I det gamla brukssamhället Sandviken i Gästrikland finns tre hälsocentraler, en privat och två offentligt drivna. De sistnämnda ligger på olika våningar i samma hus. Den ena tar hand om befolkningen i samhällets norra del, den andra i den södra. Men en sak har de gemensamt. Läkarbristen är påtaglig. Och om inget görs nu kommer det snart att bli ännu värre.
I dag har hälsocentralerna sammanlagt åtta specialister i allmänmedicin, varav ett par arbetar halvtid och endast tre är under 50 år. Egentligen behövs 16 allmänläkare för att klara uppdraget. De akuta bemanningsluckorna lappas ihop med hyrläkare.
– Det är väldigt svårt att rekrytera unga doktorer som vill bosätta sig på en liten ort som Sandviken, säger Anna-Karin Svensson. Hon är familjeläkare på en av hälsocentralerna, ansvarig för ST Syd i Landstinget Gävleborg och eldsjälen bakom hälsocentralernas gemensamma satsning på ST-utbildning.
– Det är bråttom att få fram nya läkare. Därför har vi fått tänka om. Vi måste helt enkelt se till att de gamla, erfarna doktorerna använder mer av sin tid till att handleda nya unga.
Tanken är att specialisterna ska handleda tre ST-läkare var och att tiden till handledning ska frigöras genom att ST-läkarna tar över ett antal av patienterna på handledarnas listor. Nu har de två hälsocentralerna sex ST-läkare. Ytterligare sex behövs för att planen ska gå i lås. För att locka dem krävs något extra, tror Anna-Karin Svensson.
– Det vi kan konkurrera med är dels en bra arbets- och utbildningsmiljö, dels ett brett och roligt uppdrag.
I april organiserade hälsocentralerna därför om sin verksamhet. Hyrläkarna fick bilda en egen enhet. De tar hand om patienter utan en fast läkarkontakt, vilket är cirka hälften av det totala antalet. Till sin hjälp har de erfarna sjuksköterskor. På så vis kan de fast anställda arbeta i mindre, men fullbemannade enheter och får helt fokusera på sina egna patienter. I takt med att ST-läkarna blir fler, flyttas patienter successivt över från hyrläkarnas enhet till en fast läkare.
– Hyrläkarna är inte så glada. Men vill de ha det annorlunda får de ta en fast anställning här, säger Anna-Karin Svensson.
Enligt henne är kontinuitet och möjligheten till uppföljning de viktigaste skälen till att ha fast personal.
61-årige allmänläkaren Lars Lannsjö håller med.
– Det blir väldigt rörigt med hyrläkare. Vi jobbar på så olika sätt, vi som är ordinarie vill ha kontinuitet. Det leder till en frustration.
Han har arbetat på hälsocentralen Sandviken Södra sedan 2002. När han började var enheten fullbemannad, men de senaste åren har läkarbristen blivit alltmer skriande.
Klockan är 10 på förmiddagen. Anna-Karin Svensson, Lars Lannsjö och ytterligare ett tiotal läkare samlas i Sandviken Norras fikarum på femte våningen. I gruppen finns erfarna specialister, men även AT- och ST-läkare. Det är dags för det som Anna-Karin Svensson kallar för hjärtat i handledning: ett dagligt halvtimmeslångt möte där läkarna går igenom nya läkemedel, riktlinjer och särskilt knepiga patientfall.
– Mötet är oerhört populärt bland utbildningsläkarna. Och vi lyckas faktiskt hålla oss från att tjafsa om annat eller prata organisation, säger hon.
Nagelsvamp, D-vitaminbrist och svårigheten att bedöma depressioner är några av dagens ämnen. Stämningen är varm, familjär och öppen. Erfarenheter byts, tänkbara behandlingar vädras och goda råd delas ut. ST-läkaren Hannah Johansson berättar om en patient som blivit sparkad på skenbenet av en häst.
– Skulle jag ha sytt i fascian? Jag blev lite osäker, frågar hon, och snart är diskussionen igång.
Hon började sin ST-tjänstgöring i Sandviken i augusti. Det gemensamma mötet var en anledning till valet av ort.
– Man kan säga vad man tänker. Lära av varandra misstag och framgångar.
Mötet får henne att känna sig mindre ensam i sin yrkesroll.
– Det blir som en kombination av att vara distriktsläkare, och att ha ett sjukhustänk där man tar hjälp av varandra. Man sitter inte själv på sitt rum hela tiden.
Att det fanns erfarna, duktiga och trevliga kollegor som är intresserade av handledning påverkade också valet, liksom att resten av personalen var positivt inställd. På hälsocentralerna i Sandviken bidrar andra professioner som läkarsekreterare och sjuksköterskor till utbildningsläkarnas träning och får i sin tur ta del av deras kunskaper i form av föreläsningar.
Anna-Karin Svensson har länge haft idén att skapa en gemensam »utbildningscentral« för ST-läkare i Sandviken. För fyra år sedan var den faktiskt uppe på agendan. Men då slog läkarna bakut. De var rädda för att handledningen skulle bli en börda i den redan pressade arbetssituationen.
– Nu är nöden mycket större och det finns en annan insikt om att något måste göras. Det är fantastiskt vilken uppslutning och förståelse som vi fått från personalen. Det här är inte något som vi gör för läkarna utan för patienterna.
Allmänläkaren Lars Lannsjö tror på metoden. Nu handleder han två läkare.
– Det här är det enda raka. Vi har redan vakanser och inom en tioårsperiod är det nästan inga ordinarie kvar. Det räcker inte att vi bara handleder en. Vi måste handleda fler för att komma ikapp.
Hinner ni det?
– Med det här konceptet tror jag det. Det kan nog till och med bli en kvalitetsförbättring. Man kan till exempel ha gemensamma handledningar med ST-läkare eller temadagar.
Att ST-läkargruppen blir större tror han får flera positiva effekter. Sandviken blir mer attraktivt som tjänstgöringsort och motivationen att stanna kvar ökar.
Hannah Johansson håller med. Hon kan mycket väl tänka sig att göra det.
– Om man lyckas få en grupp på tolv ST-läkare i ungefär samma ålder som jobbar ihop i flera år är det lätt att tro att många stannar kvar. Man har ju byggt upp någonting tillsammans.
Anna-Karin Svensson hoppas att det blir så. Liksom att idén – om den visar sig fungera – knoppar av sig.
– Det här är mer ett arbetssätt än en fast plats. Andra skulle, med viss anpassning, kunna ta efter det här konceptet.
Läs mer:
