Det sa Gunnar Wetterberg, historiker i botten och avgående samhällspolitisk chef på Saco, i ett uppskattat anförande om demografi och samhällsekonomi som rev ner både skrattsalvor och applåder.
En genomgång av hans egen professionella historia, via första läseboken, korridoren i Lund, UD:s aspirantutbildning, pappaledighet från Riksrevisionsverket, »[Kjell-Olof] Feldts gerilla« på Finansdepartementet och så småningom till Kommunförbundet och till slut som utredningschef på Saco, landade i Sveriges kommande utmaningar i form av befolkningsstruktur och ekonomi.
Gunnar Wetterberg har skrivit en bok utifrån kurvan över antalet födda 1900–1997. Från början var det en prognostisk kurva från 1997 och framåt som han bad Statistiska centralbyrån att ta fram. Han beskrev vad han fick i sin hand:
– Det är planerarens våta dröm om hur folket ska föda sina bäbisar, i en mjuk och stilla vågrörelse, ungefär lika många år ut och år in.
En medarbetare till Gunnar Wetterberg tog då fram en historisk kurva från 1900 till 1997 som visade hur verkligheten dittills egentligen sett ut.
– Folk ger fullkomligt faderullan i sina planerare och föder sina ungar i rena berg- och dalbanan.
Gunnar Wetterberg ville med kurvan visa att det inte finns några andra variabler i svensk ekonomi som svänger lika våldsamt som födelsetalen.
– Vi har varit nere i nästan endast 80 000 födda om året. Vi har varit uppe och slickat 140 000-strecket. Och där finns bara en enda normal generation under hela 1900-talet, och det är vi som är födda på femtiotalet. Alla ni andra är abnorma! Ni är för många eller för få.
Gunnar Wetterberg sa också att Läkarförbundets medlemssammansättning är en karikatyr av denna kurva.
– Under 1960-talet kom de av er som är födda på 1940-talet, och hade betygen, in på läkarutbildningen. Ungefär 1970 infördes systemet med yrkeslivserfarenhet som grund för antagningen. Då kom alla de andra fyrtiotalisterna in.
Att fyrtiotalisterna nu lämnar arbetsmarknaden och enligt Gunnar Wetterberg ska ersättas av dem som är födda mellan 1975 och 1995 går inte ihop.
– Sedan vi avskaffade hundskatten 1996 så är skatten på människors arbete den enda skattebasen som kommunerna och landstingen har kvar; det betyder att när det blir färre i arbete så stagnerar skattebasen.
Gunnar Wetterberg förtydligade:
– Vad jag egentligen säger är att vi inte kommer att ha de pengar som krävs för det offentliga åtagandet.
Han menade att effekterna av den krympande ekonomin i kombination med ett större åtagande redan syns i landstingen.
– Fyrtiotalisterna är ju inte ett medeltal utan en lång spridning, och den allra sköraste svansen av dem har ni redan börjat möta i er vardag.
Gunnar Wetterberg önskade att Saco och deras professionella medlemsförbund skulle våga lyfta upp frågan om hur vi ska använda det skatteutrymme som står till buds under de kommande årtiondena.
– Hur ska avvägningen se ut mellan de mellan de riktigt tunga utgiftsposterna; socialförsäkringarna och »skola, vård och omsorg«?
Hans eget förslag var att ganska breda grupper i samhället skulle kunna ta ett större ansvar för socialförsäkringarna själva eller i synnerhet genom sina avtalsförsäkringar.
Gunnar Wetterberg avslutade med att uppmana Läkarförbundet att arbeta för hans eget favoritförslag ÄVC, äldrevårdscentraler i analogi med BVC.
– Om vi lägger en massa resurser på råd till föräldrarna till nästan alltid friska barn, varför skulle vi inte ha en motsvarande rådgivning till anhöriga till nästan alltid sjuka gamla?