»If I run alone I run fast. If we run together we run far. Let us run together.«

Så avslutade Margaret Mungherera, ordförande för World Medical Association, WMA, sitt anförande på Läkarförbundets fullmäktigemöte i Stockholm. Hon uppmanade kollegerna från den mer lyckligt lottade delen av världen att arbeta ihop med kolleger från andra delar av världen som fortfarande kämpar med den mest basala hälso- och sjukvård.

Margaret Mungherera inledde med att på ett berörande sätt berätta om sin egen väg från studieåren under Idi Amin-terrorn till att bli läkarvärldens högsta yrkesrepresentant. Men hon talade också om världen, den globala by hon som ordförande i WMA blickar ut över. Hon lyfte de framsteg som gjorts i världen beträffande människors hälsa. Men också om de stora utmaningar som kvarstår. Margaret Mungherera påpekade att hälsa inte enbart är en produkt av staters framsteg och utveckling utan lika mycket en grund för framstegen och utvecklingen. Hälsan och hälso- och sjukvården i världen är orättvist fördelad. På den afrikanska kontinenten bor drygt en tiondel av världens befolkning, men nästan hälften av de kvinnor i världen som dör i samband med graviditet och förlossning är afrikaner, likaså mer än hälften av de barn i världen som dör före fem års ålder och två tredjedelar av dem med hiv/AIDS. Margaret Mungherera räknade upp fler tänkbara förklaringar, bland annat den pågående braindrain som kan illustreras med att Ghana har cirka 3 500 läkare för sina 24 miljoner invånare medan det samtidigt finns mer än 700 ghananska läkare i staten Washington i USA. Kanske borde mottagarländerna på något sätt kompensera läkare och annan hälsopersonals ursprungsländer, föreslog Margaret Mungherera.