Gunilla Gunnarsson med hedersutmärkelsen från Regionala cancercentrum. 

Foto: Emelie Otterbeck

Gunilla Gunnarsson, onkolog och tidigare nationell samordnare, tog emot Regionala cancercentrums hedersutmärkelse 2020 när Sveriges nationella cancerstrategi nyligen firade 10-årsjubileum.

Enligt motiveringen har du hängivet och modigt drivit på förbättringsarbetet inom cancervården i Sverige på ett sådant sätt att du personifierar »cancerstrategins anda«.

– Jag känner mig jätteglad och hedrad. Och överrumplad. Inte förrän de började läsa upp motiveringen till utmärkelsen från scenen började jag tänka att det kanske kunde gälla mig. Det har ju hänt mycket sedan 2010, då jag började jobba på SKR. Då var Nationella cancerstrategin ny – den hade kommit 2009, med Kerstin Wigzells utredning som utmärkt underlag. Jag anställdes för att hålla ihop cancerprojekten som fanns i en överenskommelse mellan dåvarande SKL och regeringen. Samtidigt som jag började bildades sex regionala cancercentrum (RCC), som Kjell Asplund föreslog i sin utredning. Jag fick i uppdrag av landstingsdirektörerna att få till en nationell samverkan, satt som ordförande för det arbetet och byggde upp verksamheten. Jag hade nog fingrarna i alla syltburkar under den här tiden.

Hur svår var din uppgift? 

– Det var jättemycket jobb men jätteroligt! Jag bodde i Östergötland då och vecko­pendlade till heltidsjobbet på SKR. En förutsättning för att vardagslivet i familjen skulle fungera, samtidigt som jag jobbade så mycket, var att jag under en större del av livet har haft hemmaman som skött allting på hemmaplan. Han ska ha stort tack för det.

Vilka resultat är du nöjd re­spektive mindre nöjd med?

– Jämlik vård fanns inte i Sveriges målbild 2010. Det kommunala självstyret var starkt, och inte förrän vi fick alla landstingsdirektörer att mana till nationellt samarbete kunde vi bygga upp en struktur med nationella arbetsgrupper som bygger på engagemang från läkarna. Jag är stolt över att ha lyckats öka läkarnas engagemang i förändringsarbetet, för sådant var inte vanligt tidigare. I dag har vi ett 60-tal nationella arbetsgrupper. Vi fick igång Nationella studien för tarmcancerscreening – SCREESCO – och initierade det gemensamma läkemedelsarbetet på nationell nivå, som sedan blev NT-rådet. Vi fick till struktur
och beslut för nationell nivå­strukturering. Vi införde även patientrepresentationer i alla våra utvecklingsarbeten. Det har blivit en självklarhet under de här åren att ha patienter med, vilket det inte var tidigare. Exempel på en utmaning som fortfarande kräver mycket mer arbete och större fokus är kontinuiteten i cancervården. Patientdelaktigheten behöver också förbättras. Vi har väldigt bra patientrepresentation i utvecklingsarbeten och i arbetsgrupper för nationella vårdprogram och kvalitetsregister, men den enskilda patientens möte med vården måste bli bättre.   

Vad sa kronprinsessan till dig när du fick utmärkelsen?

– Det första hon sa var »Det här är du verkligen värd!« Men i sådana där ögonblick är det ju så att man inte riktigt kommer ihåg annat än själva känslan. 

Hur är dina vardagar i dag?

– Sedan 2017 har jag halvtidspension, jobbar på SKR halvtid (åt RCC och SKR). Den andra halvan av tiden är jag pensionär hemma. Vi köpte ett fritidshus 1985, en gammal Gotlandsgård, och flyttade ut hit permanent när jag gick i halvtidspension. Jag är ju en lantperson, född på landet i Småland, så jag tycker om att vara ute i naturen på ledig tid.

Namn: Gunilla Gunnarsson.

Yrke: Specialist i onkologi med strålbehandlingsinriktning, tidigare verksamhetschef i Jönköping och centrumchef i Öster­götland. Nationell samordnare på Sveriges Kommuner och regioner (SKR) och ordförande i Regionala cancercentrums (RCC) nationella samverkansgrupp under åren 2010–2017.

Ålder: 64 år.

Familj: Make, vuxen dotter.

Bor: I Lau, sydöstra Gotland. 

Aktuell: Har tilldelats Regionala cancercentrums hedersutmärkelse 2020.