Klockan är halv elva på förmiddagen. Iförd sjukhusets tröja och byxor kommer patienten Ingegerd in på station »röd« på medicinkliniken vid Kungälvs sjukhus. Där väntar överläkaren Valdemar Erling, underläkarna Johannes Larsson och Mirza Novo, sjuksköterskan Susanna Larsson och undersköters­kan Emma Töyrä.

– Hur känns det i dag? undrar Valdemar Erling, medan Johannes Larsson börjar knappa in anteckningar i journalsystemet.

Tidigare på morgonen har teamet tillsammans gått igenom de inneliggande patienterna för att avgöra vilka som behöver rondas. En av dem misstänks vara smittad av vinterkräksjuka och kommer att rondas vid sängen. Men fyra patienter har bokats in för en rond på stationen, var­av en är Ingegerd som nu sätter sig på en ledig stol.

Valdemar Erling inle­der med att förklara att man först måste utesluta att de bröst­smärtor hon har beror på hjärtat. Samtalet fortsätter i ungefär en kvart. Ingegerd har med sig block och penna och antecknar då och då vad som sägs.

När de är klara berättar Valdemar Erling att Ingegerd kommer att få ligga inne några dagar i väntan på de undersökningar som ska göras.

Till sist undrar han om hon har några frågor.

– Inte just nu, men jag ska skriva ner om jag har några.

Medicinkliniken vid Kungälvs sjukhus är en av ett litet antal kliniker i landet som infört ronder där patienterna kommer till personalen i stället för tvärtom. Just här kal­las de för personcentrerade ronder för att markera att de ingår i ett större koncept med så kallad personcentrerad vård (se LT nr 3–4/2014).

När de infördes i oktober 2010, efter ett års förberedelser, var ett av huvudsyftena att professionerna skulle arbeta närmare varandra, förklarar Valdemar Erling.

– Det finns så mycket stuprör i vården där sjuksköters­korna tar hand om omvårdnaden och läkare det medicinska. Men det är inte till gagn för patienterna. Läkare behöver känna till mer om omvårdnad och sjuksköters­kor mer om medicin om det ska bli bra.

Sommaren före införan­det byggde man om och ersatte de gamla läkar- och sköters­keexpeditionerna med tre stationer – röd, grön och blå – där de olika personalkategorierna arbetar sida vid sida. Christina Demming, sjuksköterska och verksamhetsutvecklare, menar att det var viktigt att bokstavligen bygga bort den gamla ronden. Ett liknande försök 2005–2006 att lägga om rutinerna misslyckades.

– Det kan finnas ett motstånd mot förändring, man vill gärna ha stabilitet och kontinuitet. Jag tror att det är lättare att ändra rutiner om man samtidigt ändrar den fysiska miljön.

En stor fördel med att hela teamet är med på ronder och morgonavstämningar är att man slipper lägga tid på att ta reda på vad andra personer sagt, menar Christina Demming.

– Tidigare var det mycket muntlig rapportering. Läkaren sa en sak till patienten, som inte förstod och frågade sjuksköterskan, som inte hade hört vad läkaren sa och därför sökte upp läkaren.

När Läkartidningen frågar vad som är positivt med de personcentrerade ronderna lyfter Emma Töyrä fram just att hon har mer koll på vad som är på gång.

– Vi undersköterskor träffar ju patienterna rätt mycket, och nu slipper man bli helt nollställd när de haffar en och frågar.

Lika viktigt som att stärka teamet är dock att åstadkomma ett bättre bemötande av patienten. Det handlar om integriteten, som är svår att tillvarata i en 4-sal, men också om att samtalet blir bättre när patient och personal möts på en mer jämbördig nivå.

– Patienten förminskas inte på samma sätt som när man står runt en säng och tittar ned. De förminskas ju ändå när de blir av med sina privata kläder och befinner sig i en främmande miljö, säger Christina Demming.

Sjuksköterskan Susanna Larsson menar att effekten på samtalet är tydlig.

– Man märker skillnaden när man måste gå till patienten och är kanske fem personer runt en säng. Det är svårare för patienterna att öppna sig.

Rent medicinskt är just en bättre anamnes en av de främsta vinsterna med det nya sättet att ronda, anser Valdemar Erling.

– Vi har en glidning mot att titta mer och mer på datorn. Men en bra anamnes är viktig för planeringen, och det är påtagligt hur det blir bättre berättelser. Man får dessutom en bild av hela personen, även de psykologiska och sociala delarna. Det gör det lättare att fatta riktiga beslut, både etiskt och medicinskt.

En annan fördel är enligt Valdemar Erling att man blir klar med patienten på en gång: anteckningarna görs under själva ronden och remisser skrivs direkt efter. Samtidigt har arbetssättet blottat den intressekonflikt som kan finnas mellan omvårdnad och medicinskt omhändertagande på en avdelning med så pass vårdtunga patienter.

– Läkarna vill ronda så tidigt som möjligt, medan undersköterskorna vill ronda senare eftersom de har mest att göra på morgonen. Vi har jobbat med det ihärdigt i flera år, men vi har inte riktigt löst det, säger Valdemar Erling.

Just att läkarna inte längre skulle kunna lägga upp sitt arbete själva utan måste jämka med andra personalgrupper var inte okontroversiellt när de nya ronderna infördes. Störst motstånd fanns det bland en del överläkare.

– Det var en överläkare som reste sig upp på ett av mötena och ifrågasatte starkt att vi skulle jobba så, berättar Christina Demming.

Med hjälp av integritetsargumentet övertygades motståndarna och i en undersökning bland personalen 2012 ville en överväldigande majoritet behålla eller utveckla den nuvarande modellen. Bara ett fåtal ville ändra tillbaka till traditionella ronder.

En som inte längtar tillbaka till den tid då man »stormade fram med pärmar till varje patient« är Jenny Sandell, sjuksköterska och medlem i klinikens tvärprofessionella utvecklingsteam. Hon menar att hierarkierna minskat efter att de personcentrerade ronderna infördes.

– Förr sa man inget om man visste något som inte läkare kände till, för man ville inte skämma ut läkaren. Nu är det lättare att gripa in i ett samtal och säga »var det inte egentligen så här?«.

För en läkare som kommer ny till kliniken kan det dock vara svårt att hitta sin plats i systemet. Det händer ibland att nyanställda läkare börjar ronda själva vid sängarna. För att få systemet att fungera har det visat sig vara viktigt med en ordentlig introduktion, berättar verksamhetschefen Ann Törnell.

– Vi har haft en period med stort flöde av personal och sett att systemet kan tappa om man inte är noga med introduktionen. Det är viktigt att man inte bara får med formen utan också ideologin bakom: sekretessen, patienternas medbestämmande och teamarbetet.

Men vad tycker huvudpersonerna, patienterna? När man jämförde svaren i den nationella patientenkäten 2010 och 2012 var skillnaderna ganska små. Christina Demming medger att det var en besvikelse.

– Samtidigt skrev flera i enkäten att man uppskattade att få tala med hela teamet på ett enskilt rum.

För Ingegerd är det ingen tvekan när Läkartidningen ber henne sätta betyg på den personcentrerade ronden.

– Det är ett mycket bra sätt att ronda. Man blir så väldigt förslappad när man sitter på sitt rum. 

 

Läs även:

Ronden – ritual som börjar ifrågasättashttp://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2014/06/Ronden--ritual-som-borjar-ifragasattas/" target="PreviewFrame">