Unika lösningar för frivilligarbete i Östersund och Åre

Östersundsbon Mats E Nilsson har en bakgrund som överläkare på en öronklinik i staden. Numer är han pensionär och engagerar sig på fritiden i en skidskytteförening. De senaste åren har Östersund varit värd för flera internationella skidskyttetävlingar, biathlon. Tävlingar som är beroende av att sjukvårdskunnig personal finns på plats. Men för ungefär två år sedan upptäckte Mats E Nilsson Socialstyrelsens promemoria om legitimerad sjukvårdspersonals frivilligarbete. Han tog kontakt med en jurist på Socialstyrelsen för att få veta mer.

– Kraven som ställs är i huvudsak att man ska veta att folk är legitimerade, att man ska föra journalanteckningar samt att de medverkande ingår i vårdorganisation med försäkring och möjlighet till uppföljning av eventuella misstag, säger Mats E Nilsson.

Sedan gick han igenom vilka sjuksköterskor och läkare som brukade hjälpa till vid tävlingarna och upptäckte att samtliga arbetade för Jämtlands läns landsting, någon av länets kommuner eller hade gjort det innan de gick i pension.

– Det var alltså känt folk för vården i länet. 

Tillsammans med landstingsjuristen skrevs ett särskilt avtal, som har använts vid två skidskyttetävlingar under 2012 och 2013 och som ska användas vid ytterligare en i år. Det går ut på att landstinget tar på sig vårdgivaransvaret under tävlingarna. Tävlingsarrangören förbinder sig i sin tur att i god tid lämna in en lista över vilka som ska arbeta, som landstinget sedan måste godkänna. Ansvarig läkare eller sjuksköterska ska se till att journalanteckningar förs. De kan skrivas på papper om datum, plats, vårdgivare samt patientens identitet, besvär, behandling och åtgärd tydligt framgår. Efter tävlingen lämnas pappersjournalerna till den biträdande landstingsdirektören Nina Fållbäck Svensson, som enligt avtalet ansvarar för att de arkiveras i tio år inom landstinget.

– En landstingsdirektör får inte ha tillgång till journaler, men det fungerar eftersom vi först lägger alla journalerna i ett kuvert som vi klistrar igen. Alla inblandade vet att om det blir något strul med någon patient så finns journalerna tillgängliga hos henne, säger Mats E Nilsson och fortsätter:

– I och med avtalet blir vi raskt anslutna till landstingets hela byråkrati med lex Maria-rutiner, utvärdering och försäkring. Det har fungerat väldigt bra.

Han tror dock att det kan vara svårare att hitta en lösning i större städer, eftersom Östersundsmodellen till stor del bygger på förtroende.

– Det är ett lagarbete. Det är klart att det är lättare här där alla känner och litar på varandra. Vi har sicksackat genom enkla jordnära lösningar och fått det att funka. Sedan har det hjälpt att vi haft kloka chefer som tycker att det är viktigt för staden med biathlontävlingar.

Är lagstiftningen som reglerar legitimerad sjukvårdspersonals frivilligarbete för strikt, tycker du?

– Nej, det finns ju faktiskt en vits med det hela. Om en person skadar sig och får hjälp av några som uppger sig vara doktorer eller sjuksköterskor och det sedan visar sig att de lämnat hel fel råd, då är det klart att den personen ska ha samma skydd som om han gått direkt till akuten. 

I Åre, knappt tio mil nordväst om Östersund, används en liknande lösning. På skidorten ordnas en hel del alpina tävlingar som kräver att medicinsk personal finns på plats. Vid tävlingarna har den lokala vårdcentralen tagit en aktiv roll. Vårdcentralens verksamhetschef Alf Lerner, som själv brukar ställa upp som tävlingsläkare, är spindeln i nätet.

Under tävlingarna tar vårdcentralen vårdgivaransvar för den legitimerade personalen som är volontärer.

– Jag skriver ett anställningspapper åt dem att de arbetar för Jämtlands läns landsting under tävlingarna – fast utan lön. Och journalanteckningarna förs in i vårdcentralens system, säger Alf Lerner.