Socialstyrelsens senaste inventering av tillgången och efterfrågan på vårdpersonal, det Nationella planeringsstödet 2014, visar att Sverige blir ett allt mer läkartätt land. Antalet sysselsatta läkare i förhållande till befolkningen har ökat med 35 procent under perioden 1995–2011. Specialistläkarna har i relation till befolkningen ökat med 30 procent under samma tidsrymd. Noterbart är att inflyttningen av läkare från utlandet närapå tredubblats under perioden, från 248 till 705 läkare. 2011 fanns det totalt 4,3 sysselsatta läkare per 1 000 invånare.

Detta kan sättas i relation till sjuksköterskorna, som ökat med 23 procent under samma period, och i synnerhet specialistsköterskorna, som under samma period minskat med 19 procent. Den svenska vården har alltså, bara delvis till följd av avsiktliga beslut som utbyggda läkarprogram, genomgått en strukturförändring de senaste decennierna där läkarna dominerar vården mer på i synnerhet specialistsjuksköterskornas bekostnad.

Trots den ökade tillgången överstiger efterfrågan på läkare alltjämt tillgången; arbetslösheten bland läkare är så låg att den bara kan skönjas med förstoringsglas. Läkarbristen är särskilt markerad för erfarna läkare och specialistläkare, och  – som väl känt – i synnerhet inom allmänmedicin och psykiatri. Däremot bedöms det råda balans för ST-tjänster inom flera områden: anestesi och intensivvård, internmedicin och obstetrik och gynekologi.