Henrik Fagman, specialistläkare och universitetslektor föreläser i patologi och klinisk anatomi. Han har just fått vandringspriset »Pedalen« från studenterna vid Sahlgrenska akademins studentkår.

Varför heter det »Pedalen«? 

– Själva trofén utgörs av en cykelpedal på ett skaft som står på en platta med namn på alla pristagare ingraverat. Det medföljer ett diplom som berättar varför man har fått utmärkelsen. Jag är väldigt glad eftersom priset kommer från studenterna själva, och jag hoppas att de känner att jag försöker skapa bra situationer
för lärande och förståelse i mina ämnen. Anatomi är mer relevant än någonsin med nya avbildningsmöjligheter och operationsmetoder. Patologi befinner sig i en kunskaps­explosion av molekylär utveckling, och rollen som patolog håller på att förändras – från att ha varit dominerad av mikroskopering så kombineras den nu även med genetiska analyser. Vi är inne i en väldigt spännande period – samtidigt är patologi en underbemannad specialitet. 

Det förmedlar du till studenterna?

– Anatomi och patologi är prekliniska ämnen. Det är viktigt att få studenterna att förstå hur man omsätter kunskaperna i dessa ämnen till klinisk användning. I anatomi lär vi oss inte namn på strukturer som glosor, utan vi lär oss namn för att inom professionen kunna kommunicera med varandra och för att förstå patienter. Jag försöker förmedla insikten att när vi talar om molekyler och anatomiska strukturer så talar vi egentligen om en patient som finns där bakom. 

Har du några undervisningsknep?

– Jag har en formell pedagogisk utbildning som varit värdefull, men mycket har jag lärt mig genom »trial-and-error«. A och O är att vara väl förberedd inför varje föreläsning, och att ha arbetat ordentligt med bilderna man ska visa. Har man bara bra bilder så blir man själv avslappnad och kan koncentrera sig mer på studenternas lärande i stället för att fokusera på sitt eget föreläsande.

Hur var det när du själv gick i lära? 

– Jag läste medicin mellan 1994 och 2000 här i Göteborg. Utbildningen var till stor del traditionellt katedral med ökande inslag av modernare gruppundervisningsövningar. En bra mix. Jag tror att kärnan i bra undervisning är samspelet mellan lärare och studenter under föreläsningarna. Både föreläsaren och studenterna måste bjuda lite på sig själva. Jag hade förmånen att möta många sådana lärare och föreläsare. De gjorde ett oförglömligt intryck.

Varför valde du just patologi och anatomi som specialitet?

– Jag blev engagerad i anatomi och patologi när jag träffade personer som verkade trevliga och som jag tyckte om att arbeta med. Ämnena är spännande, jag började forska, vilket oftast är kombinerat med att man undervisar.

Vad är det som gör att du tycker om att undervisa? 

– Jag tänker ofta på en upplevelse som jag hade när jag började arbeta på patologen och såg förvaringstornet med mängder av arkiverade glas med vävnadsprover. Det är som ett monument i glas, med en hiss som går från bottenvåningen till översta våningen, fylld med tusentals glas i nummerordning. Små fragment som representerar stora livshändelser för tusentals patienter och anhöriga. Sorger över sjukdomsbesked, lidande, glädje över tillfrisknande – och bakom varje glas med molekyler och vävnad finns det en människa. Som lärare vill jag förmedla känslan att mina ämnen inte bara handlar om glas och molekyler, utan om människor. Men för att kunna hjälpa människor i hälso- och sjukvård måste vi ha kunskap om molekyler och strukturer.

Namn: Henrik Fagman

Yrke: Specialistläkare i patologi, universitetslektor i patologi och anatomi.

Ålder: 43 år.

Familj: Erika som är toraxradiolog på Sahlgrenska och Valter, 8 år.

Bor: I Mölndal.

Aktuell: Hedrad och stolt mottagare av vandringspriset »Pedalen« från studenterna vid Sahlgrenska akademins studentkår. Priset ges till särskilt uppskattade och engagerade lärare vid Sahlgrenska akademin i Göteborg.