TV har gjort mig till en bättre doktor

»Flera av de här programmen har gjort mig till en bättre doktor, dels i patientbemötandet, dels kunskapsmässigt.«

Det säger Stefan Branth, överläkare och specialist i internmedicin, koagulations- och blödningsrubbningar och klinisk nutrition. Han är nog den svenska läkare som medverkat i flest tv-produktioner, och har varit med i såväl soffprogram som realityserier under hela 2000-talet. Mest känd är han kanske för att ha lett utredningarna av tio patienter med komplexa och långvariga besvär i TV3:s »Diagnos okänd«. Just nu sitter han på måndagsförmiddagar runt ett bord tillsammans med två andra läkare i TV4:s aktualitetsprogram Malou efter tio.

Stefan Branth kallar tv-programmen för ett slags egenutbildning, i och med kravet på att sätta sig in i områden som han vanligtvis inte arbetar med, och sedan presentera dem på ett begripligt sätt.

Han får medhåll av Ellen-Elena Reynolds, ST-läkare i obstetrik och gynekologi, och Johan Flodin, underläkare i primärvården. Båda medverkade i serien »Unga läkare« i Kanal 5 för snart två år sedan och tycker att tv-erfarenheten har gjort dem bättre på att kommunicera.

– Dels så att en ickemedicinskt kunnig ska förstå, dels genom att tänka på att allt kan misstolkas. Man måste vara tydlig och eftertänksam i det man säger till patienter. Det bär jag med mig från inspelningarna, säger Johan Flodin.

– Det gäller även kommunikationen med kolleger, hur man ska uttrycka sig, säger Ellen-Elena Reynolds.

Även Oskar Smede, ST-läkare i allmänmedicin, som också var en av åtta »Unga läkare«, tycker att programmet har haft en lärande effekt för honom själv, inte minst när han efteråt tittade på resultatet.

– Det var utvecklande att få se sig själv »in action«. Fast det här var bättre än sådana moment under utbildningen för det här var ju riktiga situationer, säger han.

Igor Zindovic, underläkare inom toraxkirurgi, också med i »Unga läkare«, tyckte främst att tv-programmet, som också innehöll intervjusituationer med läkarna, fått honom att aktivt formulera sig över sitt yrkesval.

– Det var väldigt insiktsgivande.

Smärtläkaren Björn Bragée, som under hösten synts i SVT:s granskande program »Arga doktorn« säger att han har lärt sig att det är otroligt svårt att vara patient när det går snett i vården.

– Jag är lite mer ödmjuk inför mina egna »shortcomings«, det får jag nog säga.

Men han påpekar också att den nytta han själv haft av sitt medverkande är en bagatellartad konsekvens i jämförelse.

– Det viktiga är att jag har låtit tittarna se att det finns möjligheter i svensk vård. Det har gått bra för alla sex patienterna i programmet. Jag har kunnat visa vad patientmakt på riktigt är.

Yngve Gustafson, överläkare och professor i geriatrik, som deltagit i SVT:s dokumentärserie »Sveriges bästa äldreboende« under hösten, är inne på samma linje.

– För gamla och sjuka människor hoppas jag att det har lett till något positivt. För min egen del önskar jag att jag hade sluppit den här uppmärksamheten.

Och trots att Yngve Gustafson är den som är mest negativ till att ha blivit ett känt tv-ansikte tycker han att programmet blev bra.

– Man lyckades ge väldigt kärleksfulla beskrivningar av de här gamla män-niskorna och att det måste vara fantastiskt att få möta dem och hjälpa dem till en god ålderdom. Det ger ju så oerhört mycket att få möta gamla sköra människor med stor livserfarenhet.

Precis som Gunilla Hasselgren i SVT:s »Fråga doktorn« (se artikel nästa sida) så anser Stefan Branth att tv är en bra väg för att nå ut med kunskap om vård, hälsa och medicin.

– Jag har ju hållit på under många, många år som forskare att försöka nå ut, men det kommer inte i närheten av hur man kan komma ut med ett budskap genom ett tv-program.

Det var också en av anledningarna till att Karolina Boman, ST-läkare i onkologi, valde att medverka i »Unga läkare«. Hon såg det som en möjlighet att visa upp och avdramatisera sin specialitet. Efter programmet skrev en man som blivit diagnostiserad med prostatacancer att han hade trott att livet var slut, men när han nu sett programmet var han mindre rädd.

– Jag blev jätteglad, eftersom det var mitt mål.

Alla som Läkartidningen varit i kontakt med vittnar om positiva reaktioner från människor som sett programmen. Men Rani Toll John, ST-läkare i akutsjukvård som var med i TV3:s »Sjukhuset« när det under 6:e säsongen sändes från Universitetssjukhuset i Linköping, påminner om att tv-programmen ändå ger en friserad bild av sjukvården.

– Alkoholister, misshandlade, drogmissbrukare, våldsamma eller svårhanterliga patienter är faktiskt en stor del av jobbet på en akutmottagning. Det är sådant som inte går att visa av etiska skäl. Jag har ingen lösning på hur, men jag önskar det kunde gå fram som ett slags förklaring ändå.

Rani Toll John kommenterar också möjligheten att nå ut med ett pedagogiskt budskap inte var helt lätt då produktionsbolagets agen-da var en annan.

– Jag tänkte att man skulle passa på att förklara lite mer av verksamheten, men när något ska ut i sändning och klippen ska vara några sekunder eller någon minut långa då blir det alldeles för tråkigt. Deras agenda var mer äventyrsinriktad.

Innan de beslutade sig för att delta var de flesta som Läkartidningen intervjuat tveksamma. Såväl de äldre specialisterna som de som fortfarande var AT-läkare tänkte på vad andra läkare egentligen skulle tycka. Och tänkte de inte så själva så var det en farhåga som omgivningen lyfte fram.

– Jag fick höra det så många gånger så till slut blev jag lite pirrig, säger Björn Bragée och fortsätter:

– Men jag har inte gjort det här programmet för kollegernas skull, jag har gjort det för patienterna! 

Läs även:

Riktiga läkare på TV

»Arga doktorn« är besviken

Hon vet vad patienterna undrar över efter läkarbesöket