Professorn som ska utveckla kirurgin mot metabol sjukdom

Torsten Olbers är nyinstallerad professor i kirurgi vid Linköpings universitet. Hans forskning utvecklar behandling av svår fetma och metabol sjukdom genom mag–tarmkirurgiska ingrepp. 

Hur arbetar du i din nya roll? 

– Det känns inte som att jag slutar med någonting och börjar med något annat, men min nya roll ger mig ännu bättre möjlighet att utveckla de verksamheter som jag har sysslat med i Göteborg. Jag kanske byter kavaj lite grann, men är ju fortfarande samma person inom den svenska kirurgiverksamheten, där vi känner varandra och samarbetar tätt. Jag kommer fram­över att dela tiden mellan bostäder i Göteborg och Norrköping, som är basen för min nya professur.

Hur ser närmaste framtiden ut?

– Vi vet numera att gastrisk bypass är en mycket effektiv intervention. Komplikationer finns, men vi blir bättre och bättre på att förebygga och behandla dem. Operationen ger bestående viktnedgång i kombination med bra ätmönster. Patienterna har mindre hungerkänsla, blir snabbare mätta, och väljer ofta mat med låg kaloritäthet, och ämnesomsättningen är bevarad. Med »metabol kirurgi« menar vi att operationerna används aktivt för att behandla patienter med specifika sjukdomar. Patienterna har hittills oftast själva drivit på för en viktoperation. I stället kanske vi kommer att föreslå metabol kirurgi för att behandla till exempel diabetes typ 2 och sömnapné. Operationerna är tillräckligt standardiserade och rutinmässiga och resultaten från jämförande studier så klara att en sådan utveckling ligger runt hörnet. 

Hur blev du intresserad av behandling av svår fetma?

– Under 90-talet när jag gjorde min specialistutbildning i kirurgi i Skåne sysslade jag mycket med laparoskopisk kirurgi, titthålskirurgi. När jag hade gjort de enklare ingreppen och kände att jag behärskade tekniken, sökte jag mig till komplexare operationer. Obesitaskirurgi inom övre gastrosfären blev det naturliga valet eftersom det var det mest komplexa ingreppet man kunde göra med laparoskopi då, för 20 år sedan.

Det var ingen etablerad behandling då?

– Nej, jag uppfattade det inte så. Jag förstod att patienter med svår fetma hade det svårt och led. Men precis som många andra på den tiden var jag lite tveksam till om operation verkligen kunde vara till nytta. I mitt avhandlingsarbete gjorde jag dock en studie som jämförde gastrisk bypass med de äldre så kallade banding-operationerna, där man snör av magsäcken för att göra den mindre. Skillnaden blev omedelbart tydlig. Banding-patienterna fick kämpa för att hålla vikten nere men gick upp i vikt ändå, medan bypass-patienterna upplevde verklig förbättring. Någon sa: »Jag ser ärren på min mage men det känns som om ni opererat mig i huvudet, för det är där jag upplever skillnaden.«

Varför blev du kirurg?

– Jag är uppvuxen på ett lantbruk i Skåne, i en liten by. Kirurgin lockade nog för att det är ett hantverk. Man ingriper i en situation på ett påtagligt sätt och åtgärdar ett problem. 

Hur har du firat din professors­installation?

– Som gammal »bonnapåg« känner man sig kanske inte så hemma i de akademiska salongerna. Min vana trogen var jag också lite sen och fick rösta till EU-valet i frack. Jag och frun tyckte verkligen att ceremonin med kringliggande festligheter var mycket fin, och vi höll de fyra barnen uppdaterade på Messenger. Det jag tagit till mig är att jag nu har ett ämbete, en akademisk tjänst med ansvar att vidareutveckla den kirurgiska behandlingen av fetma och metabol sjukdom. Det finns mycket kunskap redan, men det finns också så mycket spännande kvar att göra.