Emil Carstedt läser termin 6 på läkarprogrammet i Umeå. Han är en av pionjärerna som anmält sig till det nya spåret med glesbygdsmedicinsk inriktning. 

Siktade du på att arbeta som doktor i glesbygd från början?

– Egentligen inte, om jag ska vara ärlig. Planen för mig har alltid varit att jag skulle jobba på sjukhuset här i Umeå. Men så kom det ett mejl till oss studenter från Patrik Wennberg, ansvarig för spåret med glesbygdsmedicinsk inriktning, som berättade vad det hela rörde sig om. Jag gick på hans föreläsning och blev intresserad när jag hörde att de som gick glesbygdskursen skulle ha återkommande placering på Storumans sjukstuga och på Lycksele lasarett – förutom placeringen i Umeå. Jag har bott i glesbygd tidigare – faktiskt just i Storuman – så jag undrade hur det skulle vara att jobba där.

Hur är glesbygdsspåret upplagt?   

– Själva spåret i glesbygdsmedicin börjar på termin 5 men tar inte upp hela terminen. Tanken är att det ska fortsätta varje termin till och med examen. Den stora skillnaden är den återkommande placeringen i Storuman och Lycksele, där jag har samma handledare varje termin. Det innebär att jag inte behöver starta från noll varje gång, eftersom handledarna känner till min kapacitet. 

Hur går undervisningen till?

– Vi har inga specifika föreläsare i det här ämnet utan får vår undervisning av läkarna på plats. Vi får delta i det aktiva arbetet. Våra övergripande mål är desamma som för vilken läkarstudent som helst, men det som är annorlunda är att vi jobbar på en ort där man inte har tillgång till ett stort sjukhus fem minuter bort. På en vårdcentral i stan kan man skriva en remiss till sjukhuset där det finns specialister beredda att hjälpa, men från sjukstugan i Storuman är det gans­ka långt bort till den hjälpen, vilket gör att man måste sköta det mesta på plats i stället, och det är i det arbetet som vi blir upplärda. Vi får en inblick i vad man faktiskt kan göra för patienter på en sjukstuga långt ifrån ett specialistsjukhus.    

Hur skiljer sig sjukstugan i Storuman från en vanlig hälsocentral?

– Där finns en mottagning, precis som på en hälsocentral i stan. Men det finns även en avdelning med ett antal platser där man kan skriva in patienter på en hel rad indikationer, och följa upp dem tills de blir utskrivna. Stor­umans sjukstuga är också uppkopplad till ett obemannat hälsorum i Slussfors [6 mil från Storuman] där vårdtagare exempelvis kan kontrollera sitt blodtryck och ta blodprov. Därefter finns möjlighet att konsultera läkare i Storuman via videolänk. 

Hur gick det till på första placeringen? 

– Efter mina två veckor på Storumans sjukstuga så kände jag bara: jamen, det är ju det här jag vill jobba med. Jag sa till dem att jag gärna skulle stanna och göra hela min utbildning där, inte åka tillbaka till Umeå. De tog emot mig otroligt bra på sjukstugan, och jag kände verkligen att läkare, sjuksköterskor och all annan personal var väldigt måna om att jag både skulle lära mig och ta del av deras arbete. Jag kände mig lite speciell, till skillnad från i Umeå där man bara är en i mängden. 

Varför valde du att läsa till läkare?– Tanken att bli läkare har alltid funnits, men i stället hamnade jag i bemanningsbranschen där jag jobbade som regionchef. Jag gick alla karriärsteg på bemannings­sidan; det var ett jättebra jobb, men ändå gnagde det hela tiden i mig att jag ville bli läkare. Jag har alltid tyckt att det är intressant med medicin och att träffa människor. Till slut sa jag upp mig från jobbet och valde att satsa på läkarstudierna. Och det har jag inte ångrat en enda sekund.  

Namn: Emil Carstedt

Yrke: Läkarstuderande, termin 6 på läkarprogrammet i Umeå. Läser spåret med glesbygdsmedicinsk inriktning.   

Ålder: 36 år.

Familj: Sambo, två barn.

Bor: Umeå.

Aktuell: En av pionjärerna som valde att läsa spåret med glesbygdsmedicinsk inriktning, nyligen inkluderadt i läkarprogrammet i Umeå.