund, hemma på tomten eller ute i skogen. Ja, Livia är en lycklig hund.

Namn: Ann Edner

Yrke: Specialist i barn- och ungdomsmedicin samt neonatalogi.

Ålder: 62 år.

Familj: Make Magnus (som har Livias dotter Lycka som assistanshund), 6 barn, hunden Livia (labradoodle), Livias »barnbarn« Luna (som ska gå i Livias tass-spår), katten Edgar.

Bor: I Stocksund, norr om Stockholm.

Aktuell: Driver en pionjär­studie med målsättning att dokumentera effekten av specialutbildad hund som komplementär behandling av sjuka barn.