De nuvarande bestämmelserna för vård av papperslösa gäller från den 1 juli förra året och är resultatet av en kompromiss mellan regeringen och Miljöpartiet. Den viktigaste förändringen var att vuxna papperslösa nu fick rätt till subventionerad sjukvård i Sverige – men bara »vård som inte kan anstå«. Det är samma regler som sedan tidigare gällde för asylsökande.
För de papperslösa innebar detta en viss förbättring jämfört med tidigare. Men sjukvårdens professioner är ändå starkt kritiska. Framför allt vänder de sig mot begreppet »vård som inte kan anstå«.
– Det är ett oklart begrepp som skapar godtycklighet, säger Ingemar Engström, ordförande i Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik. Begreppet är en skrivbordsprodukt som inte går att använda i sjukvårdens vardag.
Socialstyrelsen, som fått i uppdrag av regeringen att förtydliga begreppet, konstaterade i februari i år att detta inte är möjligt. Det är upp till varje enskild läkare att ta ställning till vilken vård patienten behöver.
Så vad ska läkare och annan vårdpersonal förhålla sig till? Nu har vårdprofessionernas organisationer enats om ett gemensamt uttalande som kan fungera som riktlinje. Bakom uttalandet står 23 organisationer, bland andra Läkarförbundet, Läkaresällskapet, Vårdförbundet, Vision, Psykologförbundet och Akademikerförbundet SSR.
Uttalandet tar avstånd från varje form av diskriminering av asylsökande och papperslösa i vården. Prioriteringen ska ske enligt samma principer för alla: det vill säga att vård ska ges på lika villkor, efter behov och enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
Om detta blir verklighet, innebär det att regeln »vård som inte kan anstå« sätts ur spel. Den innebär ju, om den tillämpas, att man mäter människor med olika måttstockar.
– I praktiken innebär vårt uttalande att vi avskaffar diskrimineringen i svensk sjukvård, sade Thomas Flodin, ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd, när uttalandet offentliggjordes den 16 juni.
– Jag hoppas att uttalandet snart ligger ute på alla landstings webbplatser. Det ska bli spännande att se om någon kommer att argumentera emot oss. Jag har svårt att se att något seriöst riksdagsparti tar ställning mot detta.
Vad kommer att hända med de mottagningar som i dag ger vård till gömda och papperslösa, i ett slags parallellt sjukvårdssystem? Sjuksköterskan Anne Sjögren arbetar med Rosengrenska stiftelsen i Göteborg och är sammankallande i Rätt till vård-initiativet, en bredare sammanslutning där också många ideella organisationer är med.
– Det bästa vore om våra mottagningar kunde försvinna, säger hon. Men jag tror inte vi kommer att kunna avskaffa oss själva helt. Inom framför allt psykiatri och tandvård är behoven så stora att jag har svårt att de dem täckta inom rimlig tid. Men när det gäller sjukdomar som till exempel diabetes och astma tror jag det kommer att bli lättare att få behandling i den vanliga sjukvården.
Johannes Mosskin, generalsekreterare för Läkare i världen, ser en delvis ny roll för frivilligorganisationerna:
– Vi behöver informera de papperslösa om deras rättigheter, och vi behöver följa upp hur lagen och tillämpningen fungerar i praktiken. Det är bara vi i frivilligorganisationerna som kan följa upp de här patienterna, se om det finns brister i vården och föra det vidare till landstingen.
