154 ärenden hos vårdåklagare – bara handfull till åtal

I slutet av januari dömde Svea hovrätt en läkare till fyra års fängelse för våldtäkt mot barn. Det var en skärpning jämfört med den tidigare tingsrättsdomen. Ärendet utreddes av Andreas Nyberg, åklagare med uppdrag att handlägga brott som misstänks ha begåtts i yrkesutövningen av hälso- och sjukvårdspersonal.

– Jag tycker att uppdraget känns angeläget. Det är intressant men svår materia, säger Andreas Nyberg.

Efter Astrid Lindgren-fallet föreslog Riksåklagaren att misstankar om brott begångna av personal inom sjukvården skulle handläggas av särskilda åklagare, så kallad koncentrerad handläggning, något som redan finns beträffande till exempel ekonomisk brottslighet.

Huvudsyftet är enligt Riksåklagaren att skapa större enhetlighet och bättre kompetens genom att några få åklagare med lite större regelbundenhet handlägger ärenden på området. Genom kon­centrerad handläggning är förhoppningen att åklagarna över tid ska kunna få större kunskap om vården och även etablera kontaktvägar till experter och tillsynsmyndigheten på hälso- och sjukvårdsområdet, Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Den 1 februari 2013 blev det verklighet med tolv sådana vårdåklagare fördelade på sex åklagarkammare på orter där också IVO:s regionala tillsynsenheter finns.

– Där kan vi få hjälp med att bedöma vad som är rimlig praxis.

I första hand ska vårdåklagarnas kompetens öka genom erfarenhet, men det finns också tankar om ren utbildning. Andreas Nyberg skulle till exempel vilja ha vägledning i vad läkare och annan vårdpersonal har för tjänsteansvar, och vilken myndighetsutövning som utförs i vården. Det är viktigt att vara på det klara med detta vid misstankar om tjänstefel. Även sekretess nämns som ett område att fördjupa sig i, men inte primärt var gränserna går för vårdpersonalen utan för åklagarna själva.

– I de riktigt grova brotten så spelar inte sekretessen så stor roll eftersom de är sekretessbrytande, men vid vissa brottstyper kan sekretessen vara ett hinder för att få ut information.

Andreas Nyberg ägnar en knapp dag i veckan åt vård­ärendena, om man bortser från det som handlade om läkaren som förgrep sig på barn på sin vårdcentral.

– Jag fick det ärendet på mitt bord i juni och fram till nu har det utgjort den allra största delen av min arbetstid.

Andreas Nyberg säger att de ärenden som vårdåklagarna typiskt sett arbetar med gäller misstankar om tjänstefel, vållande till kroppsskada, vållande till annans död och brott mot tystnadsplikt. Han själv har också olaga frihetsberövande, sexualbrott och dataintrång på sitt bord.

På ett »erfarenhetsseminarium« i december träffades landets vårdåklagare, och bilden ser ungefär likadan ut för dem alla.

– Det har varit en del sexualbrott. Det var i alla fall inte vad jag föreställde mig innan, utan mer vållande till kroppsskada, klassiska felbehandlingar. Det har inte ansetts att det är någon speciell vårdproblematik i sexualbrott begångna av vårdanställda utan det ska vilken åklagare som helst klara av att hantera, säger Andreas Nyberg.

Andreas Nyberg poängterar också att det misstänkta brottet ska ha med vårduppgiften att göra för att hamna hos en vårdåklagare. Ett extremexempel, att en vårdanställd uppsåtligen dödar någon på sin arbetsplats, är inte säkert ett vårdärende om handlingen inte är nära förknippad med vårduppgiften. Därför var det inte självklart att läkaren som fälldes för sexuella övergrepp mot barn var ett fall för en vårdåklagare, trots att flera av brotten skett på läkarens vårdcentral under läkarbesök. Men läkaren själv argumenterade i sitt försvar för att handlingarna var del av en normal undersökning och därför lades ärendet på en vårdåklagare att utreda.

– Även om jag som lekman kan tycka att det är uppenbart att det här är ingen läkarundersökning, det här är en våldtäkt, eller i alla fall sexuella övergrepp mot barn, så var det viktigt att en barnläkare som har lång erfarenhet på området kan titta på det och göra en bedömning.

Fallet med den sexbrottsdömda läkaren är det enda »vårdärendet« av totalt 25 från Västerorts åklagarkammare, som täcker Stockholmsregionen och Gotland i det här avseendet, som gått till åtal. Också det verkar stämma med de andra vårdåklagarnas erfarenheter. Endast enstaka vårdärenden har lett till åtal, att jämföra med till exempel ringa narkotikabrott som nästan alla går till åtal. Barnärenden, som är Andreas Nybergs andra specialområde, ligger på cirka 20 procent.

Alla Andreas Nybergs ärenden kommer från anmälningar som privatpersoner har gjort; även det överensstämmer med kollegernas erfarenheter.

– Vi trodde att större delen skulle komma från IVO, men varför det inte har blivit så är för tidigt att ha någon åsikt om.

Men det är långt ifrån alla polisanmälningar från privatperson som överhuvudtaget leder till en förundersökning. Andreas Nyberg säger att en del som känner sig missnöjda med sin behandling »skjuter väldigt brett«: De polisanmäler, anmäler till IVO, till patientnämnden, kanske går till tidningen, anmäler överallt där man kan anmäla.

– Det är klart att man kan vara missnöjd med hur vården har gått till, men det vi måste fråga oss är om ett brott har begåtts.

I fallet med narkosläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus riktades återkommande kritik mot åklagarna som gick ut på att de inte tog reda på hur vårdsituationen sett ut och att de inte kontrollerade med andra läkare vad som är praxis. Det talades om prestige och om konkurrens mellan två ansedda yrkeskårer.

– Jag ser ingen sådan konkurrens, säger Andreas Nyberg och fortsätter:

– Vi kommer aldrig att bli lika duktiga som läkare på det de gör, så vi måste vara ärliga och säga att vi behöver deras hjälp med att bedöma vad som är inom rimlig praxis.