Det säger Saskia Bengtsson som förra veckan utsågs till Årets allmänläkarvän av Distriktsläkarföreningen. 

Saskia Bengtsson bestämde sig under sin AT att det var allmänläkare hon skulle bli.

Och allmänläkarlivet har på många sätt blivit ännu bättre än hon tänkte sig, eftersom man som AT har för kort tid på sig för att hinna utveckla långvariga relationer med patienterna. 

– Det var en stor upplevelse när jag fick vara med om att det rullas upp en historia som man får vara en del i.

Men vissa saker har också blivit sämre sedan AT-tiden som hon gjorde kring millennieskiftet.

– Det har blivit mycket mer detaljstyrning runt vårt arbete och mycket mer administration. Sådant som tär på arbetsglädjen. 

Och för tre år sedan när hon nästan inte stod ut längre skrev hon ett brev till kollegerna och den administrativa och politiska ledningen i Jönköpings landsting om hur trött, utarbetad och arg hon var. Det var startskottet för hennes liv som engagerad opinionsbildare. Av det gen­svar hon fick från kollegerna formulerade hon en »allmänmedicinsk utopi«; den lade hon också ut på den allmänmedicinska e-postlistan Ordbyte.

– Jag fick otrolig respons från kollegerna. Mejl och telefonsamtal och folk som nästan berättade sitt livs historia. 

Landstingsledningen kallade till möte om arbetsmiljön och medierna började höra av sig.

– Sedan blev det en massa spin-off-effekter. Det ringde journalister och någon bad mig skriva en artikel och någon annan bad mig titta på någon artikel som den hade skrivit. Sedan blev det bara mer och mer, jag blev ombedd att komma och hålla föredrag och så snurrade det bara på. Jag kände att när jag hade sagt A så får jag väl säga B.

Men hur roligt det än är med alla aktiviteter runt hennes engagemang kring arbetsvillkor och yrkesfrågor så säger hon att det ändå är patienterna hon har närmast hjärtat.

– Skulle jag tvingas att välja så skulle jag direkt skippa allt annat och bara ägna mig åt patienterna.

Läs DLF:s motivering på Nytt om namn:
Saskia Bengtsson årets allmänläkarvän