»Partnerskap med patienten gör vården effektivare«

Inger Ekman är professor i omvårdnad och föreståndare för GPCC, Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet. Centrumet är det enda i sitt slag i Europa, och har ett hundratal forskare knutna till sig i olika projekt. Nyligen blev det också klart att GPCC ska leda ett EU-projekt, som ska formulera en forskningsplan för en effektiv hälso- och sjukvård av god kvalitet i framtidens Europa.

För Inger Ekmans del började det hela när hon var doktorand i mitten av 1990-talet och gick en forskarutbildningskurs i dialogfilosofi. Hon intresserade sig för begreppet person, som är etablerat inom samhällsvetenskap och humaniora, och läste filosofer som Martin Buber och Paul Ricœur.

Enligt personfilosofin skapas man som person genom att vara i relation med andra. Dagens medicinska forskning går i en annan riktning, med fokus på biologisk och genetisk profil hos varje enskild patient:

– Den medicinska forskningen har haft fantastiska framgångar och ska på intet sätt underskattas, betonar Inger Ekman. Men den har inte lett till större delaktighet från patienternas sida.

– Vad vi förespråkar är att man lyssnar noga på patienten, kommer överens om mål och erbjuder patienten partnerskap. Även gamla och sjuka patienter har oftast resurser i termer av vilja och motivation. Att lyssna till patienterna är inte bara humant, utan har också visat sig vara mer effektivt.

GPCC:s första färdiga forskningsstudier visar mycket riktigt att personcentrerad vård leder till kortare vårdtider (se föregående artikel). I dag pågår ett trettiotal forskningsprojekt, om personcentrerad vård vid tjocktarmscancer, hypertoni, IBS och andra sjukdomstillstånd, och om ett personcentrerat förhållningssätt inom primärvård och kommunal omsorg. Ett projekt testar hur patienterna ska kunna använda smarta telefoner och surfplattor för att kommunicera med sjukvården.

– En sak är klar, säger Inger Ekman. Sjukvården kan inte fortsätta på samma sätt som i dag. Den är alldeles för ineffektiv och dyr, och det är frustrerande för den enskilde att det är så svårt att få kontakt med vårdapparaten.

Hela Europa står inför liknande problem, och det är bakgrunden till det nya EU-projektet WeCare, som presenterades i höstas. I projektgruppen ingår bland and-ra Imperial College i London, Berlins tekniska universitet och datajätten IBM, men projektet samordnas av GPCC i Göteborg.

I somras skrev Inger Ekman och två medförfattare ett inlägg som publicerades på Dagens Nyheters debattsida. De tog sin utgångspunkt i Läkar-uppropets och DN-journalisten Maciej Zarembas kritik av sjukvårdens nuvarande styrsystem – framför allt NPM, New public management.

De tre debattörerna ställer frågan om det är möjligt att driva sjukvården efter ett humanistiskt och demokratiskt synsätt, och samtidigt vara kostnadseffektiv. Deras svar på frågan är att det går – med personcentrerad vård.

– Det vi föreslår är något väldigt radikalt: att se patienten som medmänniska och partner, säger Inger Ekman. Inte som ett passivt objekt.

– Min uppfattning är att personcentrerad vård går att tillämpa i hela sjukvården. Men ska den införas i större skala krävs ordentliga förändringar av styrmekanismerna.

Karl Swedberg är kardiolog, seniorprofessor vid Sahl-grenska akademin och forskningsrådgivare vid GPCC. Förutom sina egna projekt har han översyn över ett trettiotal andra forskningsprojekt som drivs i anknytning till GPCC. Karl Swedberg har lång erfarenhet som forskare och har lett stora internationella studier, inte minst läkemedelsprövningar. Men det här forskningsområdet är svårare, säger han. De interventioner som ska studeras är mer komplexa.

– Ger personcentrerad vård verkligen bättre medicinska resultat? Det vet vi ännu för lite om, säger Karl Swedberg. Här behövs fler studier.

Karl Swedberg har varit kliniskt verksam i över 40 år och har upplevt en enorm medicinsk-teknisk utveckling, med nya och alltmer precisa laboratoriemetoder och avbildningstekniker. Han tycker att den utvecklingen är fantastisk, men konstaterar att den har en baksida: ana-mnesen, patientens sjukhistoria, trängs undan av alla röntgenbilder, provsvar och andra biomarkörer (se LT nr 6/2010).

– I många av dagens journalsystem finns det inte ens något standardiserat utrymme för anamnes och symtom, konstaterar Karl Swedberg. Däremot är det lätt att hitta labbvärden och röntgenbilder.

– Att förändra journalsy-stemen är en av våra stora utmaningar. De bör ha en struktur som sätter press på läkaren att ta en ordentlig anamnes.

All personcentrerad vård börjar med ett längre samtal, där patienten berättar för läkaren om sin sjukdomshistoria och sina symtom – och hur detta inverkar på hens liv. Steg två är en överenskommelse mellan patienten och läkaren: vad man vill uppnå med behandlingen och, om det gäller sjukhusvård, ett preliminärt datum för utskrivning. Steg tre är att dokumentera det som har berättats och överenskommits.

Är det inte risk att läkaren abdikerar från sitt ansvar, om hen måste komma överens med patienten om behandlingen?

– Nej, säger Karl Swedberg. Som läkare är vi ansvariga för att erbjuda behandling som är baserad på korrekt kunskap och evidens. Men inom de ramarna kan det skilja sig åt vad som är bäst för individen.

Läs även:
Personcentrerad vård förkortade tiden på sjukhus