Elisabeth Olhager studerar mortaliteten bland nyfödda barn i Sverige.

Foto: Privat

Elisabeth Olhager, neonatolog, docent och verksamhetschef på Skånes universitetssjukhus i Lund, har fått forskningsanslag för att studera förutsättningarna att minska mortaliteten bland nyfödda i Sverige.

Är dödligheten ovanligt hög?

– Av all mortalitet under barn- och ungdomsåren inträffar de flesta dödsfallen bland de nyfödda. Det dör ungefär 300 nyfödda barn per år i Sverige. I vår forskning – ett doktorandprojekt för en neonatolog i Lund – ska vi nu retrospektivt studera orsakerna till mortaliteten bland nyfödda som vårdas på en neo­natalavdelning. Vi kommer att ha särskild fokus på barn födda i vecka 27, men även gå igenom alla dödsfall under nyföddhetsperioden mellan åren 2012 och 2017. Vi kommer att titta på medicins­ka journaler och Socialstyrelsens kvalitetsregister, Dödsorsaksregistret och Patientregistret. Vi hoppas bli klara till 2022.

Hur fick du upp ögonen för problemet?

– En studie som samlade in data på alla barn som föddes tidigare än vecka 27 i Sverige under åren 2004–2007 visade signifikant skillnad mellan de sju olika sjukhusregionerna beträffande mortalitet bland nyfödda. Det väckte min uppmärksamhet. En egen studie som jag gjorde här i Lund visade att hos 65 procent av de barn som föddes i vecka 27 och som dog under vårdtiden sattes behandlingen ut därför att den kortsiktiga och långsiktiga prognosen var så dålig.        

Det kan påverka mortaliteten?

– Här i Lund dör ungefär 25 barn per år på neonatalavdelningen, två barn i månaden. Jämfört med andra barnavdelningar är det ju en väldigt hög siffra. En längre tid tillbaka gjorde jag ett kvalitetsarbete som visade att de flesta dödsfallen bland de nyfödda på neonatalavdelningen inträffade mellan måndag och fredag, inte på helgerna. Då tänkte jag att det kanske finns faktorer som aktivt påverkar om och när barnet dör; exempelvis påverkar troligen läkarens medicinska beslut när det sker. Detta är spekulationer, men genom vår forskning vet vi förhoppningsvis om mortaliteten bland nyfödda styrs endast av medicinska faktorer eller om även arbetsrutiner på kliniken är en faktor att ta med i beräkningen. 

Är forskningsområdet eftersatt?

– Det finns ingen nationell studie någonstans i världen som beskriver hur, när och varför nyfödda dör. I Sverige
kan vi göra just en sådan studie tack vare våra personnummer. Det finns studier från USA och Storbritannien gjorda på sjukhus eller inom speciella upptagningsområden som har undersökt i vilken utsträckning behandling av nyfödda sätts ut på grund av förväntad dålig prognos. En studie under en tioårsperiod visade att avbrytande av behandling har ökat inom neo­natalverksamheter. Ett rön som ställer stora etiska och moraliska krav på dem som jobbar med detta.

Varför blev du neonatolog? 

– Jag fick min legitimation 1991 och skulle bli barnläkare. Men första gången jag kom in på neonatalavdelningen – det blev som en förälskelse, en passion. Det rådde en sorts stillhet över avdelningen, samtidigt som det pågick ett väldigt strukturerat teamarbete mellan läkare, sjuksköterskor och barnsköterskor. När jag såg allt det där var jag fast. Man kan göra så mycket nytta i det här jobbet, med väldigt små medel. Barnen kan vara enormt svaga och sjuka, men sedan går det ändå bra i de allra flesta fallen. Jag var fascinerad av hur ett barn på ett kilo kan uttrycka sig, och växa. Sedan, när det har gått en tid och de kommer på återbesök, springer de in i undersökningsrummet … Att se det är en fantastisk upplevelse.

Namn: Elisabeth Olhager

Yrke: Specialist i barn- och ungdomsmedicin samt neonatologi, just nu verksamhetschef. Docent i neonatologi.

Ålder: 57 år.

Familj: Gift, två barn, 19 och 21 år.

Bor: I Lund.

Aktuell: Har fått 220 000 kr i forskningsanslag från Spädbarnsfonden för forskningsprojektet »Möjlighet att minska mortalitet bland nyfödda«.