Brott mot arbetstidslagen ger lokalföreningarna miljoninkomster

Läkarförbundets lokalföreningar har enligt gällande regelverk rätt till skadestånd varje gång en läkare överskrider gränsen för övertidsuttag utan att landstinget i förväg förhandlat med lokalföreningen om dispens (se faktaruta).

En sammanställning som Läkartidningen har gjort visar att 17 av Läkarförbundets 28 lokalföreningar under de tre senaste åren har inkasserat skadestånd från landstinget för brott mot övertidsbestämmelserna. Sammanställningen visar också att det för många föreningar handlar om betydande summor, i några fall om miljonbelopp. Sammanlagt har närmare 14,5 miljoner betalats in under perioden (3,5 Mkr 2010, 3,7 Mkr 2011 och 7,3 Mkr 2012).

Kurt Junesjö, jurist och expert på arbetsrätt, menar att så här stora summor i ersättning för otillåten övertid är unikt på svensk arbetsmarknad.

– Jag har aldrig hört talas om något liknande. Dels är det sällan de här fallen beivras eftersom arbetstagarna ofta är angelägna om att tjäna de extra pengarna. Och när de beivras brukar överträdelserna i regel upphöra. Dessutom brukar arbetstagare i de lönelägen som det handlar om här ofta ha avtalat bort övertidsersättningen, vilket innebär att man inte registre­rar övertid fast man egentligen borde.

Att läkarna lyckats behålla både skadestånden och möjligheten att jobba över när man så vill speglar enligt Kurt Junesjö Läkarförbundets starka position. 

– Det är typiskt att det är facket i Norrbotten som plockar ut mest, för däruppe har man alltid mycket starkare och duktigare fack än i södra delarna av Sverige. Det finns säkert förutsättningar att plocka ut lika mycket pengar i resten av Sverige men det gör man inte.

Norrbottens läkarförening, som alltså toppar tabellen, har kvitterat ut över 2,2 miljoner kronor mellan 2010 och 2012 som kompensation för drygt 5 000 otillåtna övertidstimmar. Detta trots att man genom ett lokalt avtal har höjt gränsen från 200 till 300 timmar per år. Extremfallet är en läkare som arbetat närmare 1 500 timmars övertid under 2010–2011.

Orsaken är enkel och stavas läkarbrist, säger Robert Svartholm, ordförande för läkarföreningen.

– Vi kräver varje år ökad bemanning och bättre planering för att undvika övertid, och arbetsgivaren svarar varje år att man tar seriöst på arbetsmiljön och att avsikten är att det inte ska vara någon övertid. Vi frågar »Hur tänker ni då?«, och i slutändan visar det sig att det blir väldigt mycket övertid ändå.

Nästan lika mycket pengar som Norrbotten har Göteborgs läkarförening tagit emot. Enligt ordföranden Eva Engström är det ett antal kliniker på Sahlgrenska sjukhuset som står för merparten av överträdelserna. Det är dock långt ifrån alla överträdelser av övertidsreglerna som leder till skadestånd. I många fall ger föreningen dispens genom så kallade lokala kollektivavtal.

– Ser vi att man har aktiva åtgärdspaket för att lösa svåra situationer beviljar vi dispens. Men får vi inte den dialogen och vi ser att det fortsätter år efter år och vi förstår på medlemmarna att det är ofrivillig övertid, då ger vi ingen dispens, säger Eva Engström.

Sjukhusets inställning till att kalla in vikarier är också en faktor som påverkar benägenheten att ge dispens.

– Om övertidsuttaget ökar samtidigt med ökade sparbeting och vikariestopp, då är vi mer tydliga med att det är en oacceptabel situation.

En annan lokalförening som i förhållande till sin storlek fått ta emot avsevärda summor i skadestånd är Gotlands läkarförening. Föreningen med ca 190 medlemmar har fått närmare 600 000 kronor i skadestånd de senaste tre åren som ersättning för drygt 1 500 timmars otillåten övertid.

Ordföranden Regina Göbel säger att man i flera år försökt begränsa övertidsuttaget men att intresset från arbetsgivaren varit svalt. Hon menar att skadeståndet inte fungerar som det straff det var ämnat att vara. 

– Arbetsgivarna tjänar på systemet, det måste man vara medveten om. Det är ändå mycket billigare att betala skadestånd än att anlita hyrläkare. Så är den bistra verkligheten.

Samtidigt tjänar som vi sett också lokalföreningarna en rejäl hacka på skadestånden. 2012 motsvarade intäkterna för skadestånden 60 kronor per medlem i förbundet. Eftersom lokalföreningsavgiften typiskt sett ligger runt 600 kronor betyder det att skadestånden för vissa lokalföreningar svarar för stora delar av den totala budg­eten.

Eva Engström säger att pengarna i huvudsak går till att stärka medlemsservicen.

– Vi försöker få pengarna tillbaka in i verksamheten, till exempel genom klinik­ombudsdagar, utbildningar och föreläsningar med inbjudna gäster.

