Mensura Junuzovic, specialist i allmänmedicin, berättar i sin avhandling om dödliga och icke-dödliga skjutvapenolyckor i Sverige samt undersöker vilken prevention som behövs. 

Varför intresserade du dig för just det här ämnet?

– Jag hade tidigare under min karriär jobbat på Rättsmedicinalverket och fortsatte även därefter med olika forskningsinsatser kopplat till rättsmedicin vid Umeå universitet, mitt hemuniversitet där jag gjorde läkarutbildningen i slutet av 1990-talet. När jag skulle doktorera upptäckte jag att det inte fanns så mycket material om dödliga skottskador, vare sig i Sverige eller i Europa över huvud taget. Det var för sju år sedan som jag påbörjade dok­torandstudierna på deltid. När jag började forska hade inte detta tema så stort fokus hos medier och myndigheter – men intresset och aktualiteten har på senare år ökat. 

Har medier visat stort intresse för din doktorsavhandling?

– Absolut. I tid räknat har det sammanlagt gått åt flera dagar bara för intervjuer och korrekturläsning. Och dessutom kom många mejl. Avhandlingen kom mitt i jakt­säsongen, så tidningarna norr om Stockholm var intresserade av just riskaspekterna i samband med jakt. Men Vetenskapsradion, till exempel, ville diskutera fynden kring självmord. Lokaltidningar har hört av sig från Västerbotten och Värmland. 

Handlar avhandlingen mest om olyckor eller om brott?

– Fokus är lagt på skjut­vapenolyckor med dödlig utgång, men den sista studien i avhandlingen berör även självmord, mord och dråp. Vi kom fram till att risken att dödas i en skjutvapenolycka har minskat i Sverige sedan 1970-talet, särskilt efter det att lagen om obligatorisk jägarexamen infördes 1985. Det innebär att alla som sökte licens för jaktvapen från och med det året måste genomgå en särskild utbildning. Den vanligaste orsaken till de dödsolyckor som inträffat – oavsett om det var i samband med jakt eller inte – var den mänsk­liga faktorn. Olämplig vapenhantering helt enkelt. Endast i ett fåtal fall var orsaken att det var fel på vapnet. Och när vi frågade jägarna om deras erfarenhet av skjutvapen­incidenter, så rapporterade var fjärde jägare att han eller hon hade varit med om minst en skjutvapenincident, men att det var mycket ovanligt att någon människa skadats eller dödats. Jägarna rapporterade sällan egna riskfaktorer eller riskbeteende vid jakt. Vi drog slutsatsen att prevention av skjutolyckor bör inriktas på säker vapenhantering och att undvika fall i samband med jakt. 

Hur är det med självmord och mord?

– Drygt 80 procent av dödsfallen med skjutvapen i Sverige är självmord. Sedan
kommer mord och dråp, och den minsta andelen är döds­olyckor. När vi för första gången tittade på dessa data på nationell nivå fann vi att det är legala vapen som dominerar vid självmord och dödsolyckor, men illegala i de lösta mord- och dråpfallen. Ungefär hälften av mord- och dråpfallen är olösta, så där vet vi inte säkert vilka vapen som har använts. Det som nu bör prioriteras är prevention av självmord och arbete mot illegala vapen.

Till vardags är du distrikts­läkare i Lund?

– Jag är specialistläkare i allmänmedicin och arbetar nu i Lund och inom Region
Skåne sedan 18 år. Jag skaffade familj och stadgade mig här i Skåne efter utbildningen och AT i Norrland. Mitt arbete är huvudsakligen kliniskt – därutöver undervisning på läkarprogrammet i Lund, och så forskning förstås.

Namn: Mensura Junuzovic

Yrke: Specialistläkare i allmänmedicin.

Ålder: 48 år.

Familj: Ja.

Bor: I Lund.

Aktuell: Disputerade nyligen med avhandlingen »Dödsfall med skjutvapen i Sverige – epidemiologi med inriktning på dödliga skjutvapen, olyckor och prevention« vid Umeå universitet.

Länk till avhandlingen:

http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?dswid=-7059&pid=diva2%3A1240665&c=2&searchType=SIMPLE&language=sv&query=mensura+junuzovic&af=%5B%5D&aq=%5B%5B%5D%5D&aq2=%5B%5B%5D%5D&aqe=%5B%5D&noOfRows=50&sortOrder=author_sort_asc&sortOrder2=title_sort_asc&onlyFullText=false&sf=all