Förvåning och besvikelse över utebliven remiss

I maj i år skickade en entusiastisk septett av dekaner, från alla landets medicinska fakulteter, ett gemensamt brev till utbildningsminister Jan Björklund. Det gällde det förslag till en ny sexårig läkarutbildning som regeringens särskilde utredare Stefan Lindgren la fram i mars i år. Förslaget skulle enligt undertecknarna ge »möjligheter att skapa en läkarutbildning i världsklass i Sverige«. De var redo att kavla upp ärmarna och göra sin del av jobbet, och hoppades att så snart som möjligt få se förslaget komma ut på remiss.

Nu har det snart gått nio månader utan andra besked från departementet än att ärendet är »under beredning«. För Johan Söderholm, dekan för Hälsouniversitetet i Linköping, har entusiasmen förbytts i förvåning och besvikelse.

– Det känns lite snopet att inte ens få svara på en remiss. Vi var eniga i dekangruppen om att det fanns mycket i utredningen som var bra och som skulle kunna lyfta svensk läkarutbildning.

Även på Läkarförbundet växer otåligheten. Tidigare i höst skrev man ett brev till utbildningsministern med en önskan om att förslaget snarast ska gå ut på remiss.

– Jag är bekymrad. Något har uppenbarligen hängt sig någonstans, oklart vad, säger Eva Engström, ordförande för Läkarförbundets utbildnings- och forskningsdelegation.

Lika undrande ställer man sig på Sveriges Kommuner och landsting, SKL. Kerstin Sjöberg, handläggare på avdelningen för vård och omsorg, förnekar bestämt att det skulle vara SKL som på något sätt försöker bromsa en remissrunda.

– Om någon tror det är det helt gripet ur luften. Vi ser att det finns poänger med att universiteten får ett samlat ansvar för hela utbildningen, även om det ställer ökade krav på landstingens medverkan. Vi hade föreställt oss att utredningen skulle komma ut på remiss kanske strax efter sommaren. Då skulle vi samla våra medlemmar för att gå igenom det här mer noga.

Som utredare tycker Stefan Lindgren inte att det är hans sak att ligga på departementet i frågan. Men han säger till Läkartidningen att han är förvånad, och till viss del besviken, på hur utredningen hanterats.

– Jag nog hade förväntat mig att en statlig myndighet hade rutiner för att processa en sådan här sak som innebär att man ser om utredningen svarar mot direktiven och sedan skickar ut den på remiss. Att man bara låter den ligga och inte vet vad man ska göra, det känner jag mig besviken över.

En som är starkt engagerad i frågan om en ny läkarutbildning är Jens Schollin, rektor för Örebro universitet och barnläkare.

– Man utnyttjar inte den fulla potentialen hos studenterna i det nuvarande systemet. De får inte de verktygen för ett livslångt lärande som de annars skulle få.

Jens Schollin försöker nu få samtliga rektorer för de lärosäten som har läkarutbildning att ställa sig bakom en skrivelse till Utbildningsdepartementet.

– Syftet är att få ett ställningstagande, att man ska säga vad man tycker att utredningen är värd, säger Jens Schollin.

Vad gäller orsakerna till dröjsmålet misstänker han att det kan ha med ekonomin att göra.

– Jag tror att det kan vara en pengafråga. Man utökar utbildningen med en termin, och universiteten får ju pengar för varje helårsprestation.

Hårdrar man det har Stefan Lindgren därmed inte följt direktivet, eftersom det var sagt att förslagen inte skulle få kosta staten något. Men Eva Engström menar att frågan måste ses i ett bredare sammanhang där man inte bara ser till statens omkostnader, utan också till de vinster som tillfaller samhället i stort.

– Alla förändringar kostar initialt, men man måste se vad man får för pengarna, i det här fallet bättre kvalitet i utbildningen och kortare tid till leg.

Samtliga som Läkartidningen talat med betonar att det nu är bråttom med ett remissbeslut, om utredningen fortfarande ska vara aktuell.

– Utredaren utgår ju från analys av en situation, och ju längre man väntar desto lättare blir det att ifrågasätta giltigheten, säger Kerstin Sjöberg.

För Stefan Lindgren ligger det främsta hotet om man fortsätter dra ut på beslutet i att man tappar kraft i det förändringsarbete som behöver ske.

– Nu har det skapats ett engagemang och en positiv förväntan kring detta. Men allt sådant förankringsarbete har ett bäst före-datum, och låter man det bara ligga finns en risk att man måste börja om processen. Alla undrar ju vad tystnaden står för, om man kanske inte tycker att det var så väsentligt.

Oavsett skälet till tystnaden, har en effekt blivit att mycket reformarbete stannat upp. I Linköping ligger en intern utredning av läkarutbildningen klar, som man nu inte vet vad man ska göra med.

– Vi utgick från att utbildningen skulle bli sexårig, eftersom vi uppfattade så tydligt att det var inriktningen i utredningen. Det blir svårt för oss att veta vad vi ska göra med den om vi inte vet om det blir förändring eller inte, säger Johan Söderholm, som menar att om regeringen ändrat sig och vill ha kvar den nuvarande modellen bör man ge besked om det.

– Det blir lättare att jobba utifrån det. Inga besked alls skapar alltid en osäkerhet i organisationen.

Läkartidningen har bett om, men inte fått, en kommentar från Utbildningdepartementet.

Läs även:
»Utredaren har inte följt direktiven«