Samma svar ger Robert Svartholm.

– Vi erbjuder service till våra medlemmar, bland annat i form av en lokal ombudsman och aktiviteter i samband med årsmötet.

Så – på det hela taget verkar alla vinna på systemet med skadestånd: den enskilde som vill jobba mer än reglerna tillåter, arbetsgivarna som kan lösa sin personalbrist – kanske rentav billigare än med hyrläkare – och facket som tjänar pengar och kan erbjuda mer service till medlemmarna.

Haken är förstås att arbetstidslagen är en skyddslagstiftning, till för att hindra att arbetstagare överutnyttjas. Frågan är vem som ska ta tillvara det intresset?

– Det är en väldigt viktig arbetsmiljöfråga att man inte arbetar för mycket, och när man sluter ett kollektivavtal om arbetstiderna är det ett delat ansvar för arbetsgivar- och arbetstagarsidan att upprätthålla avtalet, säger Anna Varg, jurist på Arbetsmiljöverket.

Det finns exempel på enskilda läkare som arbetat 700–800 övertidstimmar per år i flera år, vad tänker du om det?

– Jag hoppas att det är en väldigt speciell situation, för det låter oroväckande.

Regina Göbel menar att det inte är en alldeles enkel uppgift för lokalföreningen att upprätthålla övertidsreglerna.

– Å ena sidan ska vi värna arbetsmiljön, det är helt riktigt, och ur patientsäkerhetssynpunkt kan man inte jobba till dess man stupar. Så har vi arbetstidslagen som ska hållas. Samtidigt finns det enskilda medlemmar som känner att de kan och vill jobba, och vem ska förbjuda det?

Robert Svartholm erkänner öppet att den otillåtna övertiden inte är en prioriterad fråga för föreningen, utan att man där lämnat initiativet åt arbetsgivaren. För det handlar om ett merarbete som läkarna trots allt får betalt för.

– Vi satsar främst på att få ner den flextid som fryser inne eftersom man inte kan flexa ut. Det är ett större problem. Det handlar om minst lika många timmar och berör många fler läkare.

På Läkarförbundets kansli, som stöttar lokalföreningarna i deras arbete med frågan, vittnar man också om att det inte är helt okontroversiellt att föreningarna lägger sig i hur mycket enskilda läkare arbetar.

– Det finns ett visst motstånd från enskilda doktorer som anser att ingen ska bestämma hur mycket de jobbar, men vi säger ifrån att vi måste jobba för lagstiftningen och dess intentioner, säger Nils Erik Solberg, chefsjurist på Läkarförbundet.

Blir det inte ett trovärdighetsproblem när läkarföreningarna tjänar så mycket på de här överträdelserna samtidigt som de ska arbeta för att de minskar?

– Det skulle kunna vara ett trovärdighetsproblem om man bara tog emot pengarna. Men vår erfarenhet är att man arbetar aktivt med de här frågorna, och det leder ju inte till större intäkter. Sedan är det ju arbetsgivarna som inte följer avtalen, och syftet med avtalen är de ska följas och gör man inte det får man betala pengar, säger Nils Erik Solberg.

Finns det några generella rekommendationer för när man bör ge dispens och inte?

– Den enda generella är att det måste vara en förutsättning att den enskilde är med på det.

Ett sätt att stävja det otillåtna övertidsuttaget är att teckna lokala avtal där man höjer maxgränsen från arbetstidslagens 200 timmar per år, som bland annat skett i Norrbotten. Tanken är att arbetsgivarna som motpres­tation ska bli bättre på att respektera gränsen. 

Hur vanligt det är med lokala avtal och hur de ser ut finns i dag ingen heltäckande kunskap om, enligt Nils Erik Solberg. Men under hösten planerar man att göra en inventering bland lokalföreningarna.

– Det här är en fråga där läget förändras år från år. Vi vill få överblick över hur man jobbar med frågan i de olika lokalföreningarna och se om det finns exempel på bra lösningar som andra föreningar kan ta intryck av.

Trots de stora summorna landstingen betalar, tycker Anna Varg på Arbetsmiljöverket ändå att det hade varit värre om inga skadestånd hade betalats ut alls, med tanke på hur pressat bemanningsläget är på många håll inom vården.

– Här ser man ändå till att arbetsgivarna får sota för det när de brutit mot avtalet.

Och även om arbetstidslagen för läkarnas del satts ur spel genom kollektivavtalet, betonar hon att arbetsmiljölagen fortfarande gäller med dess skrivningar om att arbetsgivaren ska förlägga arbetstiden så att risk för ohälsa inte uppstår. Om arbetsbelastningen är orimlig kan skyddsombudet alltid slå larm. 

– Är det en situation där någon riskerar att fara illa ska man absolut vända sig till oss. 

Läs även artiklarna:
Norrbottens läns landsting: »800 timmars övertid är för mycket«

Region Gotland: »2011 hoppas vi var ett undantag«