När Anna, som egentligen heter något annat, sökte AT blev hon inte kallad till intervju på något av sina alternativ trots att hon hade vikarierat på ett av de sökta sjukhusen med fina vitsord. Dessutom lyser ambitionen i hennes CV med såväl civilingenjörsutbildning som delaktighet i olika forskningsprojekt och goda samarbeten med flertalet forskargrupper.

– Jag blev väldigt förvånad. Många par som inte hade vikariat på ansökningsorten sedan tidigare, eller ens hade referenser eller anknytning till området, fick komma till intervju och fick AT på alla de ställen som jag sökte på.

Att Anna blev bortvald tolkade hon som ett utslag av diskriminering på grund av att hon är kvinna och inte sökte i par. Men varför det skulle vara mer attraktivt för arbetsgivaren med en man som inte ingår i ett par, än en kvinna det vet inte Anna.

– Jag har tänkt mycket på det här, men har inget konkret svar. Är det så att män är mer säljande i sina ansökningar? Jag vill ju inte tro att vi ska bedömas olika på något sätt.

Anna har inga barn och skrev inget om sin familj i sin ansökan.

– Just för att undvika sådana diskussioner, men jag tänker ibland att de kanske tolkade in något istället. Tänkte kanske att »om hon inte har barn så får hon snart barn«.

Vid en karrriärkväll som Läkarförbundet anordnade tog hon upp saken med en representant för förbundet.

– Men han sa att jag riskerade att inte få AT alls på orterna i fråga och på det sättet bara förvärra situationen för mig, om jag försökte driva saken vidare.

Anna säger att hon blev upprörd och att det kändes som att hon blev tystad.

– Jag fick ingen respons alls mer än att det säkert kommer att gå bra nästa gång.

Så istället för att inleda på sin AT började Anna vikariera, först på en vårdcentral och sedan på en kirurgisk akutvårdsavdelning i Lund.

– Den kirurgiska avdelningen valde jag för att det smäller högt med referenser därifrån. Jag var strategisk.

Nästa omgång sökte hon både helt andra och samma placeringar som hon gjort tidigare.

– Jag sökte igen för att se om jag skulle gå vidare då, för då hade jag ju mer erfarenhet, men jag fick fortfarande inte komma på intervju.

Eftersom den aktuella staden ligger en bra bit från hemstaden Malmö tyckte hon inte att hon hade möjlighet att förbereda sin ansökan med ett personligt möte. Det gjorde hon däremot bland annat inför ansökningarna till Malmö och Lund.

– Jag träffade AT-ansvarig för att berätta mer om min bakgrund eftersom jag misstänkte att det inte framkom i min begränsade ansökan. Vi diskuterade varför jag inte kom till intervju förra gången, där ansvariga förklarade selektionsprocesserna och där vi båda var ense om att dessa är trubbiga verktyg. AT-ansvariga tyckte det var mycket bra att jag hade tagit initiativet att träffas innan och var väldigt uppmuntrande och positiva angående den stundande ansökan och utfall. Jag upplevde det hela som ett väldigt bra och givande samtal.

I juni, precis ett år efter examen från läkarprogrammet, påbörjade Anna sin AT i Lund. Hon är nöjd med sin placering men tyckter att processen tog alldeles för lång tid.

– Jag hade absolut inte förväntat mig att jag skulle vänta ett år